Bakom Turkiets president Erdoğans anfall mot Rojava står både turkiska inrikespolitiska faktorer och det faktum att det kurdiska självstyret i Syrien utmanat Turkiets etnonationalistiska modell. Västvärlden med USA i spetsen har blundat för allt detta, och nu kastas de utnyttjade kurderna åt vargarna.

Det var organiserade nazister som gick hem till pacifisten Björn Söderberg och sköt honom. Han hade visat civilkurage och larmat när en kollega och förtroendevald inom Handels visade sig vara en känd aktiv nazist. Inget blir vanligt när minnena knyts till ett mord. Allt som sker ligger liksom i en annan låda, ibland väger de tyngre, ibland känns de overkliga.

Att efter år av enorma uppoffringar och hårda strider mot en av de värsta terrororganisationerna som världen skådat nu lämna kurderna i sticket är inget annat än ett historiskt svek.

Skammen hjälper oss att bli mer medvetna och balanserade i vårt beteende, mot oss själva och andra. Utan tillgång till skam blir det svårt att förstå sig själv, ha medkänsla, och känsla för moral. I vårt samhälle, skriver Karla McLaren, ses skam som meningslös, onaturlig. Vi har lärt oss att skämmas för att vi skäms.

Synsättet att den överlägsna europén behöver frälsa de stackars primitiva folken ekar i omskärelsedebatten. Vi behöver ”moderniseras”. Men att involvera minoriteter i lagstiftningen om oss vore bättre än att försöka frälsa oss.