» Opinion

Drömmen att få göra fel

Slå ner på takten har förvandlats till utopi och människovärde stavas strävsamhet. Slit och släp med en massa måsten. Vad hände med det att ta det lugnt, att slappna av. När regeringen Reinfeldt återlanserade Arbetslinjen som politisk term 2005 dog drömmarna om något annat. Alternativen försvann och förvandlade det moderna Sverige i grunden. Du är nu din lyckas egen smed och fan ska den ha som inte hakar på.

En trojansk häst i finrummen

Han tar med sig aktivistens språk in i finrummen, han osäkrar hela rummet med sina ord. Och jag tror att vad han gjorde påverkade inte bara mig. Kanske fler än jag kände det som att någon drog ned byxorna på det där rummet. Avslöjade det faktum att om vi bara vågar så kan makten inte känna sig säker någonstans.

Att arbeta sig bort från ensamheten

Begränsande möjligheter till organisering, sporadisk kontakt med arbetskamrater, fastanställningar som övergår i behovsanställningar, en ständigt växlande personalstyrka och en exploderande gig-ekonomi bidrar till att just ensamheten är ett påfallande signum för tillvaron i arbetsmarknadens marginaler. Antagandet att de så kallade enkla jobben skulle vara en väg bort från det berömda utanförskapet tycks snarast som ett hån.

Motståndet avgör du i dag

Som en motsats till totalitarismen ställs ofta den liberala demokratin. I sådana samhällen råder folkstyre, fri opinionsbildning och respekt för mänskliga rättigheter. Samtidigt finns det besvärande likheter mellan regimtyperna. Hit hör inte minst de stora klyftorna mellan de privilegierade eliterna och folkets flertal. Hit hör också den utbredda passiviteten bland medborgarna – en passivitet som för den liberala demokratins del inte orsakas av ett direkt hot om våld, men ändå manifesteras i lågt valdeltagande, sjunkande facklig organisationsgrad och ett svagt engagemang i föreningslivet.

Dags för facken att organisera gig-arbetarna

”Nej, så här är det faktiskt: det är dags att börja kräva mer än vad arbetsköparen vill ge, det är dags att organisera och kräva. Stå upp och kämpa. En rapport som Breakit publicerat visar att det är möjligt att tjäna upp till 6000 kronor i månadslön, om du jobbat varje dag i en hel månad, tolv timmar om dagen. Om du jobbade dessa timmar och fick dom siffrorna på vilken annan arbetsplats som helst hade det blivit ramaskri från facken, strejk från Skåne till Norrbotten, men nu är det tyst.” Det skriver Patrick Bannon, ordförande för SSU Norrköping i en debattartikel i Arbetaren.

Glöm aldrig dubbelmordet i Sala

Detta fall av dödligt skjutvapenvåld kan inte inordnas i berättelsen om gängkriminalitet och utsatta områden – hela det narrativ som till sin kärna är rasistiskt. Förövaren är en svensk man och även om dådet kan förefalla obegripligt så är det inget okänt i det som brukar kallas ”den svenska kulturen”. Det har alltid funnits.

Vilka ideologier håller kärleken gisslan?

Är det alltså så att det i kritiken av ojämn fördelning av känslomässigt arbete i själva verket gömmer sig en liberal, marknadstillvänd ulv i feministiska kläder? Det går inte att bortse ifrån att risken är stor att begreppet kidnappas, då vi lever under en marknadsliberal hegemoni, men faktum är att känslomässigt, eller reproduktivt arbete har starka rötter i en betydligt mer radikal mylla.

Vem bryr sig om Mogadishu?

”Hjälplösheten infinner sig och jag frågar mig själv varför reaktionerna inte är starkare och varför jag får mer information från utländska tidningar än från media i Sverige. Är det här narrativet för vanligt – är vi trötta på att höra om hur ofta Somalia drabbas av terrordåd?” Det skriver Yasmine Abdullahi i en debattartikel i Arbetaren.

Solidariteten är vad de vill förstöra

Kombinationen av att judiska röster förfalskas och idén att god politik bygger på att lyssna på den drabbade individen gör det svårt för politiker att agera mot antisemitism. Om man som politiker eller opinionsjournalist blir kontaktad av flertalet personer som utger sig för att vara judar och säger att det enda sättet att hjälpa judar är att slänga ut svarta ur landet och ytterligare avreglera vapenlagarna kan det vara svårt att veta vad man ska göra. Och för de politiker som hela tiden velat driva sådan politik finns det nu ett utmärkt svepskäl.

En vrede som inte står stilla

”Vi kan nog enas om att det (oftast) inte är en framkomlig väg att överge befintliga barn om nu någon någonsin har krävt det, men innebär detta att den feministiska analysen med nödvändighet måste släppa tanken om den heterosexuella kärnfamiljens omöjlighet? Att vi alltmer sällan hör talas om en sådan omöjlighet hänger möjligen samman med att vår tids feminism, trots anklagelser om drev inom rörelsen och utåt, tycks vilja vara behaglig och välkomnande hellre än radikal och visionär.” Det skriver Anna Remmets i en krönika i Arbetaren.