De båda vittnena var soldat respektive militärpolis och ingick i den säkerhetsstyrka som grep journalisterna. De lämnade överensstämmande berättelser om hur gripandet gick till och vittnade om att journalisterna var obeväpnade och endast hade journalistisk utrustning på sig. Det ena vittnet, polisinspektören Mohammed Ahmed, påstod dock också att Schibbye och Persson i förhör ska ha sagt att de var i landet för att arbeta journalistiskt samt för att organisera och ge vapenträning till gerillan ONLF. Uppgifter som kan vara mycket besvärande, men som Martin Schibbye, enligt tidningen Journalisten, bestämt förnekade.
Det visades också upp filmmaterial. Enligt Sveriges Radio ska materialet inte ha innehållit bilder på Johan Persson eller Martin Schibbye hållandes i vapen. Ljudkvaliteten ska också ha varit så dålig att åklagaren ombads visa en ny version under onsdagen.
Journalisternas advokat i Sverige, Thomas Olsson, tycker att åklagarsidans bevisning ser bristfällig ut.
– Det är svårt att avgöra hur vittnesuppgifterna framstår i rättssalen. Men så här på avstånd kan man ju säga att de verkar lite väl tillrättalagda. Vad skulle Martin och Johan ha haft för anledning att anförtro sig åt en militärpolis om att de avsåg stötta gerillan? Det finns inget som stödjer den uppgiften, det finns desto mer som stödjer att de var där med uppsåtet att skriva reportage. Om det är det bästa åklagaren kunde spela ut så har de en väldigt dålig hand. Det är ett mycket svagt åtal, säger han.
Dock kvarstår det faktum att Etiopiens terrorlagar är väldigt långtgående.
– Problemet med terrorlagarna är ju att man kan åtala folk utifrån väldigt bagatellartade saker. Men åklagaren måste kunna bevisa vad den påstår. I det här fallet skulle det vara att de var där för att på något sätt propagera för ONLF och deltog i någon sorts vapenträning. Och med den här bevisningen ser det ut att bli svårt för åklagaren.
Enligt etiopisk rättstradition är det först efter rättegångens första förhandling, när åklagarsidan lägger fram sin bevisning och domstolen tar ställning till om åtalet ska godkännas, som försvarssidan får ta del av åklagarsidans material och på allvar kan börja förbereda sitt mål. Anhöriga har ventilerat oro över att processen kommer att skyndas på efter den första förhandlingen så att försvaret inte hinner förbereda sig.
I rättssalen fanns tung diplomatisk närvaro. Diplomater från såväl Tyskland som USA fanns på plats.
– Det är viktigt för USA att närvara vid en rättegång som handlar om pressfrihet, sade Ian MacKenzie, från USA:s ambassad till DN.
Johan Perssons pappa, Kjell Persson, är nyss hemkommen från Etiopien. Att rättegången sköts upp gjorde att han inte kunde närvara som han planerat. Han beskriver rättegången som en enda lång väntan.
– Vi försöker följa den via nätet så gott det går. Det är ju inget komprometterande som har kommit fram under dagen. Men jag vågar ändå inte uttrycka mig hoppfullt. Vi får se hur det går imorgon.
Kjell Persson hade hoppats på att ett datum för försvaret att lägga fram sina bevis skulle fastställas, så att det gick att få någon uppfattning om hur lång tid processen kommer att ta. Något sådant datum fastställdes dock inte. Vad han erfar har Johan Persson och Martin Schibbye tagit den första rättegångsdagen med ro.
– Det blev till och med lite skämtsamt i salongen när åklagaren fick bakläxa och ombads komma tillbaka med en bättre filmsekvens.
