Det nya lönegolvet för arbetskraftsinvandrare kommer inte att komma åt lönedumpningen. Problemet är inte låga löner på pappret. Problemet är kriminella företagare som hittar nya vägar att exploatera gruppen. Men lönegolvet skapar ändå en intressant möjlighet.
Arbetskraftsinvandrare demonstrerar i protest. En mänsklig kedja bildas utanför Migrationsverket. Det nya lönegolvet för arbetstillstånd drabbar människor hårt. Samtidigt applåderas det av många tyckare från både höger och vänster. Vad innebär egentligen reformen?
Ett vanligt påstående är att reformen syftar till att säkra kollektivavtalsenliga villkor eller stoppa lönedumpning. Det stämmer inte. Det har aldrig, sedan 2008, existerat ett enda godkänt arbetstillstånd i Sverige som på pappret har haft sämre villkor än kollektivavtalsnivå. Samtliga arbetstillstånd har granskats av en fackförening och bedömts vara åtminstone på kollektivavtalens lägstanivå. På pappret har alltså alla arbetskraftsinvandrare haft samma eller bättre villkor som infödda arbetare har på företag med kollektivavtal.
Syftar reformen till att motverka fattigdom? Är det ett sätt att lösa ett försörjningsproblem för arbetskraftsinvandrare? Nja. Många tyckare verkar tro att det tidigare lönegolvet på 13 000 kronor var för heltidsarbete. Det stämmer inte. 13 000 kronor var för deltidsarbete och tim- eller månadslönen har aldrig fått understiga kollektivavtalens lägstanivåer. Deltid är norm inom flera stora branscher i LO-yrkena, till exempel inom handel och service, vårdjobb och på restauranger.
Borgerligt svar på arbetslivskriminaliteten
Kravet var alltså tidigare alldeles normala och kollektivavtalsenliga arbetsvillkor, samma som för infödda. Inget hindrade heller personen med arbetstillstånd att ha flera jobb. Så om reformen inte handlar om att kräva kollektivavtalsenliga villkor och inte handlar om en försörjningsproblematik, varför görs den då? Vad är syftet?
Under de senaste åren så har det larmats av myndigheter, civilsamhälle och press om att oerhört många arbetare med arbetstillstånd blir lurade och utnyttjade på jobbet. Den så kallade arbetslivskriminaliteten och det så kallade skuggsamhället har varit på allas läppar. Den reform vi ser nu är den borgerliga regeringens svar på detta. Arbetslivskriminalitet som fenomen består av att företagare struntar i de papper de har skrivit under och förtrycker migrantarbetare i strid med lagar och regler. Problemet är alltså en stor våg av företag som skiter i lagen.
Här skulle man ju kunna tänka sig att regeringen skulle kräva tuffare tag mot fuskande entreprenörer. Man kunde också förespråka starkare statliga kontroller, reglering av behovsprövning och lagstiftning som underlättar för fackföreningar att ta sig an problemen. Men detta skulle troligen väcka låg entusiasm bland de borgerliga väljargrupperna. Bredvid regeringen (eller bakom tronen) står också ett parti som helst av allt vill rikta udden mot invandrarna själva.
Kriminella företagare hittar nya sätt
Problemet har aldrig varit låga löner på pappret. Problemet har varit kriminella företagare. Dessa lär hitta nya sätt att ostört exploatera migranterna, till exempel genom att kräva mer sedlar ur bankomaten vid månadens slut.
Som jag ser det skapar reformen två problem och en möjlighet. Ett problem är att lagen påverkar de som redan är här och jobbar i de branscher där de alldeles kollektivavtalsenliga lönerna inte når upp till lönegolvet. Arbetare som blev lovade en framtid i Sverige om de bara jobbade på inom städ eller i vården, som kom hit som arbetsföra vuxna och inte har kostat en krona för Sverige under uppväxten.
Människor som har betalat skatt hela tiden, men som nu, plötsligt, ska utvisas. Många av dem har varit här länge. Deras barn kan vara födda här och gå i lågstadiet i dag. Att de ska utvisas är ingenting annat än grymt och absurt. Ett annat problem är att det nya lönegolvet för arbetskraftsinvandrare är högre än för infödda. Jag jobbade i handeln i femton år och kom aldrig ens i närheten av de löner som regeringen nu säger krävs för ett drägligt liv i Sverige.
Lönen som krävs för ett drägligt liv
Här finns möjligheten: Regeringen har så att säga fumlat fram något så progressivt som en fastslagen levnadslön för Sverige. 27 360 kronor per månad är enligt Sveriges regering vad som krävs för att kunna leva ett normalt liv. Borde inte butiksanställda, undersköterskor, barnskötare, restauranganställda, lokalvårdare alla ha rätt till ett drägligt liv i Sverige?
Borde de helt enkelt inte få levnadslön? Just detta krav ställer nu Kommunal i Umeå. Regeringen sätter ofrivilligt huvudet på spiken: Vilka skitlöner vi har i Sverige.