Ledare #39/2021

Hate to say we told you so

Annie Hellquist, tf. chefredaktör på Arbetaren Foto: Axel Green

När antistrejklagen genomfördes var det många, Arbetarens ledarsida inräknad, som varnade för att den skulle öppna upp för ökad avtalsshopping. Så kommer det inte bli, lovade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Det kommer snarare bli tvärtom, påstod LO. Vi kommer aldrig tillåta någon avtalsshopping, försäkrade Stefan Löfven. 
Men nu händer det och vi har antagligen bara sett början.

Varför kan en företagsägare bara inte få bestämma vilka villkor som ska gälla för de anställda, finns det de som frågar sig. Vi lever väl i ett fritt land? Och sedan kan de arbetare som går med på de villkoren jobba där och de som inte gör det kan ju bara jobba någon annanstans. På denna tänkta marknad ska rimliga villkor upprätthållas av att arbetare säger: Till de villkoren tänker jag inte jobba, och väljer ett annat jobb. Den egenmakten är de alla med på att vi ska ha. 

Men om vi däremot tillsammans säger: Till de villkoren tänker vi inte jobba och lägger ned arbetet. Kollektivt. Då blir vi ett hot och en maktfaktor och det hotet måste begränsas. Det var vad som hände med strejkrätten.

När strejkrätten inskränktes 2019 var det friheten att agera som kollektiv, i stället för bara som individ, som kringskars.

När strejkrätten inskränktes 2019 var det friheten att agera som kollektiv, i stället för bara som individ, som kringskars. Och när det hände försvagades arbetarsidan och arbetsköparna fick ökad makt att faktiskt välja villkoren, att shoppa det förmånligaste kollektivavtalet.

Arbetaren har de senaste veckorna i flera artiklar haft fokus på frågan om avtalsshopping. Vi har rapporterat om Gate gourmet där alla arbetsuppgifter som gick under Transports avtal plötsligt ”försvann” och alla anställda skulle omfattas av Hotell- och restaurangfackets billigare avtal. Om hur larminstallatörer omklassats från arbetare till tjänstemän på franchiseföretag i Verisurekedjan för att kunna teckna det billigare och lättare tjänstamannaavtalet från Unionen i stället för Elektrikernas. De anställda fick en ny titel men gör samma jobb som tidigare. Vi har rapporterat om solcellsföretaget Svea Solar som valde att teckna avtal med den kritiserade fackföreningen Tingvallabro. Ett avtal med sämre villkor än avtalet med Elektrikerförbundet, som länge försökt få till ett kollektivavtal med bolaget. 

När sådana här situationer tidigare uppstod kunde facken innan strejkrättsinskränkningen vidta stridsåtgärder. När pappersbruket Figeholm 2005 inkorporerades i ABB bytte man kollektivavtal till IF Metalls. Det var billigare och hade sämre villkor. Men LO:s styrelse gav Pappers avtalsrätten och Pappers, som hade alla medlemmar på bruket, varslade om stridsåtgärder. Bolaget gav med sig och tecknade avtal med Pappers. En Figeholmsstrejk är sedan antistrejklagens genomförande 2019 inte längre laglig. Det enda Elektrikerförbundet kan göra i fallet med Svea Solar är att vidta stridsåtgärder för att få till ett andrahandsavtal, som stänger dem ute från fackligt inflytande. 

Det vi ser hända är precis den utveckling som så många varnade för inför begränsningen av strejkrätten.

Det vi ser hända är precis den utveckling som så många varnade för inför begränsningen av strejkrätten.

Men varningarna viftades konsekvent bort. ”Förslaget innebär inte heller någon förändring eller ökad risk för avtalsshopping” menade dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). 

I en debattartikel i Aftonbladet slog LO tvärsäkert fast: ”Överenskommelsen kommer inte att leda till avtalsshopping, det vill säga att arbetsgivarparten väljer att teckna billigare eller mer förmånliga kollektivavtal. Snarare tvärtom.” 

I en intervju med Kommunalarbetaren försäkrade Stefan Löfven:

”Vi kommer naturligtvis aldrig ändra maktbalansen på svensk arbetsmarknad till löntagarnas nackdel, vi kommer aldrig tillåta någon avtalsshopping, vi kommer aldrig att tillåta att arbetsgivare ska få välja vilken motpart de vill teckna avtal med.”

Antistrejklagen hade udden riktad mot de oberoende facken, som SAC och Hamnarbetarförbundet. Det var en av anledningarna till att LO så lättvindigt kunde sätta sig vid förhandlingsbordet och komma överens med Svenskt Näringsliv om att begränsa strejkrätten. Men nu biter den LO själva i svansen. Det de sade inte skulle hända, drabbar nu deras egna medlemsförbund, utan att de kan göra något åt det. Den rätten har de förhandlat bort och inget fick de för det. 

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984