Ett kämpande folk blickar åter in i gevärspipor

Artikelförfattaren Esteban Calderón är jurist och journalist, med egen bakgrund i Chile.

Förra veckan började spontant organiserade chilenska skolungdomar att massplanka i Santiagos tunnelbana. Det blev den tändande gnistan som satte igång en av många oförutsedd kedjereaktion där massiva sociala protester på bara något dygn återigen kom att ställas mot fullt beväpnad militär på Chiles gator.

Utomstående betraktare förstod inte, och förstår fortfarande inte, hur ännu en studentprotest kunde få regeringen att införa undantagslagar som inte landet hade sett sedan 1987, under diktatorn Pinochets glansdagar.

Dagen innan fredagen då allt briserade publicerade den ansedda tidningen Financial Times en vid det här laget tragikomisk intervju med den chilenske presidenten Sebastian Piñera där han från presidentpalatset höjde landet till skyarna. Under intervjun, där han jämför med övriga latinamerikanska länder, säger Piñera stolt att ”Chile framstår som en oas eftersom vi har en stabil demokrati, ekonomin växer, vi skapar jobb, höjer lönerna[…]”.

Ett dygn senare hade en av landets rikaste män återinfört diktaturtidens undantagslagar och gett grönt kort för statsterror i ett desperat försök att kväsa massiva folkliga protester, i ordningens och den chilenska demokratins namn.

För att förstå hur omvärlden kunde låta sig förföras av det påstådda ekonomiska chilenska undret, och därmed av nyliberalismens oslagbara förträfflighet, måste man ta i beaktande de enorma ansträngningarna som de styrande eliterna gjort sedan demokratins återkomst 1990, för att skapa bilden av Chile som ett ekonomiskt mönsterland. Budskapet har varit övertydligt: det nyliberala ekonomiska systemet var inte bara överlägset i fråga om att skapa tillväxt, det utgjorde själva förutsättningen för en spirande och stabil demokrati.

Den konsensus om systemets bevarande som sedan dess har rått mellan landets socialdemokrater, kristdemokrater och konservativa gjorde att få, om någon, utomstående betvivlade det chilenska undrets soliditet. Med en mångårig stark ekonomisk tillväxt i ryggen, en explosion av skyskrapor i huvudstaden, en växande medelklass och med närvaro av all västerlandets starkaste varumärken etablerade i landet skulle det mycket till för att fasaden skulle spricka.

Men sprickorna, hur mikroskopiska de än var, fanns där hela tiden och den chilenska demokratin, formad och auktoritärt reglerad av diktatorns efterlämnade konstitution, var egentligen alltid en social konflikt från att, i praktiken, åsidosättas. Frågan som har hängt i luften bland stora delar av de folkliga lagren det senaste årtiondet har därför inte varit om, utan när den sociala explosionen, el estallido social, skulle inträffa. Och det fanns flera goda skäl till den fatalismen.

Frågan som har hängt i luften bland stora delar av de folkliga lagren det senaste årtiondet har därför inte varit om, utan när den sociala explosionen skulle inträffa.

I Latinamerika har det politiska livet och samhället i stor utsträckning formats i skuggan av 1970- och 80-talens mörka diktatoriala period, då regionen i stor utsträckning utgjorde skräckscenariot för demokratisk utveckling och var skådeplats för några av 1900-talets värsta människorättsbrott. I Chiles fall, där den åldrade diktatorn behöll kontrollen över de väpnade styrkorna ända till 1998, var generalens blotta existens en avgörande anledning till att i princip ingen person hade ställts till svars för 17 års brutal diktatur innan 2000-talet.

Efter hans gripande i London samma år började den verkliga övergången till demokratin först efter att mitten-vänsterregeringen Concertación, på ett förödmjukande sätt, hade tvingats att officiellt rädda skinnet på den forne diktatorn från en den utlämningsprocess som vid tidpunkten begärdes av den spanske undersökningsdomaren Baltazar Garzón.

Bilden av den trotsige och skröplige generalen som militären, i strid mot regeringens direktiv, demonstrativt tog emot på röda mattan vid sin återkomst till landet och förärades en hjältes mottagande, signerad vapenbröderna, förvånade möjligen omvärlden, men få i Chile. Att omvärlden krävde att ställa diktatorn till svars tvingade ändå regeringen och rättsväsendet att, om än motvilligt, börja ta itu med människorättsbrotten på riktigt och att utkräva juridiskt ansvar. Sakta började de ekonomiska eliterna, om än skenbart, distansera sig från militärens arv och tvingades gradvis att offentligt anamma det för marknaden gynnsamma narrativet om det rehabiliterade, och nya, demokratiska Chile.

Men i de militära barackerna och i de polisiära leden fanns aldrig någon demokratisk rehabilitering att tala om, och antidemokratiska attityder och militaristiskt förakt för civila tilläts fortsätta frodas, om än inofficiellt. Emellanåt hände att någon hetsig yngre officerare råkade ge uttryck för dessa institutionellt spridda attityder offentligt, med följden att de snabbt avlägsnades från sin respektive institution; inget skulle tillåtas solka bilden av den stabila chilenska demokratin.

Detta offentliga skådespel från det officiella Chile, tillsammans med rättsväsendets ökande effektivitet i människorättsärenden, där diktaturens lojala män fängslades på löpande band och med den ekonomiska elitens allt mer öppna, opportunistiska distansering från diktaturen, skapade under mer än ett årtionde en grogrund för institutionell revanschism bland de väpnade styrkorna – en sorts hämndlystenhet som år 2019 skulle visa sig fullständigt förödande.

Att chilensk polis och militär i enlighet med det officiella narrativet skulle ha omskolats till fullfjädrade demokrater var dock något som få chilenare själva trott på. Alla familjer och alla unga män har hela tiden vetat vilken fostran och vilka attityder som värnpliktiga utsätts för och hur demokratiföraktet frodas i de militära förläggningarna varifrån många tar steget ut i polisyrket.

Att den starka antidemokratiska kulturen överlevt diktaturen är även den bild som i princip unisont förmedlats av människorättsjurister, socialarbetare och sociala aktivister under de senaste årtiondena, liksom av utredande människorättspoliser själva (det finns en brigad inom civilpolisen PDI som specialiserat sig på utredningar av människorättsbrott).

Det är för de insatta ett välkänt faktum att institutionerna på olika sätt saboterat utredningar om människorättsbrott, antingen genom att vägra delge rättssystemets företrädare efterfrågad utredningsinformation, eller genom att lämna falska uppgifter. Eller tiga; den bestående så kallade tystnadspakten inom de väpnade styrkorna som tjänstgjorde under diktaturen är till dags dato den enskilt viktigaste anledningen till att de rättsliga processerna försenas, försvåras eller omöjliggörs, och att rättvisan uteblir för tiotusentals offer.

Det är mot denna bakgrund man ska förstå de betydande sociala rörelsernas framväxt sedan mitten av 00-talet. Ansvaret för utvecklingen ligger i stor utsträckning på den till synes svaga politiska klass som endast förmått visa handlingskraft när marknaden så krävt eller när deras egna arvoden höjs, men som ständigt misslyckats med att genomföra strukturella och nödvändiga förändringar inom de väpnade styrkornas för att främja demokratisering – samtidigt som de visat sig oförmögna -eller ovilliga- att reformera det för många chilenare allt mer pressande och orättvisa ekonomiska systemet.

Men om den vuxna befolkningen alltför länge accepterade sakernas tillstånd, så visade det sig omöjligt för de unga chilenarna, de som föddes utan minnen från diktaturen, att göra detsamma.

Med början år 2006 gjorde en ny aktör entré i Chiles politiska liv, den unga generationen skolelever. Dessa tonåringar, populärt kallade pingüinos (pingviner) på grund av sina karaktäristiska skoluniformer, påbörjade med stöd av äldre studenter inom universitet den omdaning av de sociala protesternas organisering och bidrog till en markant vitalisering av de sociala rörelserna i hela landet. De unga var orädda, kamplystna, socialt medvetna och saknade den försiktighet, den rädsla, som så brutalt hade märkt deras föräldrageneration. Innan pingvinrevolten stod i princip uteslutande människorättsaktivister, liksom ursprungsbefolkningen mapuche, för missnöjesuttrycken mot den förda politiken.

Människorättsgruppernas fokus var i allt väsentligt människorättsrelaterade, där kraven var rättvisa åt förövarna när det gällde diktaturens många offer, upprättelse för offren, samt krav på information om de många försvunnas, desaparecidos, öde. Mapucheaktivisterna å sin sida hade länge försökt få chilenarnas uppmärksamhet och eftersträvade en bredare spridning för sina sociokulturella och ekologiska krav, utan att riktigt lyckas få befolkningens sympatier.

Demonstranter i tårgashav, Santiago den 21 oktober. ”Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda”, skriver Esteban Calderón.
Demonstranter i tårgashav, Santiago den 21 oktober. ”Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda”, skriver Esteban Calderón. Foto: Esteban Felix/TT

Kanske är pingvinaktivisternas största bidrag till de sociala rörelsernas nyfunna styrka deras väldiga förmåga att solidariskt driva flera sociala krav under sina protester. De krävde inte bara ett rättvist och billigare utbildningssystem och bättre livsutsikter; de tog även tillfället i akt och lyfte effektivt såväl människorättsperspektivet som ursprungsbefolkningens sak, liksom började prata om de strukturella ekonomiska orättvisorna.

Detta förhållningssätt gav ungdomarna, som i allt väsentligt organiserade sig lokalt, horisontellt och utan egentliga ledare, stor folklig legitimitet och skapade nya, starka allianser och oväntade sympatisörer genom sin till synes uppenbara motståndskraft mot politisk sekterism. Bland de första som stödde studentrevolterna var deras lärare och föräldrar, och även om de historiskt hamnat lite i skymundan så finns det sedan många år överväldigande bevis för att det är där, bland medvetna lärare och i hemmen, som frön såddes för den sociala utvecklingen som drygt ett årtionde senare skulle skaka om landet i grunden.

Studentrevolterna 2006 och 2011 mattades av när traditionella politiska partier inte minst på vänsterkanten valde att försöka rekrytera de studentledare som trots den lösa och direktdemokratiska gräsrotsorganiseringen representerade studentkollektivet i samtalen med det politiska etablissemanget. Det kortsiktiga opportunistiska agerandet bidrog till att synbart försvaga studentrörelserna och med största sannolikhet även till att fördröja den sociala kataklysm som hela världen i dag bevittnar.

Det råder dock ingen som helst tvekan om dessa två rörelsers enorma inverkan på 2000-talets politiska liv i Chile, eller den unga chilenska generationens påtagliga vitalisering av den breda sociala rörelsen och därmed av den stora, förfördelade delen av befolkningen. Samtidigt visade ungdomarna att de var villiga att motta avsevärd repression utan att backa i sina krav, en stridbarhet som kanske mer än något, på ett katastrofalt sätt, skulle komma att få efterverkningar i statens framtida strategier för att kväsa legitimt folkligt missnöje.

Med anledning av dessa viktiga händelser som under respektive tidsperiod skakade två olika regeringskonstellationer, en höger- och en mitten-vänsterregering, kom landets många sociala rörelser att få ny, förnyad kraft under en tid då det inte saknades sociala frågor att kämpa för. Under de senaste två årtiondena dessförinnan hade den nu fullmogna nyliberala samhällsordningen, där staten hade privatiserat det mesta i landet, synliggjort på ett för många tämligen brutalt sätt att det ekonomiska system som de styrande politikerna administrerade i realiteten skapade några av världens största klassklyftor, samtidigt som många chilenare fick jobba långa dagar och ändå tvingas leva på kredit, utan möjlighet till en dräglig och värdig tillvaro.

Den prekära situationen har fått många chilenare att öppna ögonen för effekterna av ett otillräckligt och förödande privat pensionssystem, liksom för äldre människors livsvillkor generellt.

De senaste åren har nyheter haglat om gamla människor som tvingas tigga för att överleva, ja till och med om gamla som valt att begå självmord för att inte belasta samhället. Den prekära situationen har fått många chilenare att öppna ögonen för effekterna av ett otillräckligt och förödande privat pensionssystem, liksom för äldre människors livsvillkor generellt. I ett land där familjen av tradition står i centrum blev det svårt även för den mer välbeställda medelklassen att kunna fortsätta blunda för de sociala orättvisorna.

Men stridsfrågorna stannade inte där. Sociala rörelser har sedan flera år tillbaka mobiliserats i motstånd mot försäljningen av glaciärer, av berg, av skogar, av fiskenäringen och haven, av dricksvattenreservoarerna, mot marknadshyrorna. Samtidigt har de historiskt sargade facken, även de vitaliserade av tidsandan, åter börjat locka till sig medlemmar och börjat ta en alltmer högljudd kamp mot usla arbetsvillkor, en miserabel arbetsrätt och löner som många chilenska familjer inte kan leva på, än mindre utbilda, klä och försörja sina barn med.

Hela denna sociala utveckling har skett med människorättsfrågorna i bakgrunden och med en allt större respekt för mapuchebefolkningens lidande och kamp, en kamp som myndigheterna sedan många år, även under socialisten Michelle Bachelets presidentskap, försökt förtrycka genom en militarisering av deras områden och en kriminalisering av deras krav.

Det är denna påstådda ”oas” som bubblat under ytan det senaste årtiondet och som nått kokpunkten de senaste åren, samtidigt som politiker fått astronomiska löner och generaler, poliser och andra myndighetsföreträdare gång på gång ertappats med korruption och tillförskansning av offentliga medel, allt medan politikerna gett multinationella och inhemska storföretag fri lejd att sko sig på de som minst har. När de styrande i det sydamerikanska landet designat ett samhällssystem där folk tvingas ta banklån för att leva anständigt och låter banker och kreditföretag samtidigt ta ut skyhöga ockerräntor för dessa krediter, ja då är det ställt bortom alla tvivel att Piñeras fantastiska oas i verkligheten inte är annat än en hägring, en elitistisk och sadistisk önskedröm.

När de styrande, i stället för att visa lyhördhet och empati och verkligen ta folkets allt mer högljudda och legitima krav på allvar, i stället medverkar till att ekonomiskt pressa stora grupper ännu mer genom att tillåta ständiga höjningar av deras levnadsomkostnader, då finns starka skäl att fundera på vilka det är som styr ett land och för vilkas intressen. I Chiles fall har människorna vetat det länge; för de rikaste, de europeiskättade eliterna, de så kallade Sju familjerna, för storkapitalet. För de rika och de välbeställda har det inte varit ett problem och i stor utsträckning inte heller för den ekonomiskt bekväma medelklassen. Men för miljontals chilenare från norr till söder, för såväl arbetare som lägre tjänstemän i medelklassen, har det blivit allt tydligare att systemet inte kommer att förändras av sig självt.

Demonstranter i Santiago reser en flagga med texten ”Chile vakna
Demonstranter i Santiago reser en flagga med texten ”Chile vakna". Under onsdagen och torsdagen planeras en mer organiserad generalstrejk med omfattande demonstrationer från en mängd olika sociala rörelser. Foto: Esteban Felix/TT

Den fram till förra veckan svaga länken i de sociala rörelsernas potentiella kraft har länge varit atomiseringen av samhället och en historisk oförmåga att göra gemensam sak, samtidigt, för att kräva nödvändiga reformer, inte för enskilda frågor och saker, utan för hela det socialt ohållbara systemets avskaffande. Så har det varit länge, alla på var sin kant, med sina slogans och kravlistor. Tills förra veckan.

När landets ungdomar återigen valde att ta en social kamp, denna gång en kamp mot höjda biljettpriser i tunnelbanan, förväntade sig många att det skulle bli ännu en i mängden av de i Chile ständigt förekommande så kallade jornadas de protestas, en protest som i vanlig ordning skulle sluta med polisiär repression. Men när den chilenska regeringen och de ekonomiska eliterna i stället valde att ovanligt brutalt låta polisen slå ned en ny våg av ungdomlig socialt missnöje, då hände plötsligt det oväntade; el estallido social. Den sociala explosionen. Droppen som fick den chilenska bägaren att rinna över. Chiles folk fick till slut nog och vaknade upp. Rädslan försvann och folk, gammal som ung, arbetare och medelklass, tog över gator och torg. Vad ingen då visste var att det nödvändiga sociala uppvaknandet försatte landet mitt i en fruktansvärd mardröm.

Nu, när mardrömmen är ett faktum och landets väpnade styrkor fulla av revanschlystnad åter låter k-pistbeväpnade poliser och soldater hemfalla åt statsterrorism i den chilenska oligarkins tjänst, är det läge att inte lämna chilenarna åt sitt öde. Ett kämpande, frihetsälskande folk med legitima sociala krav håller i skrivande stund på att slaktas av säkerhetsstyrkor.

Regimen, som vid det här laget knappast kan kallas demokratisk, har än så länge erkänt ett femtontal dödsoffer, men givet de många redogörelser från hela landet i sociala medier som vittnar om hur brutalt protesterna slås ner och de omfattande bild- och videobevisen på folk som kallblodigt avrättas och mördas av polis och militär, finns starka skäl för att anta att mörkertalet är betydligt större än så. Talespersoner från Chilenska Läkarhögskolan har under tisdagen offentligt varnat för att myndigheterna döljer de egentliga dödstalen eftersom de officiellt angivna siffrorna inte stämmer överens med de till högskolans inrapporterade.

Militärens version är att i princip alla dödsoffer har dött i samband med plundringar, varav de allra flesta har dött förkolnade i bränder i olika affärer. En av plundrarna sägs ha dött av elstötar i ytterligare en affär. Vittnesmål på bland annat Twitter talar dock för att säkerhetsstyrkorna satt i system att elda upp sina offer i affärer, för att dölja sina spår och för att bidra till ökat kaos som i sin tur används för att sprida rädsla och terror.

Eftersom vi tills vidare endast har militärens ord att gå på så får vi anta att det självklara sättet för människor att dö på i Chile just nu är att bli förkolnade medan man plundrar. För övrigt finns omfattande bevis på att polis hänger sig åt att uttryckligen uppmuntra plundringar för att därefter elda upp affärer och annat sabotage i syfte att lägga skulden på de i allt väsentligt fredliga demonstranterna.

Om vår svenska regering väljer att tjäna blodspengar i Chile kommer historiens dom att bli hård.

Det vore lätt att avfärda alla dessa påståenden om polisens och militärens pågående illdåd som konspirationer om det inte vore så att det är 2019 och en smartphone finns i varje människas ägo. Att följa chilenares uppdateringar de senaste dagarna kräver en god förmåga att känslomässigt härbärgera och inget för känsliga; det sprids löpande filmer på polisbilar som i bästa terroriststil medvetet kör ihjäl människor, på godtyckliga skjutningar på gator och på avrättningar av flyende människor, vittnesmål om ett besinningslöst dödligt våld som får Purge-filmerna att verka skrämmande varnande.

Än mer filmer sprids på utstuderat sadistiskt polisiärt våld och tortyr mot omhändertagna människor på gatorna, liksom på våldsamma razzior och på hemliga bortföranden av människor.

Under tisdagskvällen lokal tid uppgavs minst 5 400 människor vara gripna och den för den militära repressionen ansvarige generalen har uppmanat folk att ”inte göra motstånd”, något som mot ljuset av de grova övergreppen och morden snarare göder motståndet. Under onsdagen och torsdagen planeras en mer organiserad generalstrejk med omfattande demonstrationer från en mängd olika sociala rörelser, där även de flesta facken, inte minst de enormt viktiga gruvarbetarfacken i Chiles största koppargruvor och i landets hamnar, har valt att lägga ner sitt arbete i solidaritet med sitt kämpande folk.

Årtionden av uppdämd militär och polisiär revanschlystnad och frustration har Chiles rikaste människor släppts löst på civila arbetare som har fräckheten att inte visa rädsla och foglighet, och modet att inte sluta kräva ett folks mest grundläggande rättigheter. Chiles folk massakreras just nu under skydd av en omfattande mediecensur och hela världen tiger. Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda, ett ansvarslöst agerande som ekar det som skedde de första veckorna efter militärkuppen 1973. Den gången blev sanningen smärtsamt uppenbar när det var för sent.

Många europeiska länder har stora affärsintressen i Chile, så även Sverige. Vi får hoppas att den socialdemokratiskt ledda regeringen snarast upphör göra affärer med en regim som mördar, torterar och eldar upp arbetare, barn och kvinnor i Chile, samma land som Olof Palme en gång tog under sitt beskydd. Om vår svenska regering väljer att tjäna blodspengar i Chile kommer historiens dom att bli hård.

Till dess att dimmorna skingras kan Chiles folk bara hoppas att omvärlden, och Sverige, inte glömmer bort att även vårt blod är rött, att våra tårar är lika salta och att vår just nu oändliga smärta också är mänsklighetens. Och att satans mördare förblir satans mördare.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
Svenska hamnarbetarförbundet Avdelning 30 står strejkvakter vid Malmö Hamn ( CMP - Copenhagen Malmö Port AB ) på Terminalgatan i Malmö i maj 2025.
Hamnarbetarförbundet vill ha ett kollektivavtal med bättre villkor för bemanningsanställda och ett stärkt skydd för fackets förtroendevalda.  Foto: Johan Nilsson/ TT

Hamn­konflikten: Låsta positioner i medling om kajavtal

Tisdagens medling mellan Hamnarbetarförbundet och Sveriges hamnar var kort. Det berättar hamnfackets vice ordförande Erik Helgeson, som berättar att medlarna föreslagit ett nytt möte i början av augusti.

Klockan 10 den 8 juli återupptogs medlingen mellan Hamnarbetarförbundet och arbetsköparsidan Sveriges hamnar. 

Erik Helgeson, vice ordförande för Hamnarbetarförbundet, berättar att mötet var väldigt kort och att det inte ledde fram till något nytt i avtalsförhandlingarna mellan parterna.

Erik Helgeson, vice ordförande Hamnarbetarförbundet. Foto: Vendela Engström

– Medlarna föreslog att vi ska prata igen i början av augusti. Om någon part varslar om nya stridsåtgärder dessförinnan blir det medlingssamtal innan dess, säger Helgeson.

Förhandlingar om nytt kajavtal

Kollektivavtalet mellan parterna, kajavtalet, löpte ut den 30 april och sedan dess har förhandlingarna pågått. Två centrala krav för facket är, utöver löneökningar och utökad semester, bättre villkor för bemanningsanställda och ett stärkt skydd för fackets förtroendevalda. 

Efter strandade förhandlingar varslade Hamnarbetarförbundet om strejk den 12 maj. Detta efter att en överväldigande majoritet av fackets medlemmar röstat för arbetsnedläggelse.

Som ett svar på stridsåtgärderna varslade Sveriges Hamnar om en spegellockout, som har gällt samma tider och i samma omfattning som fackets stridsåtgärder. 

En timme innan strejken skulle bryta ut den 21 maj mottog facket en fredspliktsinvändning från Sveriges hamnar, som menade att strejken var olovlig. Detta eftersom de tecknat ett kollektivavtal med Transportarbetarförbundet. 

Arbetsdomstolen: Hamnfacket har rätt att strejka

Arbetaren har rapporterat om att fallet gått till Arbetsdomstolen, där domstolen avfärdade arbetsköparsidans tolkning av strejkrätten och gav Hamnarbetarförbundet rätt att fortsätta strejken

– Det är fullt legitimt att, precis som Hamnarbetarförbundet gör nu, vidta stridsåtgärder för att få till ett eget kollektivavtal. Detta gäller även om det redan finns ett avtal på arbetsplatsen, säger han, sade Frederick Batzler, som företräder Hamnarbetetarförbundet, i samband med Arbetsdomstolens besked. 

I samband med den förra medlingen, den 2 juni, erbjuds hamnfacket ett bud som var identiskt med det tidigare kajavtalet. Facket tackade därför nej till budet. 

Här kan du läsa Arbetarens rapportering om hamnstrejken.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
anonym minister om anhörig i ifrågasatt organisation
Den anonyma minister vars anonyma anhörige är medlem i en ifrågasatt organisation har under veckan gått djupare in i sin anonymitet. Foto: Christine Olsson/TT. Montage: Arbetaren

Högern sluter upp bakom angripen anonym minister­kollega

Nyheter från TJ: Irene Svängomius (M) anser att det får räcka nu: ”Den anonyma ministern har ju tydligt ifrågasatt den anhöriges deltagande i den ifrågasatta organisationen. Med tanke på att den anonyma ministern tidigare påtalat anonyma anhörigas ansvar för att anonyma släktingar inte ska hamna i ifrågasatta organisationer kan allvaret i vederbörandes stränga samtal med sin anonyme anhörige än mindre ifrågasättas.”

Högerpolitiker och opinionsbildare runtom i landet stämmer nu i bäcken när det gäller orättfärdiga uthängningen av en anonym ministerkollega.

Justitiemordet på den anonyme ministern, som till följd av det inträffade tvingats gå allt djupare in i sin anonymitet, inleddes i början av månaden, när tidningen Expo avslöjade att en anonym nära anhörig till ministern – vi kan för enkelhetens skull kalla hen ”ministerns om något år myndiga barn” – under det senaste året rekryterat vit makt-aktivister, samarbetat med en framträdande nazistisk profil och anslutit sig till ett våldsamt nätverk med kopplingar till utländsk högerextrem terrorism.

Att Säkerhetspolisen inte haft kännedom om saken och att den anonyme ministern i fråga själv under de senaste åren gjort åtskilliga utspel om att vi måste kunna ställa föräldrarna till ansvar för om deras barn engagerar sig i våldsbejakande miljöer gör förstås det opåkallade medieangreppet på vederbörande ännu mer infamt.

