Ett kämpande folk blickar åter in i gevärspipor

Just nu pågår ännu en politisk och humanitär tragedi i Chile. Omvärlden iakttar med häpnad och undrar hur det så hyllade chilenska ekonomiska undret kunde dölja sådant explosivt missnöje. Under tiden mördas, misshandlas och torteras civila återigen på landets gator i en omfattning som många trodde var omöjligt för bara en vecka sedan. Det skriver Esteban Calderón.

Artikelförfattaren Esteban Calderón är jurist och journalist, med egen bakgrund i Chile.

Förra veckan började spontant organiserade chilenska skolungdomar att massplanka i Santiagos tunnelbana. Det blev den tändande gnistan som satte igång en av många oförutsedd kedjereaktion där massiva sociala protester på bara något dygn återigen kom att ställas mot fullt beväpnad militär på Chiles gator.

Utomstående betraktare förstod inte, och förstår fortfarande inte, hur ännu en studentprotest kunde få regeringen att införa undantagslagar som inte landet hade sett sedan 1987, under diktatorn Pinochets glansdagar.

Dagen innan fredagen då allt briserade publicerade den ansedda tidningen Financial Times en vid det här laget tragikomisk intervju med den chilenske presidenten Sebastian Piñera där han från presidentpalatset höjde landet till skyarna. Under intervjun, där han jämför med övriga latinamerikanska länder, säger Piñera stolt att ”Chile framstår som en oas eftersom vi har en stabil demokrati, ekonomin växer, vi skapar jobb, höjer lönerna[…]”.

Ett dygn senare hade en av landets rikaste män återinfört diktaturtidens undantagslagar och gett grönt kort för statsterror i ett desperat försök att kväsa massiva folkliga protester, i ordningens och den chilenska demokratins namn.

För att förstå hur omvärlden kunde låta sig förföras av det påstådda ekonomiska chilenska undret, och därmed av nyliberalismens oslagbara förträfflighet, måste man ta i beaktande de enorma ansträngningarna som de styrande eliterna gjort sedan demokratins återkomst 1990, för att skapa bilden av Chile som ett ekonomiskt mönsterland. Budskapet har varit övertydligt: det nyliberala ekonomiska systemet var inte bara överlägset i fråga om att skapa tillväxt, det utgjorde själva förutsättningen för en spirande och stabil demokrati.

Den konsensus om systemets bevarande som sedan dess har rått mellan landets socialdemokrater, kristdemokrater och konservativa gjorde att få, om någon, utomstående betvivlade det chilenska undrets soliditet. Med en mångårig stark ekonomisk tillväxt i ryggen, en explosion av skyskrapor i huvudstaden, en växande medelklass och med närvaro av all västerlandets starkaste varumärken etablerade i landet skulle det mycket till för att fasaden skulle spricka.

Men sprickorna, hur mikroskopiska de än var, fanns där hela tiden och den chilenska demokratin, formad och auktoritärt reglerad av diktatorns efterlämnade konstitution, var egentligen alltid en social konflikt från att, i praktiken, åsidosättas. Frågan som har hängt i luften bland stora delar av de folkliga lagren det senaste årtiondet har därför inte varit om, utan när den sociala explosionen, el estallido social, skulle inträffa. Och det fanns flera goda skäl till den fatalismen.

Frågan som har hängt i luften bland stora delar av de folkliga lagren det senaste årtiondet har därför inte varit om, utan när den sociala explosionen skulle inträffa.

I Latinamerika har det politiska livet och samhället i stor utsträckning formats i skuggan av 1970- och 80-talens mörka diktatoriala period, då regionen i stor utsträckning utgjorde skräckscenariot för demokratisk utveckling och var skådeplats för några av 1900-talets värsta människorättsbrott. I Chiles fall, där den åldrade diktatorn behöll kontrollen över de väpnade styrkorna ända till 1998, var generalens blotta existens en avgörande anledning till att i princip ingen person hade ställts till svars för 17 års brutal diktatur innan 2000-talet.

Efter hans gripande i London samma år började den verkliga övergången till demokratin först efter att mitten-vänsterregeringen Concertación, på ett förödmjukande sätt, hade tvingats att officiellt rädda skinnet på den forne diktatorn från en den utlämningsprocess som vid tidpunkten begärdes av den spanske undersökningsdomaren Baltazar Garzón.

Bilden av den trotsige och skröplige generalen som militären, i strid mot regeringens direktiv, demonstrativt tog emot på röda mattan vid sin återkomst till landet och förärades en hjältes mottagande, signerad vapenbröderna, förvånade möjligen omvärlden, men få i Chile. Att omvärlden krävde att ställa diktatorn till svars tvingade ändå regeringen och rättsväsendet att, om än motvilligt, börja ta itu med människorättsbrotten på riktigt och att utkräva juridiskt ansvar. Sakta började de ekonomiska eliterna, om än skenbart, distansera sig från militärens arv och tvingades gradvis att offentligt anamma det för marknaden gynnsamma narrativet om det rehabiliterade, och nya, demokratiska Chile.

Men i de militära barackerna och i de polisiära leden fanns aldrig någon demokratisk rehabilitering att tala om, och antidemokratiska attityder och militaristiskt förakt för civila tilläts fortsätta frodas, om än inofficiellt. Emellanåt hände att någon hetsig yngre officerare råkade ge uttryck för dessa institutionellt spridda attityder offentligt, med följden att de snabbt avlägsnades från sin respektive institution; inget skulle tillåtas solka bilden av den stabila chilenska demokratin.

Detta offentliga skådespel från det officiella Chile, tillsammans med rättsväsendets ökande effektivitet i människorättsärenden, där diktaturens lojala män fängslades på löpande band och med den ekonomiska elitens allt mer öppna, opportunistiska distansering från diktaturen, skapade under mer än ett årtionde en grogrund för institutionell revanschism bland de väpnade styrkorna – en sorts hämndlystenhet som år 2019 skulle visa sig fullständigt förödande.

Att chilensk polis och militär i enlighet med det officiella narrativet skulle ha omskolats till fullfjädrade demokrater var dock något som få chilenare själva trott på. Alla familjer och alla unga män har hela tiden vetat vilken fostran och vilka attityder som värnpliktiga utsätts för och hur demokratiföraktet frodas i de militära förläggningarna varifrån många tar steget ut i polisyrket.

Att den starka antidemokratiska kulturen överlevt diktaturen är även den bild som i princip unisont förmedlats av människorättsjurister, socialarbetare och sociala aktivister under de senaste årtiondena, liksom av utredande människorättspoliser själva (det finns en brigad inom civilpolisen PDI som specialiserat sig på utredningar av människorättsbrott).

Det är för de insatta ett välkänt faktum att institutionerna på olika sätt saboterat utredningar om människorättsbrott, antingen genom att vägra delge rättssystemets företrädare efterfrågad utredningsinformation, eller genom att lämna falska uppgifter. Eller tiga; den bestående så kallade tystnadspakten inom de väpnade styrkorna som tjänstgjorde under diktaturen är till dags dato den enskilt viktigaste anledningen till att de rättsliga processerna försenas, försvåras eller omöjliggörs, och att rättvisan uteblir för tiotusentals offer.

Det är mot denna bakgrund man ska förstå de betydande sociala rörelsernas framväxt sedan mitten av 00-talet. Ansvaret för utvecklingen ligger i stor utsträckning på den till synes svaga politiska klass som endast förmått visa handlingskraft när marknaden så krävt eller när deras egna arvoden höjs, men som ständigt misslyckats med att genomföra strukturella och nödvändiga förändringar inom de väpnade styrkornas för att främja demokratisering – samtidigt som de visat sig oförmögna -eller ovilliga- att reformera det för många chilenare allt mer pressande och orättvisa ekonomiska systemet.

Men om den vuxna befolkningen alltför länge accepterade sakernas tillstånd, så visade det sig omöjligt för de unga chilenarna, de som föddes utan minnen från diktaturen, att göra detsamma.

