Ett samhälle som styrs via arbetar- och konsumentråd – det finns det nu en datorsimulering av. Bakom den, och mycket annat, ligger den nya internationella tankesmedjan Participatory Economy Project (PEP). Syftet är att utforska och främja det demokratiska alternativ till kapitalismen som kallas deltagarekonomi.
– Frihetliga socialister behöver prata om alternativ till dagens system på ett mer konkret sätt, säger Jason Chrysostomou i PEP.
Frihetliga socialister strävar efter ett samhälle utan varken kapitalism eller centralstyrning. Men hur kan ett frihetligt samhälle och en anarkistisk ekonomi organiseras rent praktiskt? Medlemmarna i tankesmedjan Participatory Economy Project (PEP) har vänt sig till deltagarekonomin för att söka svaren.
Den deltagarekonomiska modellen lanserades 1991 av Michael Albert och Robin Hahnel, och är fortfarande ett av de tydligaste och mest genomarbetade alternativen till både kapitalism och centralplanering. Arbetaren har pratat med en av den nya tankesmedjan PEP:s grundare, Jason Chrysostomou i London.
Hur blev du kritisk mot det nuvarande kapitalistiska systemet?
– Min politiska resa började på 1990-talet. Som tonåring och därefter som högskolestudent blev jag alltmer medveten om de orättvisor och grymheter som genomsyrade den värld jag växte upp i. När Irakkriget startade gick jag till ett möte på mitt universitet och hjälpte till att organisera protester.
– Likt många andra kom jag i kontakt med Noam Chomskys arbete, och fick en teoretisk grund som förklarade hur maktsystem fungerar i våra samhällen. Det i sin tur visade vägen till andra författare som visade på orättvisor till följd av exploatering och imperialism med rötterna i hierarkiska dominanssystem.
Jason Chrysostomou kände sig besviken över tillståndet i världen och letade efter lösningar. Han tyckte att reformer inte var tillräckliga och att det behövdes strukturella förändringar för att konfrontera problemens grundorsaker.
– Jag läste in mig på politiska ideologier och drogs omedelbart till frihetlig socialism, eller anarkism. Jag lockades av tanken på att avskaffa maktkoncentrationer och i stället utforma samhället nerifrån och upp. Samhällen som bygger på att möta mänskliga behov av autonomi, samhörighet och syfte.
Saklig och tydlig anarkistisk ekonomi
– Jag kände samtidigt att mycket av retoriken till vänster var ganska vag och luddig. Jag funderade på hur en alternativ ekonomi baserad på mina värderingar faktiskt skulle fungera i praktiken. Vi kan naturligtvis inte ha alla svaren i förväg, men jag oroades av att de svar som gavs inte var tillräckligt pragmatiska. Eller, att de diskuterades för dogmatiskt för att kunna övertyga en stor del av befolkningen att prova ett nytt system.
Var det då du kom i kontakt med den deltagarekonomiska modellen?
– Ja. Via den oberoende mediawebbplatsen ZNet upptäckte jag två radikala akademiker och aktivister, Michael Albert och Robin Hahnel, som hade börjat utveckla en heltäckande modell för en alternativ ekonomi som de kallade participatory economy, alltså deltagarekonomi.
Modellen beskrev enligt Chrysostomou på ett mer sakligt och tydligt sätt hur en anarkistisk ekonomi skulle kunna fungera i praktiken.
– Den påminde mig om anarkokommunism och självstyrande grupper, men med ett mer innovativt och specifikt förslag på allokering av samhällets produktiva resurser med hjälp av modern teknik.
Modellen beskriver hur självförvaltande arbetsplatser och stadsdelar kan samordna sina verksamheter själva, utan central styrning och utan konkurrensbaserade marknader, via en årlig decentraliserad planeringsprocess.
Hur då?
– Modellen beskriver hur självförvaltande arbetsplatser och stadsdelar kan samordna sina verksamheter själva, utan central styrning och utan konkurrensbaserade marknader, via en årlig decentraliserad planeringsprocess. Det kallas deltagarplanering. Jag blev omedelbart inspirerad och kände mig motiverad att organisera kring modellen.
Nya organisationer grundas
Vid den här tiden gjordes en del försök att organisera grupper som förespråkade ett frihetligt deltagarsamhälle. Deltagandet innefattar områden som ekonomi, politik, samhälle och relationer (”kinship”).
– Det var i det sammanhanget som jag träffade och började arbeta med andra som var intresserade av alternativa visioner och deltagarekonomi. En av dem var Anders Sandström, en redovisningsekonom i Stockholm (numera Arbetarens medarbetare, redaktionens anmärkning), säger Jason och tillägger:
– Anders har en ganska unik historia. Han var tidigare en anhängare av Reagans och Thatchers konservativa ideologier, studerade redovisning på universitetet och arbetade i företagsvärlden i ett tiotal år, innan han blev desillusionerad, tog ett sabbatsår i Grekland och därefter ”konverterade” till den frihetliga socialismen. Jag tror annars att anarkistiska revisorer är mycket sällsynta!
Hur startade då denna nya tankesmedja?
– År 2022 beslutade en grupp på tio aktivister som hade arbetat tillsammans ett tag, däribland Anders och jag, att bilda en ny organisation, Participatory Economy Project. Vi är formellt registrerade som en ideell tankesmedja med syfte att utforska och främja ett demokratiskt alternativ till kapitalismen. Vi kände att en tankesmedja bäst fångar det arbete vi ville göra.
The Participatory Economy Project (PEP) har delat in sina strategiska aktiviteter i dessa områden:
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.