Föräldramötet urartar plötsligt när en grupp föräldrar kräver litteraturlistor för att försäkra sig om att inget ”olämpligt material” förekommer i undervisningen. Shabane Barot om hur konspirationsteorier om ”sexundervisning” i förskolan fått fäste i Sverige.
Vi sitter uppradade på barnens stolar omgivna av bokstavstavlor och pysselmaterial. Första föräldramötet i förskoleklass på en skola i södra Stockholm. Två entusiastiska lärare turas om att berätta om årets mål i matematik och idrott framför en powerpointpresentation i glada färger.
I föräldragruppen är de flesta nya för varandra och plötsligt får jag känslan av att det är vi som ska börja skolan, som i Witlod Gombrowicz klassiska roman Ferdydurke där det vuxna berättarjaget dras tillbaka till skolbänken i örat av sin gamla magister. Förskoleklassens lärare verkar dock – som tur är – arbeta enligt andra pedagogiska principer är den auktoritära professor Pimko.
Under mötet räcker en förälder upp handen och frågar om vi kan få en lista på allt undervisningsmaterial som kommer att användas under året. Lärarna ser något förvirrade ut: det finns ingen sådan lista, men vi kan gärna få bläddra i svenskaboken Vilse i bokstavslandet om vi vill. Flera föräldrar hakar på: de vill försäkra sig om att inget ”olämpligt material” förekommer i undervisningen.
Föräldramötet urartar
Ingen vill specificera närmare och de flesta av oss, inklusive lärarna, sitter som fågelholkar. Till slut är det någon som vågar klämma fram vad detta handlar om: på sociala medier cirkulerar uppgifter om att instruktionsböcker i sexuell njutning, skrivna av RFSU, ska ha delats ut till lågstadiebarn i Stockholm.
Föräldramötet urartar fullständigt i några minuter innan lärarna tar tillbaka kontrollen genom att hänvisa till läroplanen och bestämt ta avstånd från rykten om ”sexundervisning” för småbarn. När vi trillar ut ur klassrummet igen är det med känslan av att för mycket sagts för tidigt: vi föräldrar har redan avslöjat oss för varandra.
Motståndet mot sexualupplysning
Ryktena om att skolan och förskolan bedriver ”sexundervisning” har granskats av Källkritikbyrån (15/9) i ett nyligt inlägg, där uppgifterna knyts till konspirationsteoretiska miljöer på sociala medier, bland annat Tiktok. WHO och EU påstås bedriva en kampanj för att sexualisera barn, normalisera övergrepp och främja pedofili. Högerextrema har på liknande grunder pekat ut RFSU, som sägs ”normalisera onani”, grooming och övergrepp.
I ett inlägg på sin hemsida diskuterar RFSU de uppgifter som sprids om organisationens verksamhet och pekar på den högerextrema rörelsens ideologiskt motiverade motstånd mot reproduktiva rättigheter och sexualupplysning.
Fascister och högerextrema har alltid avskytt sexualupplysning. Man kan följa en röd tråd från den tyska nationalsocialismen till Nofap-rörelsen: sexuell njutning framstår som korrumperande och reproduktiva rättigheter som en attack på familjen som samhällsinstitution. Rätt till preventivmedel och abort, sexualupplysning och -undervisning i skolan betraktas som försök att underminera en naturligt given samhällsordning.
Bisarra påståenden om pedofilagenda
I själva verket har kampen för kvinnor och barns hälsa och välbefinnande alltid varit tätt sammantvinnad med kampen för reproduktiva rättigheter och sexualkunskap: de är två sidor av samma mynt. Givetvis är det vårt ansvar som samhälle att värna barnens integritet och skydda dem från sexualisering men det som döljer sig bakom bisarra påståenden om WHO:s pedofilagenda är en gammal konservativ tankefigur: skräcken för sedernas förfall och för det ”sjuka” samhällets utbredning på bekostnad av det förmodat ”sunda”.
Hur man kan hjälpa barn navigera i den snåriga terräng som begäret utgör, och sätta gränser för andras anspråk på deras kroppar, intresserar inte de som skriker sig hesa på Tiktok om barnens bästa. De är i stället upptagna med att försvara drömmen om det Bullerbyn som föregick syndafallet.