”Jag kände att jag bara måste”

Efter en tragisk dödsolycka på hans arbetsplats, trotsade skyddsombudet på LKAB i Svappavaara oron och skickade ett öppet kritiskt brev till VD:n och alla anställda. Efter brevet inledde företaget ett omfattande underhållsarbete. Nu tilldelas Daniel Asplund SAC:s civilkuragepris 2018. För Arbetaren berättar han om de delade känslorna och hoppet om bättring.

Inrikes
Civilkuragepriset delas ut till "en eller flera personer som stått upp mot missförhållanden på sin arbetsplats”. Pristagaren Daniel Asplund larmade efter dödsolyckan på LKAB om eftersatt skyddsarbete.
Foto: Privat

Den 21-åriga arbetskamratens fall mot sin död den 27 juli i år dröjer sig obönhörligt kvar hos Daniel Asplund. Hon rasade igenom det genomrostade gallergolvet på LKAB:s kulsinterverk i Svappavaara.

Det öppna brev som han skrev till VD:n med kopia till alla anställda fick en spridning han inte förväntat sig, men satte också bristerna i säkerhetsarbetet på arbetsplatsen i medieljuset.

Han ville aldrig synas, men händelsen och bristen på omedelbar handling tvingade honom att trotsa både sig själv och oron för repressalier. För det tilldelas han, ett av skyddsombuden på LKAB i Svappavaara, nu SAC:s civilkuragepris 2018.

– Jag var väldigt delaktig på arbetsplatsen efter olyckan, kunde inte vara hemma. Sedan blev jag mer och mer upprörd över att det hade fått ske och började skriva. Det handlade egentligen mer om frid i huvudet. Jag kände att jag bara måste, eftersom det inte togs upp på annat sätt, säger Daniel Asplund.

Under skrivandet framkom också hur många gånger just gallergolv, räcken och trappor gett vika under arbetskamraters fötter och hur många gånger det anmälts. Till brevet, som fick fackklubbens stöd bifogade han 13 tillbudsrapporter. Men han beskrev också en uppgivenhet kring anmälningarnas verkningsgrad och en oro för repressalier de gånger skyddsarbetet drivits för hårt.

Det kändes som att det inte kunde bli något värre än det som ändå hade hänt.

Men med olyckan sattes oron i perspektiv och känslan av att behöva agera vägde över för Daniel Asplund.

– Det kändes som att det inte kunde bli något värre än det som ändå hade hänt. Att en så ung människa ska behöva vara med om något sådant. Man hoppas att det leder till att det dras lärdom och att det inte händer igen. Det är väl det som är hela grejen, säger han.

Han vill inte själv med säkerhet säga att brevet var den enda utlösande faktorn, men efter att det börjat uppmärksammas i både lokal och nationell media började företaget agera. Nu är allt arbete stoppat på arbetsplatsen och kommer att förbli så tills ett omfattande underhållsarbete är genomfört.

Det var det som var ändamålet. Att inte göra det så lätt att sopa under mattan.

Daniel Asplund märker också en förändrad attityd hos företaget gentemot facket och säkerhetsarbetet.

– Säkerhetsarbetet har verkligen lyfts upp på agendan. Allt som har med säkerhetsarbetet har fått en större dignitet. Det jag tror är att när man uppmärksammar något lite konkret så ökar debatten. Det var det som var ändamålet. Att inte göra det så lätt att sopa under mattan.

Arbetskamratens död har drabbat hela bygden hårt, hennes anhöriga förstås hårdast, men även Daniel Asplund.. Han skrev till VD:n  att han aldrig vill behöva hålla en död kollega i sina armar igen och inte heller att någon annan ska behöva det.

Minnena från olyckan lämnar honom inte och han berättar att han från början var osäker på om han ville ta emot priset, men chansen att det kan fortsätta att sätta fokus på förebyggande av olyckor fick honom att bestämma sig.

– Saker behöver förändras och inte bara på LKAB utan överallt. Man kan inte prata nog om det.

De symboliska prispengarna på 5 000 kronor kommer han att skänka bort.

– Det är förknippat med så mycket bittert och jag är inte intresserad av pengarna för egen del. Jag är någorlunda frisk och har råd att köpa mjölk än så länge, säger Daniel Asplund och fortsätter:

Björn Söderberg.
Foto: Janolof Wallgren

– Det är bättre att de går till någon som är i en svårare situation. Jag har inte bestämt mig vart, men jag ska skänka dem till något välgörande ändamål så att de kan hjälpa sådana som på ett eller annat sätt lever under svåra förhållanden.

SAC Syndikalisterna har sedan år 2000 delat ut Civilkuragepriset ”till en eller flera personer som stått upp mot missförhållanden på sin arbetsplats”. I juryns motivering till att tilldela Daniel Asplund årets pris citeras en arbetskamrat som nominerat honom: “Jag vill nominera Daniel och uppmärksamma hans civilkurage för att fler ska våga visa samma mod”.

Civilkuragepriset instiftades till minne av syndikalisten Björn Söderberg som 1999, i sitt hem, mördades av nazister sedan han slagit larm om att en ledande nazist fått ett fackligt förtroendeuppdrag på hans arbetsplats.

Just nu: Missa inte vårt specialerbjudande för hösten – 4 månader för bara 170 kr; ett helt år för bara 510 kr – klicka på rutan här för att komma till kampanjen