”Jag känner mig trött. Trött på att ännu en granskning av den svenska arbetsmarknaden landar i samma slutsats: Utvecklingen byggs på migrantarbetares ryggar”, skriver Emil Boss.
Leveransbranschen har genomgått en enastående utveckling. Äntligen kan vi beställa i princip vilka varor som helst från världens alla hörn och få dem hemlevererade med en osannolik hastighet. Nya tekniska lösningar och skickliga entreprenörer har skapat transportsystem som gör leveranserna globala och snabba.
Ungefär så brukar det låta från näringslivshåll. Plus lite prat om algoritmer. Det låter nytt och unikt, nästan som ett språng i den mänskliga utvecklingen. Mindre nytt är att de fiffiga systemens grundförutsättning tycks vara gammaldags exploatering av utsatta grupper.
”Som ett fängelse”
Över hela Europa har det bildats stora logistiknoder, enorma lagerbyggnader där varor paketeras om och skickas ut. På Zalandos logistiknod i Brunna tycks ledningen ligga i framkant när det gäller arbetsmiljödumpning. I söndags träffade jag arbetare som berättade att ambulans har kommit ut till lagret tre gånger bara i februari för att hämta arbetare som kollapsat på jobbet.
Jag har nu träffat över hundra anställda på lagret som alla säger att de upplever denna högteknologiska och revolutionerande plats mer som ett fängelse än en arbetsplats. Den som vill ha uppehållstillstånd i Sverige måste som bekant kunna uppvisa en anställning och en inkomst och har svårt att klaga över en osund arbetsmiljö. Det arbetar få infödda svenskar på Zalandos lager.
Från de stora lagren skickas varorna vidare, till lokala noder och den förgrening som kallas ”sista milen”, alltså till själva hemleveransen. Arbetarens granskning visar att den sista milen i Stockholm rymmer en grupp prekära migrantarbetare som hunsas runt på tunga lastcyklar. Utländska studenter från Indien, Pakistan eller Bangladesh saknar studiestöd, betalar dyra terminsavgifter och är i desperat behov av en flexibel inkomst. De måste ofta studera och arbeta heltid för att få ekonomin att gå ihop. Detta är inte svenska entreprenörer sena att utnyttja. Algoritmerna trampar dåligt själva.
Exploateringen är inte hållbar
När jag läser Arbetarens skildring av ”den sista gröna milen” och Velove i Stockholm kommer jag att tänka på Mikael Nybergs granskning av de självkörande taxibilarna. En förutsättning för detta tekniska mirakel är sweatshops av asiatiska arbetare som varje dag sitter och matar in data om Londons trafikläge och väderförhållanden. Vore det inte fantastiskt om ny teknik gjorde människor friare? Om den minskade stress och ekonomisk utsatthet? Tänk om den ständigt ökande produktiviteten kunde omsättas i livskvalitet för andra än de med mycket pengar? Tänk om teknikutvecklingen kunde bygga på någonting annat än på exploatering av arbetare?
Velove marknadsför sig som ett grönt och hållbart företag. Buden är anställda på ett helt annat företag, nämligen Frilans Finans. Många av mina vänner i kulturbranschen använder sig av samma företag för att fakturera sina uppdrag. De vet inte att företaget samtidigt driver ett företag där leveransbuden på Wolt och Velove arbetar under svåra villkor för låga löner.
Hållbarhet och koldioxidminsking i all ära, men precis som en arbetare säger i reportaget: ”vad är meningen med gröna mål om vi som levererar paketen lider?”. Amazons leveranser ligger också och skvalpar i dubbla containrar på ellastcykeln. Det är Airmee som levererar paketen åt Velove. Kedjan ser alltså ut så här: Frilans finans – Velove – Airmee. Och i toppen ett anställningsavtal med fem garanterade arbetstimmar i veckan under svåra förhållanden. Är det så vi ska ha det?
Kapitalismen är en stark kraft för innovation och tillväxt. Den är också helt samvetslös. Att den starke förtrycker den svage är sällan något problem ur ekonomiskt perspektiv, problemet är mänskligt, moraliskt. Regleringar, lagreformer och facklig motmakt håller så att säga det kapitalistiska monstret stången. Kanske är det därför varje ny betydande teknisk innovation innebär en ökad risk för exploatering – kapitalismen sliter sig ur kopplet. Social dumpning slutar inte vid asylsökande eller internationella studenter. Den stiger uppåt i de sociala lagren ända till den dag då den motas tillbaka.