Med början år 2006 gjorde en ny aktör entré i Chiles politiska liv, den unga generationen skolelever. Dessa tonåringar, populärt kallade pingüinos (pingviner) på grund av sina karaktäristiska skoluniformer, påbörjade med stöd av äldre studenter inom universitet den omdaning av de sociala protesternas organisering och bidrog till en markant vitalisering av de sociala rörelserna i hela landet. De unga var orädda, kamplystna, socialt medvetna och saknade den försiktighet, den rädsla, som så brutalt hade märkt deras föräldrageneration. Innan pingvinrevolten stod i princip uteslutande människorättsaktivister, liksom ursprungsbefolkningen mapuche, för missnöjesuttrycken mot den förda politiken.

Människorättsgruppernas fokus var i allt väsentligt människorättsrelaterade, där kraven var rättvisa åt förövarna när det gällde diktaturens många offer, upprättelse för offren, samt krav på information om de många försvunnas, desaparecidos, öde. Mapucheaktivisterna å sin sida hade länge försökt få chilenarnas uppmärksamhet och eftersträvade en bredare spridning för sina sociokulturella och ekologiska krav, utan att riktigt lyckas få befolkningens sympatier.

Demonstranter i tårgashav, Santiago den 21 oktober. ”Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda”, skriver Esteban Calderón.
Demonstranter i tårgashav, Santiago den 21 oktober. ”Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda”, skriver Esteban Calderón. Foto: Esteban Felix/TT

Kanske är pingvinaktivisternas största bidrag till de sociala rörelsernas nyfunna styrka deras väldiga förmåga att solidariskt driva flera sociala krav under sina protester. De krävde inte bara ett rättvist och billigare utbildningssystem och bättre livsutsikter; de tog även tillfället i akt och lyfte effektivt såväl människorättsperspektivet som ursprungsbefolkningens sak, liksom började prata om de strukturella ekonomiska orättvisorna.

Detta förhållningssätt gav ungdomarna, som i allt väsentligt organiserade sig lokalt, horisontellt och utan egentliga ledare, stor folklig legitimitet och skapade nya, starka allianser och oväntade sympatisörer genom sin till synes uppenbara motståndskraft mot politisk sekterism. Bland de första som stödde studentrevolterna var deras lärare och föräldrar, och även om de historiskt hamnat lite i skymundan så finns det sedan många år överväldigande bevis för att det är där, bland medvetna lärare och i hemmen, som frön såddes för den sociala utvecklingen som drygt ett årtionde senare skulle skaka om landet i grunden.

Studentrevolterna 2006 och 2011 mattades av när traditionella politiska partier inte minst på vänsterkanten valde att försöka rekrytera de studentledare som trots den lösa och direktdemokratiska gräsrotsorganiseringen representerade studentkollektivet i samtalen med det politiska etablissemanget. Det kortsiktiga opportunistiska agerandet bidrog till att synbart försvaga studentrörelserna och med största sannolikhet även till att fördröja den sociala kataklysm som hela världen i dag bevittnar.

Det råder dock ingen som helst tvekan om dessa två rörelsers enorma inverkan på 2000-talets politiska liv i Chile, eller den unga chilenska generationens påtagliga vitalisering av den breda sociala rörelsen och därmed av den stora, förfördelade delen av befolkningen. Samtidigt visade ungdomarna att de var villiga att motta avsevärd repression utan att backa i sina krav, en stridbarhet som kanske mer än något, på ett katastrofalt sätt, skulle komma att få efterverkningar i statens framtida strategier för att kväsa legitimt folkligt missnöje.

Med anledning av dessa viktiga händelser som under respektive tidsperiod skakade två olika regeringskonstellationer, en höger- och en mitten-vänsterregering, kom landets många sociala rörelser att få ny, förnyad kraft under en tid då det inte saknades sociala frågor att kämpa för. Under de senaste två årtiondena dessförinnan hade den nu fullmogna nyliberala samhällsordningen, där staten hade privatiserat det mesta i landet, synliggjort på ett för många tämligen brutalt sätt att det ekonomiska system som de styrande politikerna administrerade i realiteten skapade några av världens största klassklyftor, samtidigt som många chilenare fick jobba långa dagar och ändå tvingas leva på kredit, utan möjlighet till en dräglig och värdig tillvaro.

Den prekära situationen har fått många chilenare att öppna ögonen för effekterna av ett otillräckligt och förödande privat pensionssystem, liksom för äldre människors livsvillkor generellt.

De senaste åren har nyheter haglat om gamla människor som tvingas tigga för att överleva, ja till och med om gamla som valt att begå självmord för att inte belasta samhället. Den prekära situationen har fått många chilenare att öppna ögonen för effekterna av ett otillräckligt och förödande privat pensionssystem, liksom för äldre människors livsvillkor generellt. I ett land där familjen av tradition står i centrum blev det svårt även för den mer välbeställda medelklassen att kunna fortsätta blunda för de sociala orättvisorna.

Men stridsfrågorna stannade inte där. Sociala rörelser har sedan flera år tillbaka mobiliserats i motstånd mot försäljningen av glaciärer, av berg, av skogar, av fiskenäringen och haven, av dricksvattenreservoarerna, mot marknadshyrorna. Samtidigt har de historiskt sargade facken, även de vitaliserade av tidsandan, åter börjat locka till sig medlemmar och börjat ta en alltmer högljudd kamp mot usla arbetsvillkor, en miserabel arbetsrätt och löner som många chilenska familjer inte kan leva på, än mindre utbilda, klä och försörja sina barn med.

Hela denna sociala utveckling har skett med människorättsfrågorna i bakgrunden och med en allt större respekt för mapuchebefolkningens lidande och kamp, en kamp som myndigheterna sedan många år, även under socialisten Michelle Bachelets presidentskap, försökt förtrycka genom en militarisering av deras områden och en kriminalisering av deras krav.

Det är denna påstådda ”oas” som bubblat under ytan det senaste årtiondet och som nått kokpunkten de senaste åren, samtidigt som politiker fått astronomiska löner och generaler, poliser och andra myndighetsföreträdare gång på gång ertappats med korruption och tillförskansning av offentliga medel, allt medan politikerna gett multinationella och inhemska storföretag fri lejd att sko sig på de som minst har. När de styrande i det sydamerikanska landet designat ett samhällssystem där folk tvingas ta banklån för att leva anständigt och låter banker och kreditföretag samtidigt ta ut skyhöga ockerräntor för dessa krediter, ja då är det ställt bortom alla tvivel att Piñeras fantastiska oas i verkligheten inte är annat än en hägring, en elitistisk och sadistisk önskedröm.

När de styrande, i stället för att visa lyhördhet och empati och verkligen ta folkets allt mer högljudda och legitima krav på allvar, i stället medverkar till att ekonomiskt pressa stora grupper ännu mer genom att tillåta ständiga höjningar av deras levnadsomkostnader, då finns starka skäl att fundera på vilka det är som styr ett land och för vilkas intressen. I Chiles fall har människorna vetat det länge; för de rikaste, de europeiskättade eliterna, de så kallade Sju familjerna, för storkapitalet. För de rika och de välbeställda har det inte varit ett problem och i stor utsträckning inte heller för den ekonomiskt bekväma medelklassen. Men för miljontals chilenare från norr till söder, för såväl arbetare som lägre tjänstemän i medelklassen, har det blivit allt tydligare att systemet inte kommer att förändras av sig självt.

Demonstranter i Santiago reser en flagga med texten ”Chile vakna
Demonstranter i Santiago reser en flagga med texten ”Chile vakna". Under onsdagen och torsdagen planeras en mer organiserad generalstrejk med omfattande demonstrationer från en mängd olika sociala rörelser. Foto: Esteban Felix/TT

Den fram till förra veckan svaga länken i de sociala rörelsernas potentiella kraft har länge varit atomiseringen av samhället och en historisk oförmåga att göra gemensam sak, samtidigt, för att kräva nödvändiga reformer, inte för enskilda frågor och saker, utan för hela det socialt ohållbara systemets avskaffande. Så har det varit länge, alla på var sin kant, med sina slogans och kravlistor. Tills förra veckan.

När landets ungdomar återigen valde att ta en social kamp, denna gång en kamp mot höjda biljettpriser i tunnelbanan, förväntade sig många att det skulle bli ännu en i mängden av de i Chile ständigt förekommande så kallade jornadas de protestas, en protest som i vanlig ordning skulle sluta med polisiär repression. Men när den chilenska regeringen och de ekonomiska eliterna i stället valde att ovanligt brutalt låta polisen slå ned en ny våg av ungdomlig socialt missnöje, då hände plötsligt det oväntade; el estallido social. Den sociala explosionen. Droppen som fick den chilenska bägaren att rinna över. Chiles folk fick till slut nog och vaknade upp. Rädslan försvann och folk, gammal som ung, arbetare och medelklass, tog över gator och torg. Vad ingen då visste var att det nödvändiga sociala uppvaknandet försatte landet mitt i en fruktansvärd mardröm.

Nu, när mardrömmen är ett faktum och landets väpnade styrkor fulla av revanschlystnad åter låter k-pistbeväpnade poliser och soldater hemfalla åt statsterrorism i den chilenska oligarkins tjänst, är det läge att inte lämna chilenarna åt sitt öde. Ett kämpande, frihetsälskande folk med legitima sociala krav håller i skrivande stund på att slaktas av säkerhetsstyrkor.

Regimen, som vid det här laget knappast kan kallas demokratisk, har än så länge erkänt ett femtontal dödsoffer, men givet de många redogörelser från hela landet i sociala medier som vittnar om hur brutalt protesterna slås ner och de omfattande bild- och videobevisen på folk som kallblodigt avrättas och mördas av polis och militär, finns starka skäl för att anta att mörkertalet är betydligt större än så. Talespersoner från Chilenska Läkarhögskolan har under tisdagen offentligt varnat för att myndigheterna döljer de egentliga dödstalen eftersom de officiellt angivna siffrorna inte stämmer överens med de till högskolans inrapporterade.

Militärens version är att i princip alla dödsoffer har dött i samband med plundringar, varav de allra flesta har dött förkolnade i bränder i olika affärer. En av plundrarna sägs ha dött av elstötar i ytterligare en affär. Vittnesmål på bland annat Twitter talar dock för att säkerhetsstyrkorna satt i system att elda upp sina offer i affärer, för att dölja sina spår och för att bidra till ökat kaos som i sin tur används för att sprida rädsla och terror.

Eftersom vi tills vidare endast har militärens ord att gå på så får vi anta att det självklara sättet för människor att dö på i Chile just nu är att bli förkolnade medan man plundrar. För övrigt finns omfattande bevis på att polis hänger sig åt att uttryckligen uppmuntra plundringar för att därefter elda upp affärer och annat sabotage i syfte att lägga skulden på de i allt väsentligt fredliga demonstranterna.

Om vår svenska regering väljer att tjäna blodspengar i Chile kommer historiens dom att bli hård.

Det vore lätt att avfärda alla dessa påståenden om polisens och militärens pågående illdåd som konspirationer om det inte vore så att det är 2019 och en smartphone finns i varje människas ägo. Att följa chilenares uppdateringar de senaste dagarna kräver en god förmåga att känslomässigt härbärgera och inget för känsliga; det sprids löpande filmer på polisbilar som i bästa terroriststil medvetet kör ihjäl människor, på godtyckliga skjutningar på gator och på avrättningar av flyende människor, vittnesmål om ett besinningslöst dödligt våld som får Purge-filmerna att verka skrämmande varnande.

Än mer filmer sprids på utstuderat sadistiskt polisiärt våld och tortyr mot omhändertagna människor på gatorna, liksom på våldsamma razzior och på hemliga bortföranden av människor.

Under tisdagskvällen lokal tid uppgavs minst 5 400 människor vara gripna och den för den militära repressionen ansvarige generalen har uppmanat folk att ”inte göra motstånd”, något som mot ljuset av de grova övergreppen och morden snarare göder motståndet. Under onsdagen och torsdagen planeras en mer organiserad generalstrejk med omfattande demonstrationer från en mängd olika sociala rörelser, där även de flesta facken, inte minst de enormt viktiga gruvarbetarfacken i Chiles största koppargruvor och i landets hamnar, har valt att lägga ner sitt arbete i solidaritet med sitt kämpande folk.

Årtionden av uppdämd militär och polisiär revanschlystnad och frustration har Chiles rikaste människor släppts löst på civila arbetare som har fräckheten att inte visa rädsla och foglighet, och modet att inte sluta kräva ett folks mest grundläggande rättigheter. Chiles folk massakreras just nu under skydd av en omfattande mediecensur och hela världen tiger. Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda, ett ansvarslöst agerande som ekar det som skedde de första veckorna efter militärkuppen 1973. Den gången blev sanningen smärtsamt uppenbar när det var för sent.

Många europeiska länder har stora affärsintressen i Chile, så även Sverige. Vi får hoppas att den socialdemokratiskt ledda regeringen snarast upphör göra affärer med en regim som mördar, torterar och eldar upp arbetare, barn och kvinnor i Chile, samma land som Olof Palme en gång tog under sitt beskydd. Om vår svenska regering väljer att tjäna blodspengar i Chile kommer historiens dom att bli hård.

Till dess att dimmorna skingras kan Chiles folk bara hoppas att omvärlden, och Sverige, inte glömmer bort att även vårt blod är rött, att våra tårar är lika salta och att vår just nu oändliga smärta också är mänsklighetens. Och att satans mördare förblir satans mördare.

Publicerad Uppdaterad
8 timmar sedan
Attackerna mot Ibn Rushd är avgörande i frågan om studieförbundens föreningsfrihet gentemot staten, skriver Isak Gerson. Foto: Olof Åström, Håkon Mosvold Larsen, Gene Puskar och Mustafa-trit20. Kollage: Arbetaren.

Isak Gerson:
PWC:s tempelriddare på krigsstigen igen

”Reaktionär skit finns i fundamenten för våra religiösa urkunder och för den västerländska filosofins källor. Vi löser det genom att pågående studera och problematisera texterna. Men när samma sak dyker upp i muslimsk tradition sätter räknenissarna på revisionsbyrån PWC ner foten. Varför? Antagligen rasism.”, skriver Isak Gerson.

Attackerna mot Ibn Rushd är avgörande i frågan om studieförbundens föreningsfrihet gentemot staten. I distrikt efter distrikt lyfts de administrativa vapen som finns mot dem i kampen för att sänka verksamheten eller iallafall slippa betala en krona av de bidrag de har rätt till. Framför allt handlar det om granskning efter granskning som utförs av deras verksamhet, som saknar motstycke i svensk förvaltningshistoria. Varför? För att de har en muslimsk profil.

Som de skriver själva: ”Den administrativa bördan och den likviditetsutmaning som detta innebär riskerar att kväva Ibn Rushd Studieförbund. De resurser som skulle kunna läggas på föreningsstärkande och demokratiutvecklade arbete läggs nu istället på att ta fram statistik, materiallistor och värdegrundsöversikter.” De svälts ut av överdrivna kontrollåtgärder, av vilka de själva får bära mycket av kostnaderna. Och som någon som regelbundet läser granskningarna som görs kan jag säga att de sällan hittar något substantiellt. Man greppar efter de få fjädrar man kan hitta och bygger skuggan av en höna.

Problematiska formuleringar finns i bibeln

Nu senast har revisionsbyrån (!) PWC granskat deras studieverksamhet och med sin teologiska spetskompetens de förvärvat på bokföringskursena på Ekonomikum kommit fram till ”att material med problematiskt/ icke-demokratiskt innehåll använts i flera studiecirklar genomförda under år 2023”.

Rapporten har såklart inte tagit hänsyn till hur texterna faktiskt undervisats, studerats eller diskuterats, utan bara rapporterat att de inte kunnat verifiera att man tagit avstånd från de problematiska formuleringarna i texterna (d.v.s. det finns inget skrivet papper på det). Ibn Rushd själva har kontrollerat påståendena och finner att inga av de problematiska passagerna PWC tar upp varit med i undervisningen (något PWC av något skäl missade), och säger att om de tagits med hade studieförbundet krävt problematisering av passagerna i fråga.

Skulle PWC komma fram till samma sak för en kurs som studerar historiska eller samtida tolkningar av kvinnorollen och HBTQ-personer i bibeln? En studiecirkel i Lewi Pethrus antisemitiska idéer? Eller menar de att det rätta bara är att blunda för urkunderna? När man kan studera dem inom ramen för en demokratisk förening med värderingar på tvärs mot historiens mörka tolkningshistoria?

Tredje Mosebokens vers 18:22 (”Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.) är kanske en av bibelns mest kända. Den är känd just för att den har en mörk tolkningshistoria där den genom en stor del av historien tolkat den som ett förbud mot homosexualitet. Om man plockar ut den versen från sitt sammanhang och från bibeln i stort är den läsningen inte särskilt konstig. Men om man ser det i den större bilden av bibliska lagar och värderingar blir den mycket underlig.

Luthers och Lewi Pethrus texter fyllda av antisemitism

Sätten att hantera den motsägelsen är framför allt tre. Vissa bortser från den större oförenligheten med bibelns budskap och väljer homohatet. Vissa blundar för att versen existerar och vägrar befatta sig med den. Men den tredje vägen skulle jag säga är den mest välfungerande – att brottas med texten tills man hittar ett sätt att förena den med bibeln i övrigt och med sin tro. Det kräver dock en tillit till texten.

Bibeln är knappast den enda texten med svåra och obekväma passager. Det är vida känt att Luthers texter var sprängfyllda av antisemitism, precis som – vilket Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström nyligen avslöjade i Aftonbladet – Lewi Pethrus, grundare av Kristdemokraterna och viktig förgrundsgestalt för svenska Pingströrelsen.

Grunderna för den västerländska filosofin bygger bland annat på Platon, vars dialoger har pedofili som återkommande tema. På min filosofiutbildning la vi en timme på att i helklass diskutera hur vi läser Aristoteles idag, när han ser reflektivt eller filosofiskt tänkande hos kvinnor som en biologisk omöjlighet. Vi blundande inte för misogynin, vi angrep den med det bästa vapen vi hade till buds: resonerandet.

Ibn Rushd – plats för samtal och skydd från reaktionära idéer

Jag är glad att vi hade den diskussionen, och jag är glad över alla möjligheter jag fått att vrida och vända på svåra passager i synagogan och på den judiska folkhögskolan. Så det skaver något otroligt att den rätten förvägras minoriteter våra rasistiska strukturer har bestämt sig för är opålitliga. Ibn Rushd är ett demokratiskt förbund. De bygger sin värdegrund på mänskliga rättigheter. De om någon utgör en plats för det goda samtal som skyddar folk från reaktionära idéer. För oss som samtidigt värnar islams rätt att existera i religionsfrihetens Sverige och motståndet mot reaktionära idéer är en plats som Ibn Rushd mycket viktig.

Rätten att få studera sina religiösa urkunder med hela deras historiska kontext är viktig. Som moderna människor kan vi förhålla oss sansat till vår historia. Men tilliten till kraften i folkbildning och demokratiska samtal gäller inte muslimer och muslimska urkunder. För tilliten till demokratin räcker inte så långt. Med det avslutar jag min granskning av PWC och kan konstatera att deras texter är ”problematiskt/ icke-demokratiskt innehåll”.

Publicerad Uppdaterad
20 timmar sedan
Lama Majdi och hennes familj kämpar för att överleva i krigets Gaza. Varje vecka publicerar hon sin dagbok i Arbetaren

Foto: Privat

Sms från Gaza

Den palestinska arkitektstudenten Lama Majdi är en av Gazas hundratusentals internflyktingar. Tillsammans med sin man och snart ettåriga dotter Sama kämpar hon för att överleva i det krigsdrabbade området, där knappt några utländska medier släpps in. Via sms till Arbetaren direktrapporterar hon om hennes och familjens situation inne Gaza.

Måndag 22 juli, kl 19:55

Nu, efter ett uppehåll från att skriva i dagboken, återvänder jag till skrivandet.

I dag är det den 22 juli, min femte dag på en ny plats. En plats som består av ett rum, ett badrum och ett litet, outrustat kök med asbesttak och betonggolv.

Allt här är utmanande; jag är inte van vid att förflytta mig upprepade gånger. I dag har det gått nästan 300 dagar sedan det förbannade kriget började, och för varje dag blir livet svårare än tidigare. Vi har lärt oss mycket men blivit allt mer utmattade.

Jag har ägnat fem dagar åt att försöka organisera mitt liv och komma till rätta med vad som borde vara en enkel förflyttning, men jag kan inte bortse från att kostnaderna ökar för varje dag. Det börjar bli omöjligt att hitta rengöringsmedel och tvättmedel, och när de finns tillgängliga är de av lokalt märke och inte alls av hög kvalitet på grund av begränsade resurser.

Under den här tiden har jag lärt känna familjen som vi hyr av – de är verkligen vänliga människor som inte tvekar att hjälpa till när det behövs, som om vi hade känt varandra länge. Jag har också träffat en ny vän som heter Mustafa, som alltid kommer för att leka och underhålla min dotter Sama.

Sama har nyligen utvecklat en värmeallergi som förvärras för varje dag som går. Min småtting trivs inte i det här tillfälliga hemmet; hon kan inte krypa eller leka fritt på betonggolvet, som skaver och gör ont mot hennes hud. Jag är verkligen ledsen för hennes skull. Jag önskar att jag kunde ge henne en bättre plats och bättre förutsättningar att leva lyckligt.

När det gäller min man var vi tvungna att ta ut en del av våra kampanjmedel för att starta ett solcellsdrivet telefonladdningsprojekt för att tillgodose våra bostads- och matbehov.

Jag önskar att jag kunde ha ständig tillgång till internet för att hålla kontakten med er, mina vänner. Jag ska försöka skriva detaljerade dagboksanteckningar när det är möjligt.

Lama Majdi
Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Emil Boss önskar att Syndikalisterna förfogade över några billiga stugor så att byggare och städare fick möjlighet till en hyresfri semestervistelse. Foto: Lars Pehrson/TT, Axel Green

Emil Boss:
Tänk om alla kunde få en riktig semester

Det finns gott om arbetare i LO-yrkena som inte har haft semester på flera år. Bland migrantarbetare är semester inte alltid populärt, eftersom själva vistelsen handlar om att jobba ihop pengar medan kontakten till nära och kära reduceras till videosamtal. Trots det finns det många städ- och byggföretag som ändå lägger ut semester för personalen. Emil Boss hoppas att alla arbetare i Sverige får möjlighet till en riktig semester en dag.

För bara några decennier sedan hade nästan alla fack och storföretag egna semesterbyar. Medlemmar eller anställda kunde till subventionerat pris åka exempelvis till Västkusten eller fjällen och vila upp sig på semestern. När utlandsresandet tog fart skaffade många organisationer istället semesterlägenheter nere på kontinenten.

I dag återstår bara några få stugor här och där. Transportarbetarförbundet har fem stugor i Lysekil, Akademikerförbundet SSR har kvar sina lägenheter i Frankrike och Spanien. Men överlag har konceptet blivit väldigt omodernt. Tanken på att facket eller arbetsköparen ska tillhandahålla en billig semestervistelse får nog sägas tillhöra en annan tid.

När vi i Syndikalisterna organiserar byggare och städare i Stockholm slås vi ofta av hur ålderdomligt allting ter sig. När medlemmarnas problem ska hanteras är ofta den mest effektiva metoden att damma av avlagda gamla fackliga lösningar. Det är verkligen inte ett bra tecken.

