Kriminalvårdens arbetsdrift, som sker under namnet Krimprod, är en del av sysselsättningsplikten. Personer dömda till fängelse är skyldiga att delta i den sysselsättning som anvisas, det kan vara inom arbetsdriften eller studier. Krimprod marknadsför sig med sloganen ”Resurserna finns på insidan” och framhåller att verksamheten har ”god tillgång på arbetskraft”. Hälften av verksamheten är montering och förpackning. Enklare plockjobb är det allra vanligaste: placera skosnören i förpackningar, stoppa ner ett antal skruvar i en påse, lägga ett papper i ett kuvert.
På Östgötaslätten längs riksväg 32 ligger den lilla orten Skänninge. Kanske mest känd för Elefantupploppet 1806 – när Sveriges första elefant skulle visas upp och ortens invånare startade kravaller över de höga biljettpriserna – eller kanske inte särskilt känd alls. Sedan 1966 ligger det ett fängelse här. Från början var det en öppen anstalt, som mestadels befolkades av rattfyllerister och vapenvägrare. En inte obetydlig andel av männen på 1970-talets svenska musikscen har passerat på anstalten och suttit av någon månad eller två för värnpliktsvägran. Numera är anstalten en sluten anstalt av säkerhetsklass C. Inga murar omger fängelset, som på de A-klassade anstalterna Kumla och Tidaholm, men väl ett fem meter högt stängsel prytt med taggtråd.
Innanför stängslet produceras trävaror, trycksaker och bättre människor. I alla fall om man får tro Kriminalvårdsinspektören Tommy Axell och produktionsledaren Sören Karlsson som visar runt.
– Ja de ska i alla fall inte vara sämre än när de kom in, säger Sören Karlsson när han berättar om Kriminalvårdens visionsdokument ”Bättre ut”. Arbetsdriften är en del av ”Bättre ut”-visionen. Det ska vara så likt den ordinarie arbetsmarknaden som möjligt och utgöra en meningsfull sysselsättning, som ska underlätta de intagnas återinträde på arbetsmarknaden.
Timlönen är 11 kronor, oavsett sysselsättning. Vid sjukdom betalas en sjukersättning på 5,5 kronor efter en karensdag. Lönen används till att handla i kiosken, spara till permissioner, muck och eventuella skadestånd.
På Skänningeanstalten lever just nu 234 män, nästan alla med missbruksproblematik. Den genomsnittliga strafflängden bland Skänninges intagna är tre år och den stora majoriteten har dömts för narkotikarelaterade brott. På dagarna arbetar de i någon av de fyra verkstäderna, i köket eller i tvätten, eller så deltar de i någon behandling mot drogberoende eller studerar i lärcentrumen.
Verkstäderna är tomma och står för tillfället stilla. Fångarna, eller klienterna som Kriminalvården vill kalla dem, är på lunch. Lunchen är två timmar lång eftersom den även innefattar promenadtiden, den timme de intagna har rätt att vistas utomhus varje dag. Alla får inte vara ute samtidigt, utan det promeneras i skift. Ett tiotal män i gråa mysbyxor, vinröda jackor och gråa mössor går runt en fotbollsplan, varv på varv. Alla intagna har inte rätt att gå ute runt fotbollsplanen, utan vissa får endast vistas på rastgårdar, asfalterade, inhägnade och insynsskyddade ytor på ungefär 50 kvadratmeter.
– Lokalerna är ljusa och luftiga, säger kriminalvårdsinspektör Tommy Axell, när vi går in i den grafiska verkstaden. Ljuset strömmar in från fönster som sitter för högt för att se ut igenom, i takhöjd, och från en dörr som står öppen ut mot en några kvadratmeter stor inhägnad yta avsedd för rökning, omgärdad av stängsel försett med insynsskydd och taggtråd. Kriminalvården är i stort sett självförsörjande vad gäller grafiskt material. På en pall står ett gäng kartonger med nytryckta hemställansblanketter, de papper som måste fyllas i om en intagen exempelvis vill få in några per- sonliga saker utifrån, få tillstånd att ringa samtal med mera. I grafiska verkstaden trycks och häftas även skrivblock.
Dagen innan hade anstalten besök av Arbetsmiljöverket och den grafiska verkstan fick anmärkning på att perforeringsmaskinen saknade insticksskydd, vilket gjorde att det fanns en risk för skador om någon sträckte sig in för att ta loss papper som fastnat eller liknande. I dag sitter ett skydd på maskinen.
