Ett samhälle som styrs via arbetar- och konsumentråd – det finns det nu en datorsimulering av. Bakom den, och mycket annat, ligger den nya internationella tankesmedjan Participatory Economy Project (PEP). Syftet är att utforska och främja det demokratiska alternativ till kapitalismen som kallas deltagarekonomi.
– Frihetliga socialister behöver prata om alternativ till dagens system på ett mer konkret sätt, säger Jason Chrysostomou i PEP.
Frihetliga socialister strävar efter ett samhälle utan varken kapitalism eller centralstyrning. Men hur kan ett frihetligt samhälle och en anarkistisk ekonomi organiseras rent praktiskt? Medlemmarna i tankesmedjan Participatory Economy Project (PEP) har vänt sig till deltagarekonomin för att söka svaren.
Den deltagarekonomiska modellen lanserades 1991 av Michael Albert och Robin Hahnel, och är fortfarande ett av de tydligaste och mest genomarbetade alternativen till både kapitalism och centralplanering. Arbetaren har pratat med en av den nya tankesmedjan PEP:s grundare, Jason Chrysostomou i London.

Hur blev du kritisk mot det nuvarande kapitalistiska systemet?
– Min politiska resa började på 1990-talet. Som tonåring och därefter som högskolestudent blev jag alltmer medveten om de orättvisor och grymheter som genomsyrade den värld jag växte upp i. När Irakkriget startade gick jag till ett möte på mitt universitet och hjälpte till att organisera protester.
– Likt många andra kom jag i kontakt med Noam Chomskys arbete, och fick en teoretisk grund som förklarade hur maktsystem fungerar i våra samhällen. Det i sin tur visade vägen till andra författare som visade på orättvisor till följd av exploatering och imperialism med rötterna i hierarkiska dominanssystem.
Jason Chrysostomou kände sig besviken över tillståndet i världen och letade efter lösningar. Han tyckte att reformer inte var tillräckliga och att det behövdes strukturella förändringar för att konfrontera problemens grundorsaker.
– Jag läste in mig på politiska ideologier och drogs omedelbart till frihetlig socialism, eller anarkism. Jag lockades av tanken på att avskaffa maktkoncentrationer och i stället utforma samhället nerifrån och upp. Samhällen som bygger på att möta mänskliga behov av autonomi, samhörighet och syfte.
Saklig och tydlig anarkistisk ekonomi
– Jag kände samtidigt att mycket av retoriken till vänster var ganska vag och luddig. Jag funderade på hur en alternativ ekonomi baserad på mina värderingar faktiskt skulle fungera i praktiken. Vi kan naturligtvis inte ha alla svaren i förväg, men jag oroades av att de svar som gavs inte var tillräckligt pragmatiska. Eller, att de diskuterades för dogmatiskt för att kunna övertyga en stor del av befolkningen att prova ett nytt system.
Var det då du kom i kontakt med den deltagarekonomiska modellen?
– Ja. Via den oberoende mediawebbplatsen ZNet upptäckte jag två radikala akademiker och aktivister, Michael Albert och Robin Hahnel, som hade börjat utveckla en heltäckande modell för en alternativ ekonomi som de kallade participatory economy, alltså deltagarekonomi.
Modellen beskrev enligt Chrysostomou på ett mer sakligt och tydligt sätt hur en anarkistisk ekonomi skulle kunna fungera i praktiken.
– Den påminde mig om anarkokommunism och självstyrande grupper, men med ett mer innovativt och specifikt förslag på allokering av samhällets produktiva resurser med hjälp av modern teknik.
Modellen beskriver hur självförvaltande arbetsplatser och stadsdelar kan samordna sina verksamheter själva, utan central styrning och utan konkurrensbaserade marknader, via en årlig decentraliserad planeringsprocess.
Hur då?
– Modellen beskriver hur självförvaltande arbetsplatser och stadsdelar kan samordna sina verksamheter själva, utan central styrning och utan konkurrensbaserade marknader, via en årlig decentraliserad planeringsprocess. Det kallas deltagarplanering. Jag blev omedelbart inspirerad och kände mig motiverad att organisera kring modellen.
