Fokus på de större, akuta, livsviktiga frågorna kan sättas först när vi släpper taget om individfrågor. Förutsättningen för det är inkluderande, öppna rum och samtal. Bara då kan vi på riktigt visualisera en framtid att förälska sig i.
I Karin Boyes vardagsrum på Skeppargatan i Stockholm hade Margot Hanel svårt att få plats. Hon bodde förvisso där, men de flesta av Karins vänner som samlades för diskussioner – om litteratur och politik – tyckte inte att Margot hade något att bidra med. De gjorde hellre narr av hennes tyska brytning än att nyfiket ställa frågor om hennes liv som judinna i Berlin. Många var de vänner som ansåg att Margot inte kunde leva upp till Karins intellekt, men här var ändå en människa med betydligt mer djuplodande erfarenheter än den privilegierade klicken på Östermalm.
Margot var flykting och tvingades ständigt fylla i papper som försäkrade att hon inte skulle lönearbeta, och att hon inte var jude. Dessutom var Margot homosexuell, och det fick minst av allt komma ut.
Under den research jag gjort får jag hela tiden känslan av att ingen lyssnade på Margot: Hennes närblick på nazisternas pogromer, och Kristallnatten som ägde rum innan Margot i desperation skrev till Karin för att be om hjälp.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill



