Samtidigt som kampanjen #MeToo pågår har än en gång en man på vänsterkanten pekats ut som förövare – och som alltid står media på vänsterkanten handfallna. Men vi kan inte stanna vid en offergåva så fort något liknande uppdagas.

Vi har stora problem med integration i det här landet. Den grupp som primärt inte har integrerats, och därför kostar samhället enorma summor år efter år, är överklassen. Och medan LO nu sitter och rear ut nyanländas arbetskraft och vi ska ”matchas” mot en osund arbetsmarknad växer kapitalägarnas rikedomar ohotat.

Sedan lång tid tillbaka är den norska Nobelpriskommittén ute och cyklar. Stort grattis till antikärnvapenkampanjen ICAN, men att stå i raden av pristagare som Barack Obama, EU, Henry Kissinger och Aung San Suu Kyi som alla har blod på sina händer kan knappas anses hedervärt. Kommittén borde lägga öronen mot marken och lyssna på de gräsrötter som verkligen kämpar för fred och rättvisa.

Att tiga ihjäl nazism och att vända ryggen till och inte låtsas om har visat sig vara en dålig taktik genom historien. Det är genom bred antifascistisk mobilisering som nazismen kan stoppas. Att slentrianmässigt slinka in på ett kafé som en tyst protest mot idiotin som SSU tänker göra, är lika tröttsamt som historielöst, naivt som uppgivet.

Hur många texter har vi inte vuxit upp med som förklarar kärlekens faser, former och normer? Självklart ägande och kronisk heterosexuell tvåsamhet. Men kärleken är som kärlek alltid kommer att vara: omtumlande, odefinierbar.

Försäkringskassan brukar bemöta kritik med att de inte skriver reglerna utan bara är tvungna att följa dem. Men vad hände egentligen i mitt fall? En sjukare person, en person som inte kan hantera språket lika bra, en redan golvad, hade ju inte haft en chans.