I snickeriet tillverkas engångspall, dricksbackar, presentlådor och träförpackningar. Spånet torkas och blir till bricketter man kan elda med. Om en intagen inte vill arbeta skrivs en rapport om arbetsvägran som kan ligga en till last inför framtida permissioner och villkorlig frigivning. Vill man hellre studera, läsa upp betyg eller läsa en högskoleutbildning finns sådana möjligheter, men platserna är begränsade och de med längst strafftid prioriteras.
Synen på arbete inom ramen för ett fängelsestraff har förändrats de senaste 100 åren. I början av århundradet låg betoning på straffarbete, där tunga kroppsarbeten var vanligt förekommande. Straffarbete avskaffades 1965, men arbetet stod fortfarande i centrum för fängelserna, främst på grund av erfarenheter från andra länder där sysslolöshet bland fångar blivit en grogrund för oroligheter. Men under 1950- och 1960-talen, när den expanderande industrin ropade efter arbetskraft, byggdes en rad anstalter efter mottot ”vi bygger en fabrik och sedan bygger vi ett fängelse runt omkring.” Arbetsdriften har sedan dess alltmer kommit att betonas som rehabiliterande, med arbetet i sig som helande kraft. ”Arbetslinjen” ska gälla även inom kriminalvården hette det inför införandet av den nya fängelselagen som trädde kraft i april i år.
Arbetaren har pratat med Erik och Jorge, som båda egentligen heter något annat, och som båda har mångårig erfarenhet av insidan på svenska fängelser. Erik har suttit av ett tioårigt straff och Jorge har avtjänat flera straff under en nioårsperiod. De tycker båda att sysselsättningsplikten i grunden är något bra, men att arbetsuppgifterna är för monotona och inte ger kunskap man kan använda sig av när man sedan ska ut på arbetsmarknaden.
– Det finns bra exempel, yrkesutbildningar, mer avancerade verkstäder, men det är fortfarande för mycket monotona enkla jobb, säger Jorge.
– I regel rör det sig om monotona förpackningsarbeten och liknande helt okvalificerade uppgifter som vare sig stimulerar eller ger möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden efter frigivning. Den typen av enkla industriarbeten som kriminalvården erbjuder finns i stort sett inte på den svenska arbetsmarknaden i dag. Sedan finns det så klart de där den här typen av arbetsuppgifter passar utmärkt på grund av koncentrationssvårigheter och annat. Det vore skillnad om arbetsuppgifterna man utförde var av ett sånt slag att det gav en fot in på den riktiga arbetsmarknaden och intagna fick riktiga löner som skulle kunna användas till att betala av på skadestånd eller förbereda inför frigivning. Det är dyrt att bli frigiven i dessa dagar då man inte får någon hjälp från myndigheter, säger Erik.
Jorge framhåller att de allra flesta som befinner sig i kriminalitet gör det av ekonomiska skäl, för att skaffa sig ett bättre liv. Enda sättet att minska kriminalitet menar han är att se till att människor har något att komma ut till, ett jobb och en bostad, förutsättningar för att klara sig och ha ett okej liv utan att begå brott.
Erik och Jorge menar båda att det helt klart finns en känsla av att man blir utnyttjad.
– Jag kände efter ett tag, varför ska jag jobba åt kriminalvården för så lite pengar? Jag måste fokusera på vad jag behöver för att ta mig ur kriminalitet och det var framförallt ett jobb, så jag utbildade mig, säger Jorge.
I dag har det blivit vanligare med kvalificerade yrkesutbildningar och möjligheterna att studera har ökat, platserna har blivit fler. Men både Erik och Jorge vittnar om att det kan vara en kamp att få rätt att studera.
I ett av Skänningenanstaltens lärcentrum syns förändringen i väggarna. Det är en gammal pärmverkstad som gjorts om till studierum när antalet studieplatser skulle utökas. Det sitter eluttag med två meters mellanrum längs alla väggarna eftersom det förut stått maskiner här. Nu står det skrivbord, med travar av högskolelitteratur på. Av böckerna kan man uttyda att någon studerar till präst, någon annan till KBT-terapeut och ytterligare någon till socionom. På väggen sitter ett tidningsurklipp på sociologen Zygmunt Bauman som en intagen satt upp.
Produkterna har en prissättning som harmonierar med den vanliga marknaden och Krimprod får inte dumpa priser i och med sin tillgång på billig arbetskraft. Priset räknas fram med en kalkylsats så att produkterna ska tävla på samma villkor som andra på marknaden. Förra året hade Krimprod intäckter på 126 miljoner som går in i Kriminalvårdens övriga budget.
– Man kostar ju en och annan krona när man sitter här, säger produktionsledaren Sören Karlsson.
– I övrigt har verksamheten samma kvalitetskrav och krav på leveranstider som vilket företag som helst på marknaden, det skulle inte funka att produktionen bara stannade, säger Tommy Axell.
Trots villkoren är strejker ovanliga, menar han.
Den bilden bekräftas av både Jorge och Erik, som visserligen båda upplevt ett antal strejker, men också upplevt att de i stort varit verkningslösa.
– Strejker har inte lett till något sen 1970-talet, och Kriminalvården har sedan länge anpassat leveranstider och avtal så att de inte är känsliga för dem. Det leder också till omgående repressalier, som isolering, indragna besök och så vidare. Och om en hel avdelning isoleras frigörs ju en massa personal som kan göra arbetet åt de intagna om det skulle krisa, säger Erik.
Jorge instämmer.
– Man kommer ingenstans med en strejk. Man blir bara inlåsta var och en för sig och sedan förflyttas de som identifieras som ledare. Vill man skaka dem finns det andra sätt. Som att sittstrejka och vägra gå in på promenadtiden. Är vi 20 så måste de vara 80 för att flytta oss, eftersom de alltid måste vara i numerärt överläge. Det blir resurskrävande, berättar Jorge.
På 1970-talet skedde ett antal uppmärksammade fånguppror, hungerstrejker och sittstrejker som satte fokus på villkoren för den intagna på landets fängelser. Då bildades även Förenade fångars centralorganisation, FFCO, som ansökte om medlemskap i LO. Den fick nej, men LO lovade att i framtiden intressera sig mer för fångarnas situation.
I dag finns Frio, Fångarnas Riksintresseorganisation, som har 78 lokala förtroenderåd ute på anstalterna. Frio vill vara för intagna vad LO är för kollektivanställda på arbetsmarknaden, en paraplyorganisation som ger stöd åt sina medlemmar och deltar i samhällsdebatten i frågor om kriminalpolitik. Frios ordförande Michael Gajditza anser att det finns flera problem med arbetsdriften.
– Ersättningen är så otroligt låg, jag vetinte när de ändrade den senast. Den borde åtminstone kopplas till prisbasbeloppet. Det är dyrt att vara fånge. Telefonipriserna är långt över vad du och jag betalar, priserna i kiosken är inte de lägsta, det är ju en monopolsituation. Sedan har de ju ställt allt högre krav på att allt som kan betalas med egna pengar ska betalas med egna pengar. Förr betalade man inte tandläkarbesök och permissioner själv, nu gör man det och har bara en 300 spänn i veckan att spela med.
Michael Gajditza menar också att det är problematiskt att arbetsdriften är ojämn. På vissa anstalter har man full sysselsättning, medan man på andra sitter sysslolös.
– Situationen på häkten är bedrövlig. Och där skulle de verkligen behöva tillhandahålla sysselsättning eftersom man har så lite kontakt med andra och ibland stora restriktioner och så vidare. Häktessituationen är den tuffaste på resans gång. Vi har ju ett antal självmord i häkten varje år. Därmed inte sagt att det skulle bero på sysslolöshet, men det kan vara en del i varför man mår så dåligt.
Michael Gajditza framhåller att det är bra att det på många håll gjorts satsningar på utbildning, men han efterlyser mer yrkesutbildning, att intagna lär sig riktiga yrken som finns på arbetsmarknaden.
– Att ha stått och plockat skruv är ingenting att skriva i cv:t.
Fakta: Arbetsolyckor i fängelse
* Mellan 2005–2010 skedde 689 arbetsolyckor bland intagna. Den vanligaste orsaken var förlorad kontroll över maskin, handverktyg, föremål eller transportutrustning. Strax därefter kommer våld från en annan person och fallolyckor.
* Trenden är ökande. 2005 skedde 88 olyckor, medan det 2010 skedde 163. I tillverkningsindustrin utanför murarna är trenden för samma period nedåtgående.
* När en arbetsolycka sker är gången densamma som på ett vanligt företag. Polis, arbetsmiljöverket och försäkringskassan kopplas in.
* De intagna ska vända sig till samma skyddsombud som fängelsets personal.
* Under 2000-talet har medeltalet intagna i fängelse legat runt 5 000.
