“Våra åtaganden som NATO-medlem kommer att bli alltmer omfattande. Om det har visat sig vara problematiskt att ta sig in i NATO-alliansen så lär det bli ännu svårare att ta sig ur.” Janne Flyghed om Sveriges Nato-ansökan och framtiden.
Den svenska NATO-ansökan har på flera plan krävt ett osedvanligt högt pris. Till exempel har såväl nuvarande som tidigare regering sålt ut allt som kunnat antyda kritik av Erdogans väldokumenterade och mångåriga förtryck av oliktänkande. I Turkiet är fängslandet av journalister och politiska konkurrenter vardag.
Situationen har från Sveriges håll krävt största möjliga tystnad. Därtill har ett mångårigt exportförbud av vapen till en fortsatt olämplig mottagare med ett penndrag upphävts.
Erdogan har också fått Sverige att anta en ny terroristlag. Med varm hand har den presenterats i de ryggradslösa förhandlingarna, en lag vars innehåll och konsekvenser fullkomligt massakrerades i Lagrådets yttrande.
Lagrådet, instansen som är satt att granska lagstiftningens lämplighet och konsekvenser, har regeringen gett maktens arroganta långfinger.
”Vad bryr vi oss om våra rättsvårdande instanser när en despot begär något annat för att släppa in oss i NATO?”
Konsekvenserna för kurder väger lätt. De var ju bra när de slogs mot IS, men det var då. Nu säger Erdogan att de är ”terrorister”, så vi bockar och bugar och lovar att använda såväl den nya lagen som tidigare lagrum så effektivt som möjligt för att behaga honom.
Lagen riskerar att drabba många
Här är dessutom risken för ändamålsglidning uppenbar, det vill säga att lagen efter hand kommer att drabba även helt andra grupper och individer än de som är i fokus för tillfället.
Tack och lov har domstolarna inte fullkomligt pressats till att anamma detta ryggradslösa tillmötesgående, utan sagt nej till flera utlämningar till Turkiet.
Starten till denna förnedringsprocess inleddes med socialdemokraternas monumentala omsvängning gällande NATO-medlemskap. En omsvängning som övertrumfar deras manipulativa linje2-variant vid kärnkraftsomröstningen.
I november 2021 garanterade dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist inför socialdemokratiska kongressen att de aldrig skulle medverka till ett svenskt NATO-medlemskap. Tre månader senare läser dåvarande utrikesministern Ann Linde ur regeringsförklaringen och säger att de inte tänker ansöka om svenskt Natomedlemskap.
Veckan därefter inleder Ryssland sitt krig mot Ukraina och nu går det panikartat fort. En ny statssekreterare med ansvar för utrikesfrågor utses och redan i mitten av maj beslutar sig den Socialdemokratiska partistyrelsen – det vill säga utan att höra med partiets övriga delar – att verka för ett svenskt medlemskap. Allt med den realpolitiska målsättningen att undvika att ett medlemskap i NATO skulle bli en fråga om folkomröstning för Sveriges befolkning.
Kommer vi tvingas ha kärnvapen på svensk mark? Ökar eller minskar medlemskapet risken för Sverige att bli bombmål? Vilka förutsättningar gäller för att en svensk trupp ska beordras delta i krig utanför Sverige?
Ingen tid för diskussion
Här fanns inte tid för några som helst frågor och diskussioner om konsekvenserna av ett medlemskap. Vad kommer det att kosta skattebetalarna? Kommer vi tvingas ha kärnvapen på svensk mark? Ökar eller minskar medlemskapet risken för Sverige att bli bombmål? Vilka förutsättningar gäller för att en svensk trupp ska beordras delta i krig utanför Sverige?
Frågor som definitivt borde ha diskuterats. Istället förpassades en mycket lång och väl förankrad försvarspolicy inom loppet av ett par månader till papperskorgen. Ett maktfullkomligt beteende utan motstycke.
Nu, drygt ett år senare, hävdar även analytiker från Försvarshögskolan att detta borde ha debatterats innan beslutet och att det nu är hög tid att svenska folket får kännedom om vad ett medlemskap i NATO faktiskt får för konsekvenser.
Men så blev som sagt inte fallet, istället bevittnar vi en klassisk maktstrategi från politikernas håll: Först beslut över medborgarnas huvuden, sedan redovisning av vad det fattade beslutet får för konsekvenser för medborgarna.
Den socialdemokratiska fredsrörelsen måste känna sig fullkomligt överkörd.
Räknade inte med Erdogan och Orbans nej
En konsekvens de med all sannolikhet inte hade räknat med var Erdogans – och även Orbans – vägran att säga ja till Sveriges ansökan. Erdogan kommer med sin utpressningstaktik gentemot Sverige vara en av vinnarna. För svensk del handlar det om anpassning till Erdogans terroristbegrepp samt återupptagna vapenleveranser till regimen.
Här finner vi en annan vinnare: den globala krigsindustrin. Aktiekurserna rusar och med illa dold glädje meddelar de svenska vapentillverkarna att kriget i Ukraina är alldeles förfärligt, för att i nästa andetag informera om det att nu går det förbannat bra!
Svårt att lämna Nato
Om det nu slutligen blir ett svenskt medlemskap, vilket det mesta talar för, kommer då svenska politiker återgå till den tidigare fullt berättigade kritiken av Turkiet? Kommer de våga säga att förtrycket av oliktänkande alltjämt pågår? Och kommer löftet om nej till kärnvapen på svensk mark kunna hållas?
Fan trot. Det sluttande planet tippar allt brantare. Våra åtaganden som NATO-medlem kommer att bli alltmer omfattande. Om det har visat sig vara problematiskt att ta sig in i NATO-alliansen så lär det bli ännu svårare att ta sig ur.
Det är ytterligare en aspekt som borde ha diskuterats innan beslutet fattades och tvingade in oss i Erdogans förnedringsshow.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.