Under metoo-vågen formulerades en feministisk kritik från en mängd yrkesgrupper och miljöer, på olika platser längs samhällsstegen. Det var en viktig motvikt till en feminism som ofta graviterar mot att lyfta medelklasskvinnors erfarenheter, och ett arbete som måste fortsätta.
Historien bakom den internationella kvinnodagen börjar med en strejk. Den 8 mars 1857 gick textilarbetare i New York ut i strejk för högre löner och kortare arbetstid. Det är denna strejk, bland annat, som var anledningen till att kvinnodagen firas på just detta