Medlemmar utan bankkonton behöver betala medlemsavgifter kontant och får då en stämpel i medlemsboken. Skadade och arbetslösa medlemmar står utanför trygghetssystemen och behöver hjälp genom insamlingar från andra arbetare. Medlemmar behöver tipsa varandra om vilka byggföretag som betalar ut rätt lön i tid. Arbetare som organiserar sig blir vräkta och behöver hjälp med boenden.  

Migrantarbetare ställs inför semestrar de inte efterfrågat

Samma sak med semestrar. På varenda större byggprojekt i Stockholm hittar du arbetare som har kommit ensamma till Sverige och som bor i förläggning eller inklämda hos någon slumvärd. Syftet med vistelsen i Sverige är ofta att samla ihop så mycket pengar som möjligt. Kontakten med familjen sker via videosamtal. Skolavslutningar och födelsedagar missas, barnen växer upp på andra sidan jorden.

För dessa arbetare är semestrar inte alltid populära. Längre ledigheter riskerar att förlänga arbetsresan, som ofta tar slut när en viss summa har samlats ihop. Det finns gott om arbetare i LO-yrkena som inte har haft semester på flera år. Självklart finns det också många städ- och byggföretag som ändå lägger ut semester för personalen. För den arbetare som hyr en fällsäng i vardagsrummet hos en slumvärd och skickar hem alla pengar till familjen, blir det sällan trevliga veckor.

Möjlighet till riktig semester – en dag

Tänk då om fackföreningen förfogade över några billiga stugor så att medlemmarna fick möjlighet till en hyresfri semestervistelse? Varsomhelst vid någon trevlig insjö skulle duga, det viktigaste vore att det är gratis. Under resten av året kunde stugorna fungera som en tillflyktsort för de svartlistade arbetarna, för de vräkta och för de halvsvältande arbetslösa.

Denna ålderdomliga idé måste vänta på en ljusare framtid. Varje medlemsavgift behövs fortfarande för att få företag att betala ut lön för utfört arbete eller att anmäla arbetsskador. Kampen fortsätter och en dag kanske alla arbetare i Sverige får möjlighet till en riktig semester.

Publicerad
5 dagar sedan
Serien Ketamin Cowboys är en del av den kommande serieboken Folkbokförd i rännstenen, som ges ut av Galago i augusti 2024. Illustration: Tommy Sundvall

Sommarserie: Ketamin Cowboys – del ett

Morris, John och Hunters äventyr i senkapitalismen fortsätter. I sommar får Arbetarens läsare följa med på en flippad färd när de jobbar som foderbudförare – där inget blir som de hade trott. Det här är del ett av Tommy Sundvalls nyritade Ketamin Cowboys ur den kommande serieboken Folkbokförd i rännstenen.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Debattören granskar högerns argument mot kortare veckoarbetstid. Foto: Mickan Mörk/TT, Jonas Ekströmer/TT, Meek, Tore. Kollage: Arbetaren

”Fritid förslösad tid i kapitalets ögon”

Kampen om arbetsdagens längd har aktualiserats igen. Och motståndet mot förkortad veckoarbetstid är kompakt, både från näringslivet och den sittande regeringen. Men hur väl håller egentligen argumenten. Undertecknaren slår hål på dem – ett efter ett. Och menar att det krävs rätt allianser i kampen mot Jacob Wallenberg och näringslivets allierade.

Industrimagnaten Jacob Wallenberg, ordförande för Svenskt näringsliv, säger: Europa riskerar att bli en turistattraktion. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) säger: vi måste arbeta (mer) för att ha råd med vår levnadsstandard.

Samtidigt: Sex timmars arbetsdag. Vårdförbundet strejkade för kortare arbetsdag. 

Kampen om arbetsdagens längd har aktualiserats igen. Men hur argumenteras det egentligen? Svantesson säger att ”vi” inte har råd med mindre arbete. Vi är i detta fall Sverige. Jacob Wallenberg går i en intervju i Dagens nyheter ett steg längre och pratar om ”vi” som Europa. Det de säger, som ordförande för Svenskt Näringsliv respektive näringslivets politiska grens representant, är att landet och kontinenten inte klarar av löntagarnas krav på ett drägligare arbetsliv. 

Industrimagnater och företag vill ha din tid

Det finns tre huvudsakliga nivåer för att lösa frågan om våra villkor på jobbet. För det första, det vill säga nivå ett, den övergripande: all fritid är, i kapitalets ögon, stulen tid, förslösad tid. När vi som arbetskraft kämpade till oss helgen, kämpade till oss 10 timmars och sedan 8 timmars arbetsdag så var det med enorm ovilja sett från Wallenberg och deras politiska allierade inom politiken.

Det är bara att lyssna på PG Gyllenhammar när han uttalar sig om föräldraledigheten, teknikföretagen när de pratar om semester eller gudfadern Jacob Wallenberg när han pratar om arbetsdagens längd. De vill ha mer av din tid, de vill att du ska skapa mer för dem, de vill ha vinst. Inget konstigt med det. Det är så vårt system fungerar. För att ta sig fram som företagsledare måste du försöka producera så mycket som möjligt till så liten kostnad som möjligt. Semester, föräldraledighet, kortare arbetsdagar – allt är ökade kostnader och mindre produktion. 

Det de lyfter till ytan är kapitalismens mest grundläggande konflikt. Svenskt Näringsliv och deras finansierade tankesmedja Timbro (som via Adam Dianeli, ansvarig för rättsstatsfrågor på Timbro, har gått ut och krävt lägre löner, för att mildra kraven och flytta debatten högerut) ser alla förbättringar av arbetsvillkor som ett hot mot deras framtid. Om de går med på något för de anställdas räkning så är det antingen för att de känner sig hotade eller för att de räknar med att det kommer att gynna vinstmarginalerna.

Regeringen borde prioritera jobbskapande

Den andra nivån är den internationella (denna är i diskussionen om arbetstiden den mest intressanta): här hör vi argument som ”de kommer att ta våra jobb”. När de försöker skapa opinion för att vi ska sänka våra krav så använder de den internationella konkurrensen som huvudpoäng. 

För det första så har ”de” redan tagit många av ”våra” jobb i och med att kapitalmarknaden avreglerades och, precis som det svenska näringslivet förespråkade, företagen flyttade sin produktion till låglöneländer. 

Sedan, om vi nu ska spela konkurrensspelet så gör den svenska regeringen inte mycket för att bevara de kvarvarande jobben. Enligt en ny studie av det amerikanska forskningscentret CSIS satsade den kinesiska regeringen 230 miljarder dollar under åren 2009–2023 för att bygga upp sin elbilsindustri. Under samma period satsade vår svenska regering på jobbskatteavdrag för höginkomsttagare och att bygga ut sektorn för hushållsnära tjänster genom ett ständigt utökat RUT. 

Jobbsatsningar eller skattesänkningar för rika – en prioriteringsfråga

Det är en prioriteringsfråga. Industrialisering eller neoliberal trickle-up economics. 

Men framför allt så är vår allians inte med Wallenberg eller det svenska kapitalet. Det är istället med löntagare i länder som Sydkorea, där över 6 000 Samsung-arbetare strejkade nu i juli, just för bättre arbetsvillkor. Det är med de kinesiska arbetarna som gör detsamma. Om vi inte har den inställningen så blir det ett race to the bottom där vi försöker övervinna varandra i vem som kan ha sämst villkor, för att ”få jobben”. Då vinner den sydkoreanska, kinesiska och den svenska Wallenberg. Och det är inte bra för oss. 

Den tredje nivån är den svenska och den är helt ärligt mest skrattretande. Svantesson säger att vi inte har råd och menar att en reform för arbetstidsförkortning ”medför stora kostnader” och att ”då finns det risk att man behöver höja skatterna.” Ett första svar blir ju: jaha. För att utveckla det svaret litegrann: ja, då tar vi bort RUT och alla era skattesänkningar för höginkomsttagare. Enkelt. Människor som inte behöver mer pengar får avstå sina bidrag för att resten ska få ett drägligare liv. 