Den moderata riksdagsledamoten Olga-Rina Kattfors var tidigt ute med att protestera mot rättsövergreppet genom att retweeta en förtalsåtalad högerradikal aktivist som kunde intyga att det ju bara handlade om ”en radikalnationalistisk grupp som fokuserar på träning”. Hon fick uppbackning av den erkänt omdömesgilla M-riksdagskollegan Beck Larsman, som delade den respekterade tidningen Bulletins granskning av ”Expos arbetsmetoder” och hur ”den mediala näringskedjan” gör att större medier som borde ha vett att hålla käften om vad som händer i statsapparaten hakar på drevet.

De tvenne M-veteranerna följdes snart av den tidigare moderata regionledaren Irene Svängomius, själv offer för orättfärdiga anklagelser gällande processen runt uppförandet av ett anonymt storsjukhus. Svängomius skrev i sociala medier:

”Den autonoma vänsterorganisationen som inte väjer för att begå brott – och stoltserar med det anonymt – har nu pekat ut ett minderårigt barn som är anhörig till nån minister som tillhörande en ifrågasatt organisation.”

Anonym minister i talar ut anonymt

Kort därpå gick den ifrågasatte ministern själv ut med ett modigt utspel där hen anonymt deklarerade för nyhetsbyrån TT: ”Jag avskyr all form av politisk extremism och tar starkt avstånd från det. Jag har haft långa och uppriktiga samtal med den minderåriga som är både ångerfull och ledsen. Allt umgänge i dessa kretsar är ett avslutat kapitel.”

Efter detta tydliga klarläggande måste saken få bero, säger Irene Svängomius till TJ:

– Den anonyma ministern har ju nu tydligt inför den anhörige ifrågasatt den anhöriges deltagande i den ifrågasatta organisationen. Med tanke på särskilt att den anonyma ministern tidigare påtalat anonyma anhörigas ansvar för att anonyma släktingar inte ska hamna i ifrågasatta organisationer kan allvaret i vederbörandes stränga samtal med sin anonyme anhörige än mindre ifrågasättas. Svängomius fortsätter:

– Dessutom kan hela medierapporteringen om saken starkt ifrågasättas, och rentav avfärdas som ett vänsterextremistiskt drev, eftersom den initierades av en tidning som ju har som specialitet att ifrågasätta ifrågasatta organisationer.

Terrorexpert stödjer den anonyma ministerns linjer

Terrorexperten Ranus Magnstorp, som själv tidigare i sociala medier deklarerat att han stöder just den anonyme ministerns linje när det gäller föräldrarnas ansvar för barn på glid och att ”det är helt avgörande att man sätter ner foten mot föräldrarna”, tycker också att foten har satts alldeles för långt ner i den anonyme ministerns eget fall.

”Alla som haft tonårsbarn och ungdomar i sin närhet vet att de ibland går vilse. Det får man ha med sig när man gör bedömningen. Det här kan hända nästan vem som helst om man inte har tillräcklig koll. Aktivklubbar och kampsport kan bli en inkörsport i de här kretsarna”, uppgav Ranus Magnstorp för Aftonbladet.

TJ: Är det föräldraansvar som gäller vårdnadshavarna för unga radikala islamister inte aktuellt när det handlar om föräldrarna till unga nazistiska träningsivrare?

– Det är överlag väldigt viktigt att föräldrar uppmuntrar träning, särskilt i vårt osäkra säkerhetsläge. Det är då inte alltid så lätt att veta exakt i vilken port man ska köra in. I det aktuella fallet är det väldigt mycket som tyder på att inkörsporten varit träning i att hålla högerarmen uppsträckt väldigt länge i rakt läge, och det är ju i sig inte ägnat att väcka uppmärksamhet.

Källor inifrån regeringskansliet uppger dock för TJ att alltfler inom regeringen börjat ifrågasätta hur den anonyme ministern själv inte tidigare reagerat på sin anhöriges engagemang.

– Någonting är ju väldigt lurt när man engagerar sig i något utan att få betalt för det. Jag har själv lagt in många lobbyengagemang som jag haft för olika ändamål i cv:t, och några som jag egentligen inte haft, men mina engagemang har det alltid varit någon aktör som pröjsat för. Att så inte är fallet här kan inte handla om någonting annat än någon form av tonårsuppror, säger ett av Liberalernas nya statsråd till TJ.

Hen önskar förbli anonym.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
En skyld där det står Migrationsverket till vänster och ett foto på Migrationsverkets presschef til höger.
Jesper Tengroth, presschef Migrationsverket, i en replik till Margareta Lundgren med anledning av insändaren ”Hellre fången än förvarstagen”. Foto: Johan Nilsson/TT, Jonas Holmqvist

Replik: Att sitta i förvar är inget straff

”Att vara förvarstagen är inte ett straff, det är det sista steget i en lång trappa när en person fått ett beslut om utvisning”, skriver Jesper Tengroth, Migrationsverkets presschef i en replik på insändaren ”Hellre fången än förvarstagen”.

I en insändare i Arbetaren (2/7) skriver Margareta Lundgren att en person som är förvarstagen och vistas på något av Migrationsverkets förvar straffas hårdare än en brottsdömd person som sitter i fängelse. ”Stoppa straffet mot de som inte begår något brott”, skriver hon.

Men att vara förvarstagen är inte ett straff, det är det sista steget i en lång trappa när en person fått ett beslut om utvisning av Migrationsverket, migrationsdomstolarna eller Migrationsöverdomstolen och vägrar att följa det. Beslut om att ta en person i förvar kan fattas antingen av oss på Migrationsverket eller av Polismyndigheten och får (med nuvarande lagstiftning) inte överstiga 365 dagar.

Margareta Lundgren har rätt i att det inte finns några möjligheter till exempelvis studier på förvaren. Till skillnad mot Kriminalvården har inte Migrationsverket något uppdrag att anpassa den förvarstagne till livet efter muck. Vårt uppdrag är att genom samtal motivera den förvarstagne att frivilligt återvända hem. Men viss typ av sysselsättning finns (utöver möjligheten till fysisk träning). Särskilt avdelad personal är anställd för att skapa olika typer av aktiviteter och den övriga personalen på alla våra sex förvar runt om i landet jobbar också hårt med att göra vistelsen på förvaret dräglig – för det är tufft att vara frihetsberövad.

Utlänningslagen reglerar förvarstagande 

Av Margareta Lundgrens text framstår det som om själva utvisningarna sedan sker plötsligt. Det stämmer inte. I majoriteten av fallen vet personen i god tid om när det är dags att resa hem. I vissa undantagsfall meddelas personen inte i förväg men då beror det på säkerhetsskäl som att det finns indikationer på att personen kommer motsätta sig sin utvisning eller risk för fritagningsförsök på flygplatsen.

Möjligheten att ta en person i förvar regleras i utlänningslagen. Där framgår också vilka kriterierna är för att en person ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Bevisbördan ligger hos den enskilde som måste göra sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Föreligger skyddsbehov kommer personen få uppehållstillstånd i Sverige, annars förväntas man återvända – självmant eller med tvång. Det har riksdagen och – i förlängningen – det svenska folket bestämt. Utlänningslagen gäller, precis som all annan lagstiftning, alltså oavsett om du själv vill det eller inte.

Om Margareta Lundgren, eller någon annan, vill att lagstiftningen kring rätten till uppehållstillstånd eller bestämmelserna kring förvar ska förändras och bli striktare eller generösare, är det till riksdagens partier hon ska vända sig.

Jesper Tengroth, presschef Migrationsverket

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
I dag har Migrationsverket ungefär 600 förvarsplatser runt om i landet. Foto: Johan Nilsson/TT

Hellre fången än förvarstagen

Det är inget brott att söka asyl, men i praktiken straffas du hårdare på Migrationsverkets förvar än i ett fängelse. Det skriver Margareta Lundgren, psykolog, i en insändare.

Det kom ett meddelande till mitt Whatsapp-konto i dag. Det kom från en ung man, 22 år, i Somalia, en yngling som en gång sökte skydd i vårt land. Jag lärde känna honom på Migrationsverkets förvar i Mölndal. Tillvaron där är oändligt enformig. Det är på flera sätt värre att sitta på förvaret än att sitta i fängelse. I fängelse kan man jobba eller plugga, det kan man inte på förvaret. I fängelset vet du när du får komma ut, men på förvaret vet du ingenting om din framtid. I fängelse delar man cell med högst en person, medan det på förvaret kan sova sex i ett rum.

Den här unge mannen ville använda tiden till att förkovra sig, så jag bar böcker till honom i ämnen som intresserade honom, bland annat historia. I motsats till i fängelserna finns det inget bibliotek på förvaret. Kort sagt finns där egentligen bara pingis och gymmaskiner att fördriva tiden med.

På förvaren kan man sitta som längst i 365 dagar, om man inte har begått brott. Sista gången jag träffade den här unge mannen var det tre dar kvar tills han måste släppas. Två dagar senare befann han sig plötsligt i Mogadishu. Det var väldigt märkligt, eftersom Somalia är ett av de länder som det inte går att utvisa till, om inte vederbörande åker frivilligt. Det gjorde inte min vän. Skälet till att min vän sökte asyl var att han var rädd att bli tvingad in i Al Shabaab. Det är en begåvad yngling vi har kastat ut. Under sina tre år i frihet i Sverige gick han i skola och lärde sig svenska.

Det meddelande jag fick har jag inte redigerat. Här kommer det: 

Ett år i Mölndals förvar – och en resa mot osäkerhet (26-10-2023 till 25-10-2024) 

Den 26 oktober 2023 blev jag frihetsberövad och placerad i Mölndals förvar – inte för att jag begått ett brott, utan på grund av ett migrationsärende.

De hade möjligheten att utvisa mig omgående, men i stället höll de mig inspärrad i ett helt år, utan dom, utan frihet. Varje dag var en kamp mot ovissheten. Tiden förlorade sin mening. Dagarna gick långsamt, men ändå försvann månaderna och blev som en dimma. Löften om lösningar kom och gick, men ingenting förändrades. Jag blev kvar. Jag blev som en skugga i systemet.

Den 22 oktober 2024 fick jag ett beslut. Inte om frihet, utan om avvisning. Utan att få packa mina saker ordentligt, utan att kunna säga farväl till någon, blev jag – iklädd handfängsel och midjebälte – transporterad från Mölndal till Stockholm. Jag kände mig som en brottsling, trots att mitt enda “brott” var att söka skydd och en bättre framtid.

I Stockholm mötte jag en annan ung man. Vi båda var tysta, med blicken nedslagen. Vi fördes till en speciell transport – ett privatplan, som om vi var farliga kriminella. Varje rörelse övervakades, varje andetag kontrollerades. Flygresan var tung, full av skam och maktlöshet. När vi landade, insåg jag snabbt den brutala verkligheten: Vi hade blivit deporterade till ett land sargat av konflikter, kaos och ständig osäkerhet. Ett land där liv inte var heligt, där framtiden kändes som en omöjlig dröm. De lämnade oss där – utan skydd, utan stöd, utan en chans.

Det var inte bara ett år som togs ifrån mig i förvaret. Det var min tro på mänskligheten, min känsla av värdighet och säkerhet som krossades. Och allt detta – utan att någonsin ha fått en riktig chans att förklara, att försvara, eller ens att förstå varför.

Till slut trodde jag aldrig att landet jag sökte asyl i skulle kunna utsätta mig för så mycket lidande. Men som ett gammalt somaliskt ordspråk säger: “Förvänta dig allt från både människor och vildmark.” Innan allt detta hände trodde jag att européerna respekterade mänskliga rättigheter, att de skyddade den värdighet varje människa har. Men verkligheten blev något helt annat: Jag blev en människa som flydde från kulor, som sedan kastades in i ett orättvist fängelse, och till slut skickades tillbaka till samma kulregn jag en gång flydde ifrån.

Stoppa straffet mot dem som inte begått något brott. Låt rättvisan segra……

Margareta Lundgren, psykolog

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
”Marschen till Gaza var ett steg närmare Gaza, och ett steg närmare vår egen kollektiva befrielse”, skriver Sunera Sadicali, Maria Sundström, Maryam Al-Azawi och Lorena Delgado Varas i en debattext. Foto: Privat

Global march to Gaza: En marsch utan återvändo

”Målet var att korsa öknen vid Al-Arish och nå Rafah, ett försök att tvinga upp gränsövergången för att få in den mest grundläggande humanitära hjälpen”. I mitten av juni reste Sunera Sadicali, Lorena Delgado Varas, Maryam Al-Azawi och Maria Sundström till Egypten för att delta i ”Global march to Gaza”. Här rapporterar de om deras upplevelser från aktionen.

”Ickevåld är en vacker form av politisk teater, när du har en publik.”
– Arundhati Roy

Ett citat som förenade oss fyra, på olika vis, men som fångade våra principer och den idealism vi delar. Fångar citatet pacifistiskt aktivism i väst? Att det enda vi har att tillgå: att använda våra kroppar som ett bälte som markerar en gräns? Kanske fångar citatet hur våra kroppar agerar som barrikader och som ett skrik i protest? 

Vi lämnade våra hektiska liv för drygt en vecka. Vi valde att säga: Nu räcker det. Vårt mål var att resa oss, höja rösten och ge mening åt den ilska som efter snart två år av debatter, aktioner och demonstrationer försökt att väcka våra samhällen.

Därför deltog vi i Global march to Gaza

När vi beslutade oss för att delta i March to Gaza (MTG), gjorde vi det i en önskan att vara en del av en rörelse som ville ta ett steg till, göra barbariet synligt, men den här gången så nära Gaza som möjligt, nära det som nu är världens huvudpulsåder. Gaza slår i oregelbundna, smärtfyllda hjärtslag och förblöder för varje minut som går.

Vi ville marschera dit, känna den pulsen, vi ville genom vår närvaro, tillsammans med tusentals andra, försöka stoppa det folkmord som pågått sedan oktober 2023, och häva den blockad som i 77 år kvävt livet. Vi är inga hjältar, inga frälsare, och vi visste att uppdraget nästintill var omöjligt. På förberedelsemötena varnades vi för att MTG var en högriskaktion, med hänsyn till den egyptiska militären, förhållandena i Sinaiöknen och sionisternas okontrollerade våldsanvändning. Men att stanna hemma kändes svårare än att åka.

Målet var att korsa öknen vid Al-Arish och nå Rafah, ett försök att tvinga upp gränsövergången för att få in den mest grundläggande humanitära hjälpen. Målet var att använda våra kroppar som en protest mot en passiv och servil omvärld. Bilderna av barn utan armar och ben, kroppar söndertrasade av svält, barns skrik när de säger adjö till sina föräldrar och otänkbara tortyrscener – allt detta fanns i våra tankar, och lämnade inget utrymme för tvekan.

Redan dagen innan den massiva ankomsten av MTG-deltagare, torsdag 12 juni, började egyptiska myndigheter deportera våra kamrater. Gripandena skedde utan förklaring och följdes av beslagtagna pass samt massiv polisnärvaro i hela staden. Över 500 personer skulle deporteras, och 200 gripas. MTG ändrade i sista sekunden planerna och uppmanade oss att ta oss till Ismailia, en bit närmare Al-Arish. Men då var säkerhetsstyrkorna redan uppställda vid tre olika vägspärrar på vägen dit.

Demonstration mot gripanden av aktivister

Vi, från den svenska delegationen, nådde den andra vägspärren innan egyptisk ordningsmakt tvingade oss att vända tillbaka till Kairo. Vi deltog i den spontana demonstration som uppstod efter gripandena och polisvåldet.

Väl tillbaka i Kairo valde vi mellan flera hotell på måfå, varav vi valde att bo på ett av dem. Trots flertalet bokningar blev vi konfronterade när vi anlände. En säkerhetspolis hotade oss med gripanden och förklarade att vi utgjorde ett hot mot Egyptens nationella säkerhet. Under flera dagar blev vi förföljda, våra samtal spelades in, vi tvingades anta roller av turister och säkerhetspolisen flyttade in i ett rum intill våra. Utanför hotellet stod en polisbil 24 timmar om dagen.

Vi var fyra kvinnor i gruppen, bland oss en svensk riksdagsledamot. Under uppdrag att officiellt besöka och representera kunde vi fylla resterande tid med meningsfulla möten och knyta band till organisationer som stödjer överlevande människor på flykt från folkmordet i Gaza.

Vittnesmål från palestinier som flytt folkmordet

Vi besökte en organisation som hjälper palestinska familjer från Gaza. Genom organisationen fick de skydd, logistik och vård. Vi lyssnade till vittnesmål från över 40 personer. Vittnesmålen innehöll berättelser om förlorade familjer, mördade barn, amputationer, cancer, och bland människorna vi fick äran att lyssna till var också ett barn som blivit blind efter ett bombanfall. Varje vittnesmål bar på en smärta som inte går att fånga i ord. Och ändå, mitt i all denna fasa, förvånades vi av den enorma styrka och motståndskraft hos Gazaborna.

Mellan berättelserna fanns skratt, en enorm längtan efter skratt, vardagliga detaljer, generositet och värme, som från en annan verklighet. Vi besökte två kvinnokollektiv, vi träffade cancerpatienter och den sista dagen mötte vi män som suttit över 23 år som politiska fångar utan åtal.

Alla vi pratade med uttryckte samma djupa längtan: att gränsen till Gaza ska öppnas. De vill alla tillbaka. De föredrar att dö i sitt hemland än att fortsätta överleva i något de beskriver som ett limbo.

Ṣumūd – mer än ett ord

I Egypten lever de instängda under ovärdiga förhållanden, beroende av organisationer som knappt ger dem det mest nödvändiga. De är konstant begränsade i sin rörelsefrihet, ovissheten och oron är konstant, och framför allt är deras hjärtan krossade av avståndet till sina familjer, vänner och grannar som fortfarande kämpar i epicentrumet av folkmordet.

En ung man, vars högra ben amputerades efter en bomb som förstörde hans hem, berättade hur olika organisationer tog med sig proteser som inte ens passade, men att de besökte honom för att fotograferas tillsammans med honom. Han berättade om känslan av att vara exploaterad och manipulerad, men samtidigt bortglömd. 

Många delar hans upplevelse. De känner att världen övergett dem. Men trots allt fortsätter de, deras kärlek till livet driver dem att överleva och återvända, återvända till Gaza, återförenas med sina nära och fortsätta kampen för sitt land. Till slutet.

Allt det här har ett ord som används av det palestinska folket, Ṣumūd, uthållighet och motståndskraft, och det genomsyrade alla berättelser. Vi  är djupt tacksamma över att ha fått möta dessa människor. För ṣumūd är inte bara ett ord, det är ett sätt att leva, det är förmågan att älska sitt land, sin kultur, livet självt, även när allt omkring dem driver mot död. Ṣumūd är det som palestinska folket har praktiserat i över 77 år. Marschen till Gaza var ett steg närmare Gaza, och ett steg närmare vår egen kollektiva befrielse. Ett steg närmare att leva med den Ṣumūd som det palestinska folket lär oss.

Må denna låga tändas i hela världen.

Vi vill passa på att lyfta att det finns en plats för alla i revolutionen

  • Demonstrera (eller möjliggör för andra att delta i demonstrationerna, genom att ge ledighet, sitta barnvakt osv)
  • Synliggör och prata om det som pågår
  • Bojkotta
  • Stötta initiativ med din tid eller pengar
  • Mejla eller tagga en riksdagsledamot
  • Skriv ett medborgarförslag till kommunen eller begär info om upphandlingspolicy och aktuella avtal
  • Bär palestinasjal eller en pin när du går på stan eller hämtar barnen i skolan. Andra får syn på dig och vågar, eller känner sig mindre sårbara
  • Begär information från din bank, försäkringsbolag eller fondförvaltare om innehav i israeliska bolag, vapenindustrin och andra som tjänar på förtrycket av palestinier
  • Ordna en föreläsning, filmkväll, loppis, konsert, föredrag, auktion
  • Stöd en organisation, till exempel Palestinagrupperna

Fler tips och brevmallar finns på https://www.palestinagrupperna.se 
Läs på om bojkott https://bdsmovement.net/

Sunera Sadicali, Health Workers for Palestine, Spanien, Sverige
Lorena Delgado Varas, Folkets Röst, Sverige 
Maryam Al-Azawi, Norrköping för Palestina, Sverige 
Maria Sundström, Rättvisa för Alla, Sverige 

Publicerad
2 weeks sedan
De långa väntetiderna bidrar till att rättssäkerheten långsamt förlorar sin mening, skriver Laura Abubakarova, Migrationsjurist. Foto: Jonas Ekströmer / TT /, Privat. Montage: Arbetaren

Sveriges migrationssystem urholkar tilliten

De långa väntetiderna på beslut från Migrationsverket är ovärdiga. Det räcker inte att ha lagar och principer om rättssäkerhet och skyndsam handläggning om dessa i praktiken inte efterlevs. Priset betalar den enskilda människan: i stress, ovisshet, uteblivna möjligheter och liv som står på paus, skriver Laura Abubakarova, Migrationsjurist.

I egenskap av migrationsjurist företräder jag Tetiana Konovalenko, en kvinna från Ukraina, som i över ett års tid väntat på beslut från Migrationsverket om förlängning av sitt uppehållstillstånd. Men det här handlar inte bara om henne. Det handlar om alla människor som söker trygghet och stabilitet i Sverige, och som möts av något helt annat: tystnad, väntan, och ett rättssystem som stannar upp när det borde skydda.

Tetiana har bott i Sverige i flera år. Hon kom hit före kriget i Ukraina och beviljades uppehållstillstånd. När det blev dags att ansöka om förlängning, vilket hon gjorde i god tid, började en väntan som fortfarande pågår. Det har nu gått över ett år sedan hon skickade in sin ansökan, och ett halvt år sedan hon besvarade Migrationsverkets kompletteringsbegäran. Sedan dess – ingenting.

Ovärdig väntan

Det är inte bara långsamt. Det är ovärdigt. Vad som borde vara en enkel förlängning av ett redan beviljat tillstånd har istället blivit en utdragen process, utan slut, utan besked. Det finns ingen konflikt i ärendet, inga särskilda hinder. Bara tystnad.

Det här är inte unikt. Jag möter människor från olika länder och bakgrunder: med arbete, barn, utbildning, etablering, och många av dem har en sak gemensamt: de fastnar i ett system där Migrationsverket tar månader, ibland år, på sig att fatta beslut som avgör hela deras framtid.

Och medan myndigheten väntar, försvinner tiden. När tillståndet väl beviljas, om det beviljas, är ofta större delen redan förbrukad. Människor beviljas tillstånd retroaktivt, vilket innebär att de kanske bara får några månader kvar innan nästa ansökan måste lämnas in. En person kan alltså vänta i ett år och få två månaders uppehållstillstånd. Sedan börjar allt om igen. Det är inte bara ologiskt. Det är förnedrande. Det förvandlar trygghet till en illusion.

Begränsade rättigheter

Under den här väntetiden har många begränsad rättigheter, svårt att resa, svårt att leva. Det blir ett slags rättsligt vakuum, där människan förväntas fortsätta vara “duktig” och tålmodig, medan staten själv tar sig all tid i världen. En väntan som tömmer människor på ork, hopp och ibland tillit.

Justitieombudsmannen har redan riktat skarp kritik mot Migrationsverkets långa handläggningstider. Migrationsverkets hantering är inte bara en administrativ fråga. Det handlar om medmänskligheten. Varje dröjsmål har ett pris. Och det är alltid den enskilda människan som får betala det: i stress, i ovisshet, i uteblivna möjligheter, i liv som står på paus.

Det handlar inte om ett enskilt fel. Det handlar om en myndighetskultur där skyndsamhet har blivit ett undantag, där tystnaden blivit praxis och där rättssäkerheten långsamt förlorar sin mening.

Människor är inte diarienummer! De är föräldrar, barn, kollegor. De förtjänar bättre. Sverige måste ta ansvar. Det räcker inte att ha lagar och principer om rättssäkerhet och skyndsam handläggning om dessa i praktiken inte efterlevs. Vi måste ha ett migrationssystem som fungerar. Det minsta en människa ska kunna kräva är ett besked i tid.

Laura Abubakarova, Migrationsjurist

Publicerad
2 weeks sedan
Partiordförande Jimmiej Ihågeson: Det vet inte jag Foto: Christine Olsson/TT, Jessica Gow/TT. Montage: Arbetaren

Sverigedemokraternas vitbok blir vikbok

Nyheter från TJ: Sverigedemokraterna släppte under torsdagen den omtalade andra delen av den ”vitbok” som granskat partiets historia och kopplingar till rasistiska och nazistiska grupper. TJ har fått en pratstund i ämnet med några ledande sverigedemokrater.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmiej Ihågeson blev medlem i partiet under den period på 1990-talet när SD bland annat tog hjälp av militanta nazistiska grupper som Vitt ariskt motstånd för skydd och utdelning av material. Det är en av de faktauppgifter som slås fast i den andra delen av partiets vitbok som lanserades under Almedalsveckan.

Men boken släpps ett år efter att partiet fick den i sin hand, och bara på papper, inte i sökbar elektronisk form. Ett medvetet val, enligt Sonny-Fjalar Ulfsson, ombudsman för Sverigedemokraterna i Flundre härad. TJ sökte upp honom utanför huvudtältet vid partiets fältläger i Almedalen i Visby.

Hej, är det Sonny-Fjalar?

– Helg seger.

Vad tycker du om partiets nya vitbok?

– Jag blev väldigt glad när den kom, särskilt färgen ligger mig varmt om hjärtat. Men sedan var det ju lite si och så med innehållet. Nu när vi gärna vill hålla oss väl med Israelhögern och alla som kallar motståndet mot det pågående folkmordet i Gaza för antisemitism känns det ju lite besvärande att all antisemitism i vårt eget parti kommer i öppen dager. Så vi fick hålla på boken ett tag innan vi räknat ut hur vi skulle förhålla oss till det där.

När den förra delen släpptes uttryckte er partisekreterare Matti Ahs-Karlsson att han ”fick ont i magen” av delar av dess innehåll.

– Ja, det där minns jag mycket väl. Det var stycket om hur partiets ekonomisk-politiske talesman Rasse-Oscar berättade historien om hans gamla slaktarkollegor som sparkade på fårkroppar samtidigt som de skrek ”die Juden!”. ”Fy fan, jag skrattar så jag får ont i magen när jag tänker tillbaka på det”, frustade Matti.

Men den andra delen av boken släpps bara på papper nu?

– Ja, det är lite av en eftergift till partiets veteraner att ge dem första tjing. Faktum är att det inte bara är en vanlig vitbok utan också en vikbok som man med fördel kan ha på kaffebordet. I avsnittet om bokbålet i skånska Höör 1996, till exempel, finns en bild där vår första kommunala ledamot står i führeruniform och håller tal. Det är en förstås en rätt oskyldig bild, men om man vecklar ut hela arket kan man gradvis blottlägga hela hennes utsträckta högerarm. Perfekt vid de sena vickningarna efter punschbjudningen!

TJ når även Sverigedemokraternas ordförande Jimmiej Ihågeson på en skakig telefonlinje.

Hej, talar jag med Sverigedemokraternas partiordförande?

– Det vet inte jag. Det är inte en uppgift som jag känner igen mig i på rak arm.

Men det är Jimmiej jag talar med?

– Ja, jag vet inte… Det är hursomhelst någonting som jag tagit fullt ansvar för. Jag har dragit tydliga gränser och hållit rent.

Du vill be om ursäkt för Sverigedemokraternas förflutna?

– Det vet jag faktiskt inte. Hela vårt förflutna ser jag hur som helst ingen anledning att be om ursäkt för. Till exempel det där att SD-Bulletinen året efter att jag gick med varnade för ”produktionen av små krullhåriga, chokladbruna repatrieringsobjekt” är ingenting som jag har haft anledning att be om ursäkt för, för det är ju ingenting som upprör den övriga svenska borgerligheten numera. Det där med antisemitismen är ju dock en öm tå nu för tiden när man ska hetsa mot araber och muslimer, så jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.

Olika lokala företrädare för SD beslås ju fortfarande med konspirationistiska och nazianstrukna uttalanden var och varannan månad? Kan man inte snarare tala om en sorts obruten kontinuitet där?

– Jag kan inte bekräfta det, det vet faktiskt inte jag. Jag minns egentligen inte tiden innan jag blev vald till obersturmbannfü… partiordförande för det här partiet, så om det föreligger en kontinuitet eller ej är ju ingenting som jag kan veta någonting om.

Vad är nästa steg efter att ni gett ut vitboken?

– Du, det vet inte jag. Men jag vet att vi gärna vänder blad nu för att fokusera mindre på överspelade historiska skandaler och mer på kärnan i vår ideologi. Så partikansliet håller nu tydligen på att ta fram ett standardverk som de kallar för Brunbok. Men det är ingenting som jag vet någonting om.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Det nya gröna – nytt avsnitt av Norra situationen

Det nya gröna – nytt avsnitt av Norra situationen

Podden gästas av Kirunabon och Arbetarenskribenten Alex Olofsson. Avsnittet handlar om den gröna omställningen, rovdriften på malm och mineral och militariseringen av norr. Avsnittet tar också upp rymdbasen Esrange, beredskap och kommunikatörifieringen av samtiden. Alex har bland annat skrivit om DCA-avtalet i Arbetaren under rubriken Ingen nyhet när banan­monarkin blir vasallstat åt USA.
Musik: Folk music Liberation Front – GråtlåtenLaibach – War Hosted on Acast

Skrivarkollektivet Mismar är också aktuella med texten Något inuti som rör sig som bland annat handlar om registermetoden och Lossmen-Ekträsk konflikten (1925-1931) – en av Sveriges längsta lockouter och arbetskonflikter. En förkortad version av texten finns sedan tidigare publicerad i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Skylt som det står Arbetsförmedlingen på. I bakgrunden människor.
Utrikesfödda- och kvinnor som lever med nedsatt rörelseförmåga är två grupper har lägre sannolikhet att få insatser från Arbetsförmedlingen. Foto: Johan Nilsson / TT

Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktions­nedsättning sågas

Långa handläggningstider och inget stöd alls till vissa personer. Det visar en ny granskning från Riksrevisionen, som i princip sågar Arbetsförmedlingens stöd till personer som lever med nedsatt rörelseförmåga. – Att individen själv ska driva sitt ärende framåt kan dessutom vara en alltför hög tröskel för många, säger Kristina Lovén Seldén, projektledare för granskningen.

Arbetslösheten för personer som lever med nedsatt rörelseförmåga, vilket medför nedsatt arbetsförmåga, är dubbelt så hög i jämförelse med befolkningen i övrigt. Detta trots att Riksdagens mål för funktionshinderspolitiken är att alla ska kunna få och behålla ett jobb.

Trots detta är alltså Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning inte effektivt. Det visar en granskning som Riksrevisionen har gjort.

För det första är en förutsättning för att kunna få vissa insatser att man får sin funktionsnedsättning identifierad. Bara för att ta sig igenom det här första steget är handläggningstiderna långa och var tionde person får vänta över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad.

”Anmärkningsvärda brister”

Men även om funktionsnedsättningen identifierats är det inte säkert att rätt insatser sätts in. Hälften av de som har fått en funktionsnedsättning identifierad har varken varaktiga insatser eller aktiviteter. För målgruppen finns dessutom reserverade särskilda insatser, med inte ens dessa används i liten utsträckning.

Endast tre av tio får del av insatserna inom två år från inskrivning. Och oftast går de budgeterade medlen inte åt. 

Sannolikheten att få del av en insats eller aktivitet minskar med tiden och ser olika ut för olika grupper. Personer som är födda utanför Sverige, kvinnor, personer som är 25 år eller äldre och personer som har begränsad rörelseförmåga har lägre sannolikhet att få ta del av insatser eller aktiviteter efter två år. 

– Problemen har växt över tid och många personer står utan arbetsmarknadspolitiska insatser vilket försämrar deras jobbchanser. Den bristande måluppfyllelsen är anmärkningsvärd, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

”Inte en arbetsmarknad för alla”

Åsa Strahlemo, förbundsordförande för organisationen DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, säger till Arbetaren att det här är ett område där det har skavt länge och att det är bra att Riksrevisionen nu sätter ord på det som så många av deras medlemmar redan har erfarenhet av.

– För oss i DHR är det tydligt att arbetsmarknaden fortfarande inte är för alla och så har det varit länge, säger hon och fortsätter:

– Många vill och kan arbeta, men systemen kräver att du själv ska ha orken, kunskapen och resurserna att driva ditt ärende framåt. Det blir ett heltidsjobb i sig, särskilt för den som är i en utsatt situation.

Åsa Strahlemo Foto: Linnea Bengtsson

Och hon beskriver höga krav. Du förväntas veta vart du ska vända dig, vad som gäller, hur du formulerar dig rätt och vilka intyg som krävs.

– Alla klarar inte det, och det ska man inte heller behöva, konstaterar Åsa Strahlemo. 

Enligt rapporten och DHR-medlemmarnas egna erfarenheter får vissa stöd som andra aldrig ens erbjuds. Överhuvudtaget är styrningen för otydlig och för mycket lämnas till lokala tolkningar, menar Strahlemo.

– Resultatet blir att det som borde vara en rättighet i praktiken blir ett lotteri.

Självservice på distans – för höga trösklar

Arbetsförmedlingens arbete för personer med funktionsnedsättning har, enligt Riksrevisionens bedömning, försvårats av myndighetens omorganisering och omläggning av förmedlingsverksamheten.

Enligt Riksrevisionen kan situationen ha påverkats av ett arbetssätt med självservice på distans och digitala möten.

– Digitala möten räcker inte alltid till för att tillgodose målgruppens olika behov. Att individen själv ska driva sitt ärende framåt kan dessutom vara en alltför hög tröskel för många, säger Kristina Lovén Seldén, projektledare för granskningen.

Bristande samordning

Åsa Strahlemo, förbundsordförande för DHR, är också inne på att Riksrevisionen också lyfter bristerna i samordningen mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

– Det är något vi i DHR har påtalat i många år. När samordningen fallerar blir det individen som tvingas hålla ihop hela processen. Det saknas helhetstänk, och ansvaret landar där det inte hör hemma.

Systemet för arbetshjälpmedel är ett annat exempel. Väntetiderna är långa och det är svårt att få tydliga besked. Det kan ta månader innan ett beslut kommer, om det ens gör det. För den som står inför ett jobberbjudande är det ofta helt avgörande att veta om hjälpmedel beviljas, och vad som gäller, förklarar Åsa Strahlemo.

– När svaren dröjer så riskerar jobbet att gå förlorat, trots att både vilja och förmåga finns.

Urholkat stöd till arbetsgivarna

Åsa Strahlemo påpekar också att även stödet till arbetsköparna har urholkats.

– Många vill anställa men vet inte hur de ska gå till väga eller var de kan få stöd eller ens vilket stöd som finns att söka. I praktiken står de ofta helt ensamma i processen. Det borde vara självklart att också arbetsgivaren får konkret hjälp.

Hon beskriver också en verklighet där det är svårt att få lönebidrag och att ersättningsnivåerna är alldeles för låga eftersom de inte har följt med i samhällsutvecklingen. Många arbetsköpare väljer därför att avstå, trots att det borde vara en väg in.

En annan fråga som sällan lyfts, menar Åsa Strahlemo, är vad som händer när man varit arbetslös länge. Då kan Arbetsförmedlingen kräva att du söker jobb i hela landet.

– Men många personer med nedsatt rörelseförmåga har kommunala beslut om färdtjänst, ledsagning, hemtjänst, bostadsanpassning eller personlig assistans. Flyttar du till en ny kommun måste du börja om från början, säger Åsa Strahlemo och fortsätter.

– Det finns ingen garanti för att du får samma eller likvärdiga insatser, och det kan få förödande konsekvenser. Du kanske får ett jobb men inte färdtjänst, inget anpassat boende eller inget av de hjälpmedel du behöver för att klara vardagen. Då rasar hela tillvaron, trots att du ville tacka ja, förklarar hon.

Säkerställ rätt kompetens

Utifrån granskningen kommer Riksrevisionen med flera rekommendationer både till regeringen och Arbetsförmedlingen. Bland annat ser man att regeringen bör utvärdera om det behövs ytterligare stöd till personer i målgruppen som stått utan insats under en längre tid.

Arbetsförmedlingen rekommenderas även säkerställa att handläggare har tid och kompetens för att kunna ha samtal om funktionsnedsättning, ohälsa och andra svårigheter kopplat till arbete.

Enligt Åsa Strahlemo måste det helt enkelt bli enklare att få rätt stöd.

– Det måste bli tryggare att ta steget in eller tillbaka till arbete. Och det måste vara möjligt för arbetsgivare att göra rätt utan att behöva uppfinna allt själva.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
”Verklig säkerhet kräver en uppgörelse med den djupa irrationaliteten i vårt ekonomiska system”, skriver Per-Anders Svärd. Foto: Stefan Jerrevång / TT, Jan-Åke Eriksson. Montage: Arbetaren

Per-Anders Svärd:
Natotoppmöte i Haag: ”Upprustningsspiraler har inget slut”

”När det ena landet rustar för att stärka sin säkerhet upplevs det som ett hot bland grannländerna, som i sin tur känner sig tvungna att rusta upp – och så är rörelsen mot våldsam konfrontation i gång”, skriver Per-Anders Svärd inför Natotoppmötet i Haag som startar i dag och där en höjning av medlemsländernas försvarsutgifter ska diskuteras.

Under veckans toppmöte i Haag väntas Nato-länderna presentera en överenskommelse om att öka försvarsutgifterna till fem procent av sina statsbudgetar. Satsningarna följer på EU:s upprustningsplan under våren, där medlemsländerna enades om att frigöra 800 miljarder euro till upprustning.

Det mest slående med denna utveckling är att det plötsligt inte finns några utgiftstak längre. Efter finanskraschen 2008 har åtstramningar och återhållsamhet med offentliga investeringar kommit att betraktas som naturlagar i Europa. Nu verkar dessa kosmiska konstanter ha upphävts – i alla fall så länge pengarna går till vapen.

Pengarullningen till försvaret presenteras som avgörande för att skydda demokratin och friheten. Samtidigt hörs argument om att satsningen på militären kommer att gynna ekonomin.

Frågan är om vi kommer att få någotdera.

Minskat demokratiskt utrymme

Erfarenheten av Nato-inträdet ger snarast känslan av att det demokratiska utrymmet för att ifrågasätta överheten har minskat. Att den militära upprustningen skulle följas av en allmän ekonomisk boom är också osannolikt. Sådana förhoppningar brukar kallas ”militär keynesianism” efter John Maynard Keynes, den skolbildande ekonomen som bröt med den klassiska nationalekonomin genom att förespråka aktiv statlig inblandning i ekonomin för att bekämpa arbetslöshet och kriser. Tanken är att de stora investeringarna i försvarsindustrierna kommer att skapa många nya arbetstillfällen och stimulera ekonomin med en växande efterfrågan.

Men som den brittiska ekonomikommentatorn Grace Blakeley nyligen påpekat framstår den militära keynesianismen som en återvändsgränd, i alla fall om det är arbetstillfällen man hoppas på. Dagens högteknologiska vapen byggs med hjälp av maskiner, inte av människor. Jämfört med de investeringar som vi verkligen behöver – i grön omställning, utbildning, vård och omsorg – ger pengar till vapenindustrin väldigt få arbetstillfällen tillbaka.

Upprustning driver på klimatförändringarna

Militär upprustning är också synonymt med förbränning av olja. Världens stora arméer har länge tillhört de största nettoutsläpparna av växthusgaser. Samtidigt drivs det ryska hotet framför allt av inkomster från gas och olja. I stället för att låsa in oss ytterligare i detta system skulle Europa kunna satsa på en radikal, grön energiomställning som gör oss oberoende av världens petroleumtyranner.

Lika viktigt är det att påpeka att vapenproduktion inte bygger några robusta ekonomier inför framtiden. Som den marxistiske ekonomen Michael Roberts skrev tidigare i år kan vapenproduktion närmast jämföras med tillverkning av improduktiva lyxprodukter för de allra rikaste. Vapen kan inte ätas eller användas för att tillverka andra saker vi behöver. De enda som verkligen tjänar på en krigsekonomi är vapenindustriernas ägare. För oss andra är pengarna som pumpas in detta maskineri förlorade möjligheter till samhällsnytta.

Välfärden får stå tillbaka

Keynes själv föreslog en gång att staten borde betala människor för att gräva gropar och sedan fylla i dem igen. Det låter korkat – och det är det också, sett till slöseriet av mänsklig energi. Men Keynes poäng var att det meningslösa grävandet var bättre än den arbetslöshet och fattigdom som skulle följa om marknadskrafterna lämnades i fred.

Problemet med att tillämpa detta resonemang på militären är att vi måste välja bort verksamma åtgärder mot fundamentala samhällsproblem. Inte minst kommer tillbakarullandet av välfärdsstaten till förmån för en ”warfare state” att leda till växande otrygghet och påtvingad knapphet. En sådan utveckling kommer bara att gynna välfärdsprofitörer, kriminella nätverk och auktoritära högernationalister. De ekonomiska uppoffringar som vi nu förväntas göra för demokratin och den personliga friheten riskerar därmed att underminera precis de värden vi påstår oss kämpa för.

Därtill kommer förstås de vanliga problemen med att upprustningsspiraler inte har något slut. När det ena landet rustar för att stärka sin säkerhet upplevs det som ett hot bland grannländerna, som i sin tur känner sig tvungna att rusta upp – och så är rörelsen mot våldsam konfrontation i gång.

Än värre blir utsikterna om man besinnar den socialistiska analysen att kapitalismen som sådan är ett krigsbefrämjande system. Kapitalistisk tillväxt är beroende av höga profitnivåer, men samtidigt minskar möjligheterna att göra profit ju mer kapitalismen expanderar och investerar i teknologiska lösningar. Det är denna logik som driver fram imperialism och konflikter mellan kapitalistiska stater. Samtidigt finns det en lösning som återställer profitkvoten, nämligen storskalig förstörelse av kapital som inte längre är produktivt – det vill säga krig.

Verklig säkerhet kräver en uppgörelse med denna djupa irrationalitet i vårt ekonomiska system. För det krävs internationell solidaritet, byggd mellan arbetare och vanligt folk vid sidan av de statliga och kapitalistiska strukturerna. Det är en svår uppgift, men det är i alla fall klart att den militära keynesianismen inte är till vår hjälp i det arbetet. I värsta fall blir den, som Michael Roberts påpekar, en fråga om att gynna ekonomin genom att gräva gravar och fylla igen dem med arbetare.

Publicerad Uppdaterad