Att som anställda ha rätten att lägga ned sitt arbete i kampen för bättre villkor är en av arbetarrörelsens mest grundläggande landvinningar. Den rätten vill vår regering offra för att ”värna kollektivavtalets ställning på den svenska arbetsmarknaden”. Det vore en såväl principiell som strategisk katastrof.

Systembolaget bedriver inte bara en generellt tvivelaktig personalpolitik – nu visar de sig också redo att skuldbelägga fackligt aktiva. Vi har verkligen rätt att kräva något annat av ett offentligt ägt monopolföretag.

En urvattnad version av de nya, strängare upphandlingsreglerna har röstats igenom i riksdagen. Det återstår att se om färdtjänsttaxiförarna nu kan få arbetsvillkor som går att förena med ett normalt liv.

En muslimhatande hindunationalist är ny chefsminister i den indiska delstaten Uttar Pradesh. Den rörelse han tillhör är på många sätt en spegelbild av den jihadistiska islamismen – men än mer lik klassisk europeisk fascism.

Bojkottaktioner och ”konsumentmakt” är, tvärtemot vad som ibland hävdas från vänsterhåll, inte per definition verkningslösa redskap. Men det behövs ett strategiskt, systemkritiskt perspektiv för att konsumentaktionerna ska nå bortom den liberala individualismen.

SKL:s stämning av Brandmännens Riksförbund bygger på ett antal premisser som var och en för sig är orimliga. Sammantaget bildar de en sådan orimlighetsbonanza att det sätter hela organisationens arbetsmarknadssyn i fråga.

En egen enhet på Arbetsförmedlingen arbetar enbart med att kontrollera att arbetssökande inte fuskar – samtidigt som företag som får bidrag för att ta emot arbetslösa nästan inte granskas alls. Det är viktigt att fundera på vilket idésystem som ligger bakom att det blivit så här.