Krävs rätt allianser i kampen för förkortad veckoarbetstid

Svantesson säger att vi måste arbeta mer för att bli rikare. Men vi vet ju att löneandelen sjunkit jämfört med vinstandelen i decennier och att många redan blivit orimligt mycket rikare. Svantesson säger att vi måste arbeta mer för att höja vår levnadsstandard. Men vi vet ju att ökad stress och press drastiskt sänker vår levnadsstandard. 

Diskussionen om arbetsdagens längd handlar om att vi löntagare måste skapa rätt allianser för att pressa Wall Enberg och hans allierade. 

Det är vi som får samhället att fungera. Det är vi som kan få det att stanna. Om saker inte blir bättre så är det dags att visa det.

Elias Efvergen, statsvetare och debattör

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Moa Candil tar oss med på en tågresa söderut i Europa. Foto: Christian Charisius/TT, privat

Moa Candil:
”Europa brinner men vi reser ändå”

Moa Candil reser med tåg söderut i ett brinnande Europa. Men det är inte bara eldar som brinner och förgör, utan även eldar som brinner av solidaritet, gemenskap och mod och på så sätt inger styrka.

Europa brinner. Vi vet att det brinner, alla vet, men vi vet inte om elden går att kontrollera. Det brinner i skog och mark, på Kos och Chios. Det brinner i människors hjärtan. Av hat och kärlek, törst och uppror. Fascismens vindar som blåser genom Europa och får elden att tillta i styrka.

Europa brinner men vi reser ändå. Eller kanske just därför. Tar tåget genom Europa, vill att barnen ska få se något mer än småstaden där de växer upp. Vill att de ska få höra andra språk och röster. Känna andra dofter och tendenser. Tror att de behöver det, jag behöver det! Behöver lämna småstaden, så överfull av turister, och bli en turist någon annanstans. 

Hamburg: Vi äter veganska hamburgare och dricker pk-cola men tvingas dela gatorna med grupper av män av olika nationalitet. Fotbolls-EM pågår och stämningen är tveksam. Timmarna kan inte gå fort nog innan nästa tåg ska gå. Förlåt Hamburg, men det kommer aldrig bli vi två. 

Marseille: Palestinska keffiyehs säljs i var och varannan butik, bredvid fejkade Gucci-tröjor och plagierade Pokémon-kort. Ett stort demonstrationståg flyter genom gatorna och kräver eldupphör – NU! Soptunnorna svämmar över men grannar blockerar högljutt en strejkbrytande sopbil. Det postkoloniala Frankrike vägrar hålla tyst. Marseille, mon amor. 

Och så är vi framme hos tío Javier i Castilla y Leon, mitt i Spanien. Mitt i ingenstans. Han driver en restaurang, barnens farbror, och där får man höra ett och annat. ”Det här hade aldrig hänt på Francos tid”, kommenterar en äldre gubbe när trafikkaos uppstår på E5:an. ”Hur ska företagen ha råd att anställa någon nu?” frågar en byggarbetare retoriskt när Spaniens nyliga höjning av minimilönen – till 1 134 euro (motsvarande drygt 13 000 kronor) i månaden – kommer på tal.

– Om du inte vill ha mer pengar behöver du inte ta emot dom. Det finns andra som vill, kontrar tío Javier, som själv började sin karriär i Europa som papperslös, arbetslös och bostadslös migrant i början av seklet. 

Europa brinner. I Spanien demonstrerar tiotusentals människor mot mass-turismen som gör deras liv omöjligt att leva.  

– Vi är inte emot turisterna i sig, säger en Barcelona-bo till Aftonbladet. Problemet är myndigheternas agerande som gör staden obeboelig för sina invånare. 

Katalonien tar redan ut en särskild skatt av besökare, och borgmästaren har lovat att inte utfärda fler Airb’n’b-licenser. Men demonstranterna kräver mer. Högre turistskatt, en begränsning av uteserveringar som ockuperar alla offentliga rum och ett stopp för grandiosa sport- och kulturevenemang som lockar ännu fler besökare. Liknande krav framförs mer tystlåtet i min egen småstad, längre norr ut i Europa. Framförs i konsten och på sociala medier, sällan eller aldrig på gatorna. Elden är ännu mycket kontrollerad.   

Vi reser tillbaka norrut, genom Asturien, Kantabrien och Baskien. Stannar till i Bilbao och tittar upp på fasaderna. ”Titta där, och där, och där!” Överallt hänger den, flaggan i rött och grönt, svart och vitt. Överallt hänger Palestinas flagga från de baskiska balkongerna. Som en symbol för att elden som brinner inte bara förgör och får styrka av hat. Elden kan också brinna av solidaritet, gemenskap och mod. Och där, i en gränd i Bilbao, får elden i mig ny styrka.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan

Sms från Gaza

Den palestinska arkitektstudenten Lama Majdi är en av Gazas hundratusentals internflyktingar. Tillsammans med sin man och snart ettåriga dotter Sama kämpar hon för att överleva i det krigsdrabbade området, där knappt några utländska medier släpps in. Via sms till Arbetaren direktrapporterar hon om hennes och familjens situation inne Gaza.

Måndag 15 juli, kl: 08:20

Hej mina vänner, vi kan tvingas lämna vårt tillhåll på grund av problem med de människor som flytt med oss, min man kommer att försöka leta efter en ny plats men vi har för närvarande inte råd med hyra, eftersom vi inte betalar hyra för detta halvförstörda rum sedan början på detta krig.

Just nu behöver vi verkligen brådskande stöd på grund av denna situation, kan förlora internet-anslutning på grund av denna situation.

Vi är fortfarande i det semiförstörda rummet, vi vet inte var vi ska fly, min man kommer att gå och söka efter en ny plats. Vi har varken en annan plats eller ett tält.

Lama Majdi

Söndag 14 juli, kl: 22:46

I dag är det den 13 juli. Jag vaknade mycket trött efter en lång natt på grund av min dotters ständiga gråt, och ingen annan än jag kommer att ta på sig uppgiften att få henne att somna om.

Jag känner mig mycket upprörd känslomässigt och utmattningen är djup. Till frukost åt jag timjan och olivolja, och sedan tog jag itu med den utmattande städningen.

Det säkra området Al-Mawasi i Khan Yunis har bombats, där de fördrivna människornas tält finns. En ny massaker har begåtts, inför ögonen och öronen på denna orättvisa värld, och som vanligt finns det ingen som kan stoppa det.

Deras förevändning var att höga ledare skulle mördas, men nyheten förnekades omedelbart och fungerade bara som en ursäkt för massakern på oskyldiga civila. Att uttrycka sin nöd i ord eller skrift verkar meningslöst nu. Kort sagt, vi är trötta på det här livet.

Min man och jag åt lunch tillsammans, sedan vilade han en kort stund innan han gick en halvtimme senare för att fortsätta med ett arbete som han hävdar inte har något annat syfte än att uppta hans tid och få honom att lämna rummet.

Det har varit en extremt miserabel dag, fylld med nedslående nyheter. Herregud, varje dag verkar mer nedslående än den förra.

Jag förstår inte att jag fortfarande lever efter alla dessa nederlag som aldrig upphör. Min man kom tillbaka, och vi satt och diskuterade bekymmer och om hur våra liv inte betyder någonting och inte har något värde i världens ögon. Den okända framtiden är verkligen skrämmande eftersom vi inte vet vad vi kommer att möta härnäst. Och ingen vet när de kan bli nästa mål i detta skenande kaos som vi befinner oss i. Här slutar jag för i dag. Hejdå.

Lama Majdi

Lördag 12 juli, kl: 19:25

I dag är det den 12 juli, och dagarna passerar utan något hopp. Ja, hoppet har försvunnit för länge sedan, eftersom världen helt har raderat oss från sitt minne.

