”Uteserveringarna har precis öppnat för dagen men människor har redan hunnit slå sig ner och beställa in alkohol, trots att det är vardag. Många invånare här saknar riktigt arbete och lever helt och hållet på andra människors slit.” Edvin Alpros gör en utflykt till skuggsamhället.
Ibland lämnar jag Segelbys trygga grindar för affärsmöten i Stockholm, och den förort jag besökte i somras ger mig fortfarande kalla kårar om nätterna.
Området är beläget knappt 15 minuter med bil ifrån anständiga bostadsområden, men stadsplanerare har sett till så att vanliga människor aldrig ska kunna hamna här av misstag. Eller vice versa för den delen. En sorts exkluderande design som påverkar alla men diskuteras av ingen.
Min chaufför svänger in på stortorget kring lunchtid. Uteserveringarna har precis öppnat för dagen men människor har redan hunnit slå sig ned och beställa in alkohol, trots att det är vardag. Många invånare här saknar riktigt arbete och lever helt och hållet på andra människors slit, och majoriteten hade förmodligen inte varit intresserade av ett jobb ens om de erbjöds ett.
Livslångt utanförskap från arbetslivet är inte alls ovanligt, och att ta ett vanligt lönearbete riskerar att dra vanära över hela klanen. En kulturell syn på heder och det svenska majoritetssamhället som ofta går i arv inom släkten, ett parallellsamhälle som kan vara mycket svårt att bryta sig loss ifrån utan sociala insatser och yttre stöd.
Kriminalitet och etnicitet
Brottsligheten är utbredd, men ingen verkar tala högt om den. Illegala droger och ekonomisk brottslighet är mer regel än undantag, och en inte oansenlig del av förortens inkomster försvinner utomlands utan att ens hinna mellanlanda i den svenska ekonomin. Att majoriteten av brotten begås av en och samma etniska grupp hade kunnat vara politiskt sprängstoff men är tyvärr inte politiskt korrekt att prata om i det här landet.
Tusentals tärare bosatta i ett ekonomiskt svart hål som övriga samhället helt utan krav på motprestation finansierar år ut och år in. Jag börjar inse att vi har varit naiva.
Könsrollerna här är ofta mer traditionella än genomsnittet. Det är inte ovanligt att mannen kontrollerar hela familjens ekonomi, vilket till exempel försvårar för kvinnor att separera ifrån en våldsam make. Att gifta sig med någon som inte accepteras av släkten kan resultera i ekonomisk och emotionell utfrysning, och hela denna dysfunktionella livsstil omgärdas av en stark tystnadskultur.
Alla vet men ingen säger något. Myndigheter vänder blicken åt andra hållet och det saknas helt politisk vilja för att få bukt med problematiken. Ett enormt svek mot alla de ungdomar som tvingas växa upp i och reproducera ett utanförskap med avvikande könsroller, språk och klädsel.
Nej, usch! Aldrig mer Djursholm för min del, nästa gång någon vill diskutera investeringar inom skolmarknaden med mig så får dom ta det via Skype i stället.
