2019, året som avslutar 10-talet, kan kallas för ett demonstrationernas år. Det må ha varit relativt lugnt här på hemmaplan men runt om i världen har demonstrationer avlöst varandra. Stora protester, en del fredliga men också många som eskalerat i våld och krävt hundratals liv. Arbetarens Troy Enekvist påminner oss om årets protester och demonstrationer.
Med en enkel generalisering skulle jag säga att ekonomi, frihet och möjlighet till ett drägligt liv har varit en röd tråd bland årets demonstrationer.
Här är listan över protester som gjort intryck på mig under året, utan inbördes ordning.
Protesterna startade som en reaktion mot att regeringen införde en utvisningslag till Fastlandskina. De var till en början fredliga för att senare eskalera med våld från båda sidor.
2019 var året då Greta Thunbergs skolstrejk blev global. Med tre globala strejker under, mars, maj och september.
Över 4000 människor slöt upp i den Värmländska orten efter att förlossningsavdelningen lades ner.
Demonstrationer bröt ut i omkring 40 städer efter att regimen meddelat att de slopar bensinsubventioner. Det blev en av de största demonstrationerna i landet på årtionden och ledde till att regimen ströp internet i landet. Amnesty rapporterar om 300 dödsoffer varav 12 minderåriga.
Demonstrationerna startade som en reaktion mot att priset för kollektivtrafiken höjdes. Den utvecklades till att handla om landets ekonomisk ojämlikhet och höga levnadskostnader för invånarna. 26 dog och över 7000 greps under protesterna.
Undersköterskeupproret startade i maj som del av arbetet med att kräva bättre arbetsvillkor för undersköterskor. Tiotusentals underskrifter och flertalet demonstrationer runt om i landet har därefter utförts.
Den 9 juli inledde afghanska barnfamiljer en sittstrejk på Norra Bantorget i Stockholm som skulle komma att vara i flera månader. Under hösten har protesterna mot utvisningarna till Afghanistan fortgått i städer runt om i landet.
Flera demonstrationer och en kvinnostrejk efter den omtvistade lagen som resulterade i inskränkningar i strejkrätten.
Protesterna startade under 2018 på grund av höga brödpriser för att sedan eskalera under 2019. Ett nedstänkt internet låste nästan hela informationsflödet in och ut ur landet och mycket var oklart för omvärlden vad som verkligen hände i Sudan. Protesterna resulterade i att presidenten Omar al-Bashir avsattes.
Protesterna i Irak var inspirerade av liknande protester och målet var att bekämpa arbetslöshet, korruption och det bristfälliga statliga servicen. Demonstranterna kräver en total avsättning av landets styre. Hittills har 485 dött och över 20 000 skadats.
Troy Enekvist