Jag vaknade för att förbereda frukost åt min man, han ville gå tidigt för att fylla på vår gasflaska. Alla har fått registrera sig för påfyllning, och det var vår tur idag. Han gick och betalade 19 dollar för att fylla på 8 kilo gas.

Han blev lovad att de skulle kontakta honom när vår cylinder var fylld. Efter det fortsatte han sin resa för att sälja salta pinnar, som han säger inte ger någon vinst längre eftersom alla produkter utsätts för fruktansvärda prissvängningar.

Det verkar bara vara varuägarna som kontrollerar och tjänar pengar på handeln.

Hur som helst tillbringade jag dagen med att leka med min dotter och lyssna på nyheterna som injicerar oss med ett bedövningsmedel för att få oss att glömma smärtan.

Nyheterna berör oss inte längre; vi väntar bara på något påtagligt i verkligheten. Vår måltid bestod av potatis med ägg, en välkommen omväxling från våra vanliga måltider. Jag städade efter lunchen och min man vilade en kort stund innan han återvände till jobbet. Jag gick ner för att träffa några grannar; vi småpratade och min dotter var glad över att få allas uppmärksamhet.

Min man kom tillbaka utmattad, slappnade av en stund och tog sedan en snabb dusch. Efter det diskuterade vi hur dagen hade gått, med många berättelser från marknaden där säljare utsätts för stölder och gör stora förluster på grund av instabila priser.

Så småningom var det dags för oss att sova, men vi gjorde det på spänn, eftersom händelserna inte lovar något gott och det inte finns någon stabilitet i våra liv.

Lama Majdi
Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Den fackliga organisatören Jane McAlevey. Foto: Alice Attie/Wikimedia Commons

Till minne av den fackliga organisatören Jane McAlevey

Den amerikanska fackliga organisatören, utbildaren och forskaren Jane McAlevey gick bort den 7 juli 2024. Hon blev 59 år gammal. McAlevey vigde sitt liv till arbetarrörelsen och är ihågkommen för sina skickliga fackliga kampanjer och för att ha utbildat tiotusentals i fackförbund och sociala rörelser världen över i effektiva organiseringsstrategier. Simon Sirenius Frohlund minns Jane McAlevey.

McAlevey växte upp med aktivism och organisering och fick som barn följa med på medborgarrättsmarscher och protester mot Vietnamkriget. Särskilt påverkad var hon av sin far, progressiv borgmästare och före detta stridspilot i andra världskriget. Hon kom att inleda en egen bana som aktivist och ledare när hon organiserade en skolstrejk i high school. Vid universitetet 1984 ledde hon ockupationen av en universitetsbyggnad i protest mot universitets investeringar i apartheidsydafrika och blev dömd till 15 dagars fängelse. Hennes engagemang fortsatte med organisering i Centralamerika till stöd för Sandinisterna, miljöaktivism hemma i USA och i rollen som utbildare på Highlander Folk School, aktivistskolan som tidigare tränat medborgarrättsrörelsens Martin Luther King och Rosa Parks. 

Från oorganiserade arbetsplatser till starka fackklubbar

Efter att hon blivit rekryterad som facklig organisatör för LO-motsvarigheten AFL-CIO inledde hon flera framgångsrika fackliga kampanjer och kom att vidareutveckla USA:s organizer-tradition, en facklig metod med externa organisatörer som är proffs på hur man metodiskt förvandlar oorganiserade arbetsplatser till starka fackklubbar.

McAlevey kom att skriva flera böcker om facklig organisering, bland annat memoarerna Raising Expectations (and Raising Hell) och Rules to Win By: Power and Participation in Union Negotiations om fackliga förhandlingar. Efter att hon återvänt till universitetet, för att doktorera i sociologi, blev hennes avhandling till boken No Shortcuts – Organizing for Power in the new gilded age där hon skulle lägga fram sin modell för gräsrotsorganisering.

McAlevey såg att sociala rörelser alldeles för ofta bygger på att samla alla som redan delar deras värderingar och åsikter. Samma aktivister ses på snarlika demonstrationståg för olika behjärtansvärda ändamål. I stället förespråkade hon strukturbaserad organisering utifrån arbetsplatser, skolor, bostadsområden och religiösa församlingar. Genom dessa finns arbetarklassens möjlighet till kollektiv maktutövning, men kollektiv makt kräver faktiska majoriteter. Det bygger på att du kan få med dig människor som inte redan håller med dig genom att utgå från gemensamma problem.

Hon förespråkade en relationsbaserad organisering som bygger på dina relationer med dina arbetskamrater – hundratals små organiseringssnack från individ till individ. Hennes teori om organiska ledare utgår ifrån att det varken är vi aktivister eller de som håller med oss redan från start som är ledare. Vägen till en majoritet går via de som har störst inflytande över sina kollegor, även om den personen kan vara omedveten om sin ledarroll eller rentav fientlig till facket. Det är upp till dig att ta fram en plan för att tålmodigt övertyga och få med sig den personen. Samtidigt bygger man en plan för att vinna genom kartläggning och aktioner där du kan se hur många du faktiskt kan få med dig. Om du inte kan få med en majoritet på jobbet att skriva på en riskfri namninsamling kan du inte heller räkna med att få en majoritet till att vägra övertid.

Organizing for Power

Organizing for Power blev också namnet på hennes största projekt – en internationell digital utbildning i de mest effektiva organiseringsmetoderna för fackförbund och progressiva gräsrotsorganisationer – anordnad tillsammans med Rosa Luxemburgstiftelsen. Vilken organisation som helst kan gratis anmäla sig, med en grupp på minst tio deltagare, och under sex veckor få en utbildning i de mest effektiva fackliga organiseringsmetoderna med föreläsningar, övningar och rollspel. Sedan kursen gavs första gången 2019 har närmare 35 000 personer i över 1400 organisationer och 110 länder genomgått utbildningen. Föreläsningarna översätts simultant till flera språk, bland annat arabiska, spanska och indonesiska.

Jag gick utbildningen första gången våren 2023 tillsammans med svenska Zetkin Foundation. Föreläsningarna hade gästspel av aktivister från hela världen, från fackliga sjuksköterskor i Brasilien till migrantaktivister i Berlin. I vår svenska grupp fanns klimataktivister, hamnarbetare och partipolitiska. Själv hamnade jag snabbt i gruppdiskussioner med några hyresgästaktivister från Malmö. Samma aktivister skulle senare samma år vinna Hyresgästföreningens strid mot dubbelhöjningen av hyrorna i Malmö. De omsatte lärdomarna från utbildningen till handling genom att bygga upp ett system av trappkontakter, dörrknackning, och en namninsamling mot att betala direktaviserade hyror.

Systematisk organisering – enda vägen till förändring

Jane McAlevey bevisade mer än någon annan att det inte räcker med att ha de bästa teorierna, narrativen eller policyförslagen. För att vinna faktiska och bestående segrar krävs också rätt metoder. Vi måste bli organisatörer som bemästrar de effektivaste metoderna för att sätta människor i rörelse, men också för att ge dem verktygen för att själva kunna förändring. Det finns inga genvägar, No shortcuts.

Jag såg Jane en sista gång på videolänk vid invigningen av 2024 års O4P i Maj. Då hade hon några veckor tidigare nått vägs ände med sin cancerbehandling och inlett hospicevård. Trots hennes sjukdomstillstånd samlade McAlevey kraft för några sista insatser som organisatör. Hon talade passionerat för oss, några tusen folkrörelseaktivister, om vikten av systematisk organisering som den enda vägen till förändring. Hon citerade en rad från poeten Audre Lorde som blivit mantrat under hennes sista gärningar på jorden: I am deliberate and afraid of nothing.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Lama Majdi och hennes familj kämpar för att överleva i krigets Gaza. Varje vecka publicerar hon sin dagbok i Arbetaren

Sms från Gaza

Den palestinska arkitektstudenten Lama Majdi är en av Gazas hundratusentals internflyktingar. Tillsammans med sin man och snart ettåriga dotter Sama kämpar hon för att överleva i det krigsdrabbade området, där knappt några utländska medier släpps in. Via sms till Arbetaren direktrapporterar hon om hennes och familjens situation inne Gaza.

