Få saker engagerar allmänheten så mycket som brottslighet och död. Tidningarna skriver spaltmeter om dödsskjutningarna, men inte all kriminalitet och inte alla dödsfall engagerar.
I tisdags avled en 41-årig arbetare efter att ha fallit från ett bygge i Söderbärke. Några veckor tidigare fick en man allvarliga skador efter att ett fall på fem meter från bygge i Knäred. Samma dag föll en annan byggnadsarbetare från uppemot tio meters höjd från ett bygge i Gottsunda. I slutet av maj avled en anläggningsarbetare sedan han klämts under ett släp. I slutet av april avled en snickare på ett bygge i Tillberga. Arbetare dör i tjänsten varje år, inte minst i byggbranschen.
Döden på jobbet sammankopplas sällan med brottslighet. Även om det funnits brister i säkerheten, även om arbetarna fått för dåliga instruktioner eller saknar utbildningar ser vi det sällan som ett resultat av kriminalitet. Läget i byggbranschen ger anledning av omvärdera det. Fairplaybygg släppte sin nya årsrapport i juni. Det är ingen munter läsning. Organisationen verkar bara i Stockholm, ändå har man under 2020 lämnat in 199 tips om arbetslivskriminella bolag till myndigheterna. Om tipsen endast skulle röra mindre firmor med i genomsnitt tio anställda berör dessa tips cirka 2000 byggnadsarbetare i länet. Mörkertalet är med all säkerhet stort.
Vi måste börja se de växande nätverken av skumraskbolag för vad de är: Kriminella gäng vars jakt på snabba pengar leder till att människor dör.
Arbetslivskriminalitet är ett nytt begrepp. Ordet avser bolag som medvetet bryter mot lagar och regler kring hanteringen av arbetskraften. Företag som helt enkelt inte vill göra rätt, utan fuskar och bedrar myndigheter och arbetare för att tjäna pengar. Jag arbetar just nu tillsammans med en grupp takläggare som lurats på lön. Facket försöker driva in löneskulden från ett bolag som uppenbart är arbetslivskriminellt. De låga lönerna har inte beskattats. Arbetarna saknar dessutom mer än två hela månadslöner vardera. De har en utsatt migrationsstatus och kommer från ett fattigt land i Centralasien. Hela upplägget vittnar om en total likgiltighet inför deras situation.
I vintras skickade chefen upp fem av dem på ett tak. Han gav dem tre säkerhetslinor och instruktionen att snabba på med jobbet. En av dem föll. Denna takläggare ingår inte i någon olycksstatistik. Han skadade sig allvarligt och blev långtidssjukskriven. Eftersom han är papperslös fick han varken sjuklön eller annan hjälp. Så fort han återhämtat sig började han jobba igen. Efter någon månad föll en av hans kollegor. Denne låg hemma två veckor. Bolaget fortsätter och är i full gång med nya kunder och nya exploaterade arbetare.
Det första som ignoreras på arbetslivskriminella bolag är förstås arbetsmiljöfrågor. Eftersom chefen inte ens har för avsikt att betala ut lönen, struntar han (ja förövarna är nästan alltid män) blankt i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Vi måste börja se de växande nätverken av skumraskbolag för vad de är: Kriminella gäng vars jakt på snabba pengar leder till att människor dör.
De arbetslivskriminella gängen har få fiender. Myndigheterna är sju steg efter och lyckas dåligt enligt Riksrevisionen. LO hjälper bara den som betalat fackavgift och varit medlem en tid utan problem på jobbet, man når inte heller ut till de berörda arbetarna. I dagsläget står absurt nog en handfull voluntärer inom Syndikalisterna och en handfull volontärer i LO:s hjälpcenter för papperslösa i fronten mot denna gängkriminalitet. Hjälp oss. Gå med i facket. Engagera dig i kampen mot förslumningen.