Vi behöver en ny FRA-debatt

Kan vi prata om integritet och varför det är viktigt? Kan vi prata om att det är grundläggande för en demokrati att staten inte har rätt att se och höra vad medborgarna gör och säger till varandra? Kan vi prata om att massövervakning har blivit norm?

Ledare
Annie Hellquist, tf. chefredaktör på Arbetaren
Foto: Axel Green

Regeringen vill utreda behovet av att utöka FRA-lagens möjligheter till massövervakning. Även Moderaterna, KD, SD och Liberalerna vill alla utöka möjligheterna för FRA att avlyssna svenskars kommunikation.

Främst handlar det om att FRA även ska kunna övervaka kommunikation inom Sverige, och inte bara mellan personer i Sverige och personer utomlands. I Moderaternas förslag finns även möjligheter för andra myndigheter än försvaret, polisen och Säpo att beställa signalspaning av FRA. 

Det har gått tolv år sedan FRA-lagen klubbades, med mycket liten marginal i riksdagen, efter ett hårt motstånd som samlade människor från olika ändar av den politiska skalan.  Det breda motståndet kom från såväl borgerliga politiker och debattörer, vänsterpersoner och sossar, som forskare och journalister. 

Sedan dess har integritetsfrågan varit mer eller mindre död, samtidigt som övervakningen har växt. Det har blivit lättare att kameraövervaka, polisen har fått utökade möjligheter till dataavläsning och bland annat fått klartecken för att använda AI och ansiktsigenkänning. Detta nästan helt utan debatt.

Övervakning i brottsbekämpande och terrrorförebyggande syfte har steg för steg blivit allt mer omfattande.

Övervakning har en tendens att expandera och normaliseras. Det går i stort sett aldrig åt andra hållet. När såg vi senast kameror plockas ned, rättsväsendets möjligheter till övervakning inskränkas? Övervakning i brottsbekämpande och terrrorförebyggande syfte har steg för steg blivit allt mer omfattande.

På 60-talet övervakade man enskilda individer, som var konkret misstänkta för brott. Under 70- och 80-talet och därefter ökade acceptansen för att även övervaka hela grupperingar som sågs som potentiella hot, som veganer och vänster- och högerextremister. Med EU:s datalagringsdirektiv och FRA-lagen fick vi en generell befolkningskontroll, en massövervakning. 

Nu vill politikerna ta det ännu längre och utreda om man bör ta bort några av de begränsningar som tillfördes i lagförslaget, för att det skulle vara möjligt att baxa det genom riksdagen trots det stora motståndet, bland annat att FRA inte ska massövervaka trafik mellan avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige. 

Vi måste fråga oss var detta kommer att sluta. Vi måste fråga oss vad som händer med dessa ständigt växande övervakningsmuskler hos staten om vi i framtiden får en blå-brun regering med en justitieminister som heter Jimmie.

Att statens repressiva inslag växer kan inte mötas av tystnad. Vi behöver en debatt som genomlyser vad det är som händer och hur det kommer att drabba oss. Vi behöver en ny FRA-debatt.