Fredag 11 juli, kl: 16:26

I dag, den 11 juli, har jag helt gett upp hoppet om livet. Jag har gett upp allt och nu tror jag att det inte finns något sätt att få något som heter stöd från människor, vi har blivit bortglömda, den tristess jag känner kan inte beskrivas med ord.

I morse gjorde jag mina plikter mot min familj: frukost, städning osv. Min man gick tidigt för att försöka tjäna vårt uppehälle, men allt han ger sig in i är en förlust, det är en misslyckad verksamhet men det finns inget annat sätt, för människor har helt glömt oss, men jag kommer inte att förlåta dem som har glömt oss.

Varje dag är ett falskt hopp följt av ett ännu mer falskt hopp, jag hatar det här livet. I mitten av denna månad ska Netanyahu hålla ett tal om kriget, och alla i Gaza vill höra att kriget är över.

Vi hör varje dag om möjligheten att öppna gränsövergången i Rafah, och det bekymrar mig mycket, eftersom jag aldrig har kunnat få det stöd jag behöver hur mycket jag än försöker, och jag har kommit att tro att jag har otur och att det inte kommer att förändras.

Min man berättar för mig hur försäljare blir rånade av barn från härbärgena, och eftersom de inte tjänar något på sina varor blir det i slutändan en stor förlust för dem. En åsnekärrförare slogs med en säljare på marknaden och slog honom så att han fick ett sår i ansiktet.

En annan situation, där människor samlas i hundratal i bageriernas köer och man kan se bageriernas säkerhetsvakter skjuta kulor för att skrämma människor när de rusar som galningar och skriker efter bröd, det är fruktansvärda scener som upprepar sig varje dag.

En dag i krig är som tusen lidanden jämfört med en dag i det normala livet.

Jag gick med min dotter till vår granne som har en katt, min dotter tyckte om att leka med henne, och sedan gick jag tillbaka till mitt förstörda rum.

Min man kom hem utmattad på kvällen efter att ha arbetat i 14 timmar, och han gjorde bara en förlust efter all denna tid, hur skulle han inte kunna göra det, medan varje stor handlare som importerar varor lägger ut varorna varje dag till ett pris enligt hans personliga infall, och i slutändan förlorar alla som handlar.

Ja, vi förtjänar att bli krossade, krossa oss, Israel, grattis, hela världen håller med er om vad som händer, och de går ut i medierna och säger löjliga ord för att vinna folken och lugna dem. Hejdå.

Lama Majdi

Torsdag 11 juli, kl: 14:29

Den 10 juli har det gått över 270 dagar, och vi räknar fortfarande de hårda dagarna i detta krig. På senare tid har vi dock hört talas om en positiv utveckling i förhandlingarna om eldupphör, vilket varje dag ger oss hopp om att kriget snart kan få ett slut.

När jag vaknade såg jag att min dotter Sama redan var vaken och satt och väntade på mig. Jag tog henne i famnen, började sjunga för henne och gjorde sedan i ordning timjan- och ostsmörgåsar till frukost, samt lite flingor till henne.

Vi åt frukost tillsammans. Städade upp i rummet och sedan gick jag och Sama och hälsade på våra grannar i en timme. Efter det började jag leka med min dotter och märkte hur hon växte och fick fler färdigheter. Hon imiterar och leker så vackert nu.

Jag önskar henne vackra år framöver som kan kompensera för kriget. Nästa månad fyller hon ett år.

Det var dags för Samas tupplur, så jag förberedde lunch. Jag lagade Molokhia, en egyptisk maträtt som råkar vara en av min mans favoriter. På tal om honom, han har nyligen börjat sälja lite matvaror och försöker verkligen få ihop pengar till våra grundläggande dagliga behov. Han gör verkligen en stor insats, från soluppgång till solnedgång, och jag uppskattar honom verkligen för det.

Min man åt lunch med oss och återgick sedan till arbetet. Efter att ha städat köket tog jag en paus och gjorde mig sedan redo att ta med Sama ut på vår vanliga promenad.

Medan vi promenerade fångade jag ögonblicken och fotade henne och bläddrade igenom min telefon för att bevara minnen.

Senare förundrades över hur liten hon brukade vara när jag fotograferade henne varje morgon för att bevara alla minnen. Medan jag bläddrade bland bilderna somnade jag.

Lama Majdi
Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Chilo Magdalena Anderssons städare.
Chilo frihetsberövades när hon skulle städa hemma hos Magdalena Andersson. Foto: Vendela Engström, Pontus Lundahl/TT

Rättegången mot Magdalena Anderssons städbolag återupptas

Arbetsköparen som anlitade Chilo, som städade hemma hos den dåvarande statsministern, har återvunnit tredskodomen som meddelades i maj. Nu väntar parterna på ett nytt datum för rättegång.

Den 21 december 2021 frihetsberövades en papperslös städare, Chilo, i en villa tillhörande dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S). Detta efter att hennes kollega av misstag utlöste ett inbrottslarm. Städaren var anlitad av företaget Ahlholm & Partners Städservice AB.

Efter gripandet vände sig Chilo till facket Stockholms LS, som är en del av SAC Syndikalisterna. Våren 2022 stämde facket arbetsköparen för brott mot lag 2013:644, som de kallar för ”papperslösalagen”. 

Rättegången har av arbetsköparen Hans Ahlholm skjutits upp flera gånger. När den väl skulle bli av i maj i år, dök han inte upp vilket innebar att målet gick till tredskodom. En dom som för Chilo innebar 81 900 kronor i utebliven lön enligt kollektivavtalsnivå och semesterersättning, samt ett skadestånd på 45 000 kronor. Ahlholm ålades även att betala för motpartens rättegångskostnad, sammanlagt 309 456 kronor.

Målet tas upp på nytt

I början av juni sökte städföretagaren Hans Ahlholm återvinning i tredskodomen, vilket innebär att målet kommer att tas upp i rätten på nytt.

– Det är inte oväntat att han gör detta. Men vi är säkra på att vi kommer vinna, säger SAC:s jurist John Nordmark som företräder Chilo.

Om städföretagaren Hans Ahlholm inte dyker upp vid nästa tillfälle, och det åter blir en tredskodom, kommer Hans Ahlholm inte kunna återvinna den igen. Däremot finns det ingen begränsning för hur många gånger domen kan skjutas upp om vd:n har laga förfall, skäl som exempelvis sjukskrivning.

– Det får ta sin tid för att allt ska lösa sig, nu kan jag inte göra mer än att vänta. Jag har ett bra stöd och tack vare SAC är allt snart över, kommenterar Chilo i ett sms till Arbetaren.

Chilo har fått delar av pengarna från städföretagaren

Innan städföretagaren återvann tredskodomen hann Chilo få ut 19 600 kronor av de 127 000 kronor som domstolen fastställde i maj.

– Jag har fått en del av pengarna tack vare SAC:s och juristernas arbete, skriver Chilo i ett sms.

Under tiden då Chilo väntade på att fallet skulle prövas, har företagets vd Hans Ahlholm plockat ut 2 miljoner ur det städbolag som hon var anställd av.

– Det är jättevanligt att vi vinner stora summor, men ofta finns det inga pengar i bolagen att betala ut.

John Nordmark berättar att man försökte få till kvarstad, vilket innebär att Kronofogden tar hand om pengar eller egendom om det finns en risk att dessa försvinner eller undanhålls. Detta godkände domstolen inte. 

– Nu finns det inget sätt för oss att säkra pengarna. Det händer ju ofta att folk tömmer sina bolag, säger John Nordmark. Han berättar att de nu även riktat krav mot ägaren personligen, eftersom han fördröjt processen. Detta innebär att vd:n istället för bolaget, skulle kunna bli personligt ansvarig.


Publicerad Uppdaterad