En grundlön på en hundring i timmen och en tjänstegrad på 13 procent. Arbetaren har låtit arbetsrättsexperter och jurister titta på Veloves anställningsavtal, och funnit att det strider mot lagen.
Det här är del två av Arbetarens läsarfinansierade granskning Den sista gröna milen.
Veloves anställningsavtal för leveransbuden är knappt två sidor långt, och finns i både svensk och engelsk version. Invoicery Business AB saknar i dagsläget kollektivavtal.
Frederick Batzler är jurist på Malmö LS, som är en del av SAC Syndikalisterna, och menar att Veloves anställningsavtal är högst problematiskt och strider mot lagen på flera punkter.
– Om man skulle pröva avtalet skulle en domstol underkänna det på flera punkter. Det är så tydligt att detta är ett skenupplägg. Jag blev förvånad, för jag visste inte att Frilans Finans anställer leveransbud på det här sättet, säger han.
Bryter mot semesterlagen
Tommy Iseskog är arbetsrättsjurist med mångårig erfarenhet av att bevaka svensk arbetsmarknad. Han menar att avtalet inte garanterar framförhållning i planeringen av schemaläggning.
– Beträffande arbetstidens omfattning och förläggning kan man konstatera att paragraf 12 i arbetstidslagen i princip kräver att schemat ska föreligga minst två veckor i förväg. Det här avtalet garanterar inte den framförhållningen, säger han.
Tommy Iseskog menar även att avtalet bryter mot semesterlagen.
– Beträffande semester och semesterlön så är det inte tillåtet att avtala om att semesterersättningen ska ingå i lönen annat än vid korta anställningar. Punkten innebär alltså ett brott mot semesterlagen. Svensk lag är tvingande vad gäller semester och innebär att det är arbetsgivarens skyldighet att se till att arbetstagaren får ut sin semester, säger han.
Inom budverksamhet ska ett leveransbud utan arbetserfarenhet tjäna minst 152 kronor i timmen enligt Transports kollektivavtal. Grundlönen på Velove är istället 101,5 kronor.
Velove har ett upplägg där leveransbuden är fast anställda med fem garanterade arbetstimmar i veckan, och därefter arbetar enligt en “variabel tjänstgöringsgrad”.
Provision kan handla om indirekt diskriminering
Buden på Velove arbetar ofta på provision genom exempelvis Airmee, och får betalt utifrån produktivtet och leveranser. Det innebär att arbetet också kan bli tyngre beroende på vad personen orkar. En person som väger 50 kilo orkar inte lyfta och göra lika många leveranser som en person som väger 80 kilo och kvinnor kan därmed få en större arbetsbörda.
– Om provisionsvillkoren särskilt missgynnar kvinnor måste arbetsgivaren bevisa att det är lämpligt och nödvändigt att ha den här typen av villkor. Annars kan provisionslönen innebära en indirekt diskriminering. Provisionslön är överlag ett undantag på svensk arbetsmarknad, säger Tommy Iseskog.
Formulerat till anställdas nackdel
En viktig fråga gällande villkoren på Velove handlar om att avgöra vem som är arbetsgivare i sammanhanget, menar Tommy Iseskog. Just nu pågår diskussioner om det så kallade “plattformsdirektivet” i EU som syftar till att reglera arbetares anställningsstatus inom gigekonomin.
Både Tommy Iseskog och Frederick Batzler menar att det uppenbart är ett anställningsavtal som är formulerat till de anställdas nackdel.
– De här kedjorna med bemanningsföretag och utförare är oftast till nackdel för arbetstagaren. Det handlar om osäkra villkor och det är absolut ett anställningsavtal till arbetstagarens nackdel, säger Tommy Iseskog.
Läs alla delar av Arbetarens läsarfinansierade granskning Den sista gröna milen:
Del ett: Den sista gröna milen: Ohållbart arbete på ”hållbara” leveransföretaget
Del två: ”Frilans Finans avtal bryter mot lagen”
Del tre: Företagens vd:ar svarar på kritiken: ”Schyssta villkor”
Del fyra: ”Velove frågor all form av arbetsgivaransvar”