Nya organisationer grundas
Vid den här tiden gjordes en del försök att organisera grupper som förespråkade ett frihetligt deltagarsamhälle. Deltagandet innefattar områden som ekonomi, politik, samhälle och relationer (”kinship”).
– Det var i det sammanhanget som jag träffade och började arbeta med andra som var intresserade av alternativa visioner och deltagarekonomi. En av dem var Anders Sandström, en redovisningsekonom i Stockholm (numera Arbetarens medarbetare, redaktionens anmärkning), säger Jason och tillägger:
– Anders har en ganska unik historia. Han var tidigare en anhängare av Reagans och Thatchers konservativa ideologier, studerade redovisning på universitetet och arbetade i företagsvärlden i ett tiotal år, innan han blev desillusionerad, tog ett sabbatsår i Grekland och därefter ”konverterade” till den frihetliga socialismen. Jag tror annars att anarkistiska revisorer är mycket sällsynta!
Hur startade då denna nya tankesmedja?
– År 2022 beslutade en grupp på tio aktivister som hade arbetat tillsammans ett tag, däribland Anders och jag, att bilda en ny organisation, Participatory Economy Project. Vi är formellt registrerade som en ideell tankesmedja med syfte att utforska och främja ett demokratiskt alternativ till kapitalismen. Vi kände att en tankesmedja bäst fångar det arbete vi ville göra.
Organisationen registrerades i Storbritannien. Enligt stadgarna är PEP ett medlemskooperativ, där varje medlem har lika mycket att säga till om i det beslutsfattande organet. Gruppen har för närvarande tio medlemmar från Nordamerika och Europa, med olika bakgrunder och intressen: politisk ekonomi, redovisning, mjukvaruutveckling, grafisk design, digital teknik och utbildning.
Datorsimulerade arbetar- och konsumentråd
Participatory Economy Project har delat upp sina strategiska aktiviteter i fyra områden: forskning, utbildning, påverkansarbete och prefiguration (läs mer i faktarutan).
– Vi vill skapa tester och experiment som hjälper oss att förbättra modellen och bygga upp förtroendet för den. Ett exempel är vår datorsimulering av deltagarplanering. Vi skulle så klart föredra att testa ett storskaligt deltagarplaneringsexperiment i verkligheten, med det är inte möjligt just nu.
En höjdpunkt i verksamheten var att simulera en årlig planeringsprocess.
– Den efterliknar planeringen av en ekonomi med storleken och komplexiteten hos en modern nationell ekonomi med 30 000 arbetarråd, 30 000 konsumentråd och 100 kategorier av varor. Resultaten uppmuntrade oss att fortsätta arbetet.
Prefiguration beskriver Jason Chrysostomou som att ”plantera framtidens frön i nuet”.
– I spåren av många anarkistiska grupper före oss vill vi underlätta skapandet av institutioner i dag, som kan vara modeller för det framtida samhälle vi vill ha. Exempel på projekt som vi stödjer är syndikalistiska fackföreningar.
”1930-talets spanska anarkister hade gillat vår modell”
– Vi tror att vår deltagarekonomimodell är förenlig med den typ av samhälle som de spanska anarkisterna byggde på 1930-talet. Vi tror att de skulle ha tyckt om vår modell för deltagarplanering som ett sätt att samordna aktiviteter i olika självstyrande råd. Modellen drar fördel av tekniska framsteg som inte var tillgängliga för dem då, och syftar till att minimera mötestid och generera korrekt information för beslutsfattande.
Men vilken respons har era idéer fått från dagens frihetliga socialister?
– Vi har presenterat vår modell vid flera anarkistiska evenemang, inklusive anarkistkonferensen i Freiburg, Tyskland år 2021. Vi har definitivt märkt av intresse och positiv feedback. Kritiken har främst varit fokuserad på två områden. Vi tror att det delvis har att göra med missförstånd, som vi nu försöker åtgärda i vårt fortsatta arbete.

Vilka missförstånd?
