Ta folks oro på allvar

Höj gärna priserna på bensin och lägg pengarna på klimatforskning, bättre kollektivtrafik och utveckling av alternativa drivmedel. Men se då också till att öka på lönerna, eller bidragen för den delen, på orter där i stort sett allt har försvunnit. Att småskratta åt de som på allvar oroas över en allt tunnare plånbok är inget annat än cyniskt klassförakt.

Signerat
Johan Apel Röstlund, reporter.
Foto: Axel Green

Det är något otroligt tröttsamt i mycket av kritiken mot det så kallade Bensinpproret – och den kommer inte sällan från personer som definierar sig själva som vänster.

Det har gått några veckor nu sedan jämförelsen mellan prishöjningen av glass och bilbränsle började cirkulera på sociala medier.

Någon fånig stackare drog paralleller mellan de senaste 30 årens prisutveckling av GB:s populära Sandwich och en liter bensin och snabbt var bollen i rullning.

Putslustiga kommentarer översköljde Facebook och föraktet mot de – oavsett vad man tycker om avgasutsläppen – som drabbas av rekordhöga bensinpriser visste snart inga gränser. När gruppen, som samlar omkring 500 000 på Facebook, skulle demonstrera på Sergels torg förra helgen inte samlade mer än ett hundratal deltagare var det många som garvade. Var frågan inte så viktig trots allt?

Ingen tycktes reflekrera över att de flesta säkert gärna hade deltagit, men att de bor långt från Stockholms innerstad.

Givetvis ska vi köra mindre bil. Hela planeten behöver kraftigt minska sina utsläpp av koldioxid och klimatkrisen är på absolut allvar. Men att håna de som faktiskt är helt beroende av sina bilar leder knappast någonvart.

Där affärer, sjukvård, skolor och annan samhällsservice har monterats ned går knappast bussen var tionde minut, om den ens går alls.

De som bor i Norrlands inland eller på annat håll i Glesbygdssverige har inte många alternativ. Där affärer, sjukvård, skolor och annan samhällsservice har monterats ned går knappast bussen var tionde minut, om den ens går alls.

Där är lönerna dessutom lägre, jobben tyngre och tryggheten sämre. Ambulans och BB kan vara tiotals mil bort om en olycka inträffar eller om en bebis ska födas. I vissa regioner, som exempelvis Region Jämtland Härjedalen, sparas det så kraftigt inom den offentliga sektorn att ytterligare 100 jobb nu riskerar att försvinna.

Att då dra glasskortet och småskratta åt de som på allvar oroas över en allt tunnare plånbok är inget annat än cyniskt klassförakt.

Höj gärna priserna på bensin och lägg pengarna på klimatforskning, bättre kollektivtrafik och utveckling av alternativa drivmedel. Men se då också till att öka på lönerna, eller bidragen för den delen, på orter där i stort sett allt har försvunnit.

Sverige är fortfarande ett rikt land men klyftorna ökar med rekordfart. Inget av det här är naturlag utan resultatet av politiska beslut, och sådana går att ändra.

Och snälla, sluta jämföra folks riktiga oro med att du får betala 17 spänn mer för din sommarglass än vad du gjorde 1981. Ta folks oro och ilska på allvar. Det handlar inte bara om kronor vid bensinpumpen hit och dit, utan om människor som lämnats helt utanför den välfärd de länge betalat för och som de tagit för given.

Vi som bor i stan däremot, kan skippa bilen för gott.