En kvinnas plats är i revolutionen

Rubriken är mycket mer än ett slagord. Det är ett belagt faktum. Sociala uppror har större chans att bli framgångsrika om det kvinnliga deltagandet är högt. Forskare har räknat på det här.

Ledare
Hundratals kvinnor protesterade den 13 februari på Tahrir-torget i Bagdad mot att en inflytelserik skriftlärd krävt att proteströrelsen inte blandar kvinnor och män.
Foto: Khalid Mohammed/AP/TT

Sudan, våren 2019. En bild blir viral. Ikonisk ska den komma att kallas, en stämpel bilder numera ofta får när de satt ett avtryck i det kollektiva medvetandet. Den föreställer 22-åriga Alaa Salah som står på ett biltak med fingret i luften och talar till en stor samling människor.

Hon är klädd i vitt och har stora guldörhängen, föreställande månar. Kläderna hon bär, läser jag i en Twittertråd från den interreligiösa akademikern Hind Makki, refererar till de kläder den unga generationens mödrar och mormödrar bar när de på 60-, 70- och 80-talet gick ut på gatorna i protest mot tidigare militärdiktaturer.

Hon ropar från biltaket ”Min mormor är en Kandaka” och folkmassan svarar ”Revolution!”. Kandaka var namnet på de nubiska krigardrottningarna i det antika Sudan, och har blivit ett populärt smeknamn på kvinnliga demonstranter. Alaa Salah var en av tusentals som gick ut på gatorna i protest mot diktatorn Omar al-Bashir, och som tvingade bort honom från makten. 

Det hon har upptäckt är att det finns ett starkt samband mellan kvinnors deltagande i frontlinjerna och framgångsrika motståndskamper.

Upproret i Sudan har kallats för kvinnornas revolution, då kvinnor utgjorde en så stor del av demonstranterna och dessutom ofta stod i frontlinjen. Kanske var det kvinnliga deltagandet också en av faktorerna som gjorde upproret framgångsrikt. I alla fall om man frågar Erica Chenowitz, forskaren som studerat 338  motståndskamper, världen över, mellan åren 1945 och 2014, och samlat dem i en databas.

Det hon har upptäckt är att det finns ett starkt samband mellan kvinnors deltagande i frontlinjerna och framgångsrika motståndskamper. En liknande effekt finns för kamper som också innefattar jämställdhetsidéer – de är mer benägna att lyckas än kamper utan sådana uttalade tankar. Det kvinnliga deltagandet har också, enligt Erica Chenowitz forskning, inverkan på sannolikheten att ett lands väpnade styrkor slutar att samarbeta med regimen, och detta är något som ofta är avgörande.

Att vapenmakten slutar lyda order om repression mot massrörelser brukar vara en starkt bidragande orsak till att uppror lyckas. Erica Chenowitz visar att i stora uppror, har synligt och högt kvinnligt deltagande ett samband med att säkerhetsstyrkor skiftar lojalitet – från regimen, till rörelsen. 

I tider där Säpo numera börjat intressera sig för terrorhotet från ofrivilliga singelmän, där konservatismen (som alltid är dåliga nyheter för kvinnor och hbtq-personer) är på väg att göra comeback, och högerextremismen fortsätter framåt, känns det otroligt hoppfullt att vi de senaste åren har sett kvinnor runt om i världen massmobilisera mot sexuella övergrepp och mord på kvinnor.

Vi har också sett kvinnor i frontlinjerna för de stora globala protester, vars tändande gnistor har varit allt ifrån höjda bränsle- eller kollektivtrafikpriser till höjda priser för digital kommunikation. Vi ser också den unga klimatrörelsen frontas av kvinnor och flickor. På 8 mars är det på alla dem jag tänker. För utan kvinnor – ingen revolution.