– Det första handlar om maximen ”åt var och en efter behov”. I vår vision för deltagarekonomi föreslår vi att arbetare på arbetsplatser, när dessa väl har blivit demokratiserade, kommer att vilja ta hänsyn till skillnader i ansträngningar och uppoffringar när de beslutar om hur de fördelar inkomster mellan sig. En del anarkister ogillar detta eftersom de menar att inkomster bara ska baseras på behov. Även om vi anser att vi har övertygande moraliska argument i frågan, så anser vi inte att vi sitter inne på de slutgiltiga svaren.
Jason Chrysostomou menar också att det inte nödvändigtvis behöver vara en splittrande fråga. I slutändan kommer det att vara upp till medborgarna i ett framtida frihetligt socialistiskt samhälle att själva bestämma om ekonomin.
– De självförvaltade arbetar- och grannskapsråden ska ju fatta besluten kring hur de vill fördela inkomster och bestämma balansen mellan inkomst för arbete, kontra inkomst baserat på behov. Det kan vara antingen någon form av universell basinkomst, eller genom kollektivt tillhandahållna varor och tjänster. Vårt förslag fokuserar på vilken typ av demokratiska institutionella arrangemang som behövs för att sådana beslut ska kunna fattas i ett sammanhang som är fritt från skadliga strukturella fördomar.
Konkret vision för en bred publik
Den andra generella invändningen, enligt Jason Chrysostomou, handlar om motvilja mot att utveckla en alltför detaljerad vision om det framtida samhället.
– Argumentet, och oron, är att vi inte vet tillräckligt ännu. Men vårt förslag är helt enkelt just det: ett förslag. Det finns alltid en risk att visioner utvecklas till dogmer. Men vi menar att det har varit en brist och en svaghet att inte prata om alternativ till dagens system på ett mer konkret sätt.
Våra visioner kan utgöra en kunskapsbas för dem som i framtiden får möjlighet att experimentera och skapa ett nytt samhälle. Så att de inte måste börja från noll.
Han menar att det finns ett värde i formella framställningar av ekonomiska visioner, och diskussioner om dem, på ett sunt och icke-dogmatiskt sätt.
– Vi tror att de kan inspirera cyniker, och samtidigt utgöra en kunskapsbas både för prefigurativa projekt i nuet och för dem som i framtiden får möjlighet att experimentera och skapa ett nytt samhälle. Så att de inte måste börja från noll. Sist men inte minst försöker vi arbeta med vår vision i en anda av innovation. Experimentera, lära, förfina detaljer och göra förbättringar genom att samla in mer data från den verkliga världen.
Jason Chrysostomou vill också poängtera att även om vänstern är en självklar målgrupp, så är det viktigt att nå ut bredare.
– Det kan vara aktivister inom social innovation som inte nödvändigtvis har en bakgrund på vänsterkanten. Personer som är involverade i Community Land Trusts, deltagarbudgetering, medborgarförsamlingar, självstyrd utbildning och demokratiska företag. Och inte minst vill vi nå det stora antalet unga människor som förståeligt nog är oroliga för sin framtid och är öppna för nya idéer om ett bättre samhälle.
Konferens, interaktivitet och podd
Nu i juni håller tankesmedjan sin första konferens i London. Den är främst intern, men ett par seminarier är öppna för allmänheten.
Vad har ni mer för framtidsplaner?
– En generell sak vi planerar är att ansöka om finansiella medel för att fortsätta vårt arbete. Ett projekt som jag personligen är särskilt engagerad i är att utveckla en interaktiv deltagarplaneringsprototyp.
Prototypen kan användas för interaktiva klassrumsworkshoppar, och det finns potential att skala upp den för större grupper av människor, pilotstudier i verkligheten och framtida genomföranden – om det nu uppstår en möjlighet att skapa ett nytt samhälle.
PEP planerar också att skapa fler pedagogiska verktyg, exempelvis en onlinekurs, och att hålla fler offentliga evenemang och workshoppar.
– Om man är intresserad av att veta mer har vi en webbplats med massor av information om den deltagarekonomiska modellen, inklusive videor, artiklar, en FAQ-sida, jämförelsetabell och mycket mer. Vi har ett månatligt nyhetsbrev, sociala mediekanaler och så klart vår podcast, PEP Talk. Vi har också ett community-forum online, där du kan ställa frågor, diskutera och få kontakt med andra som är intresserade av de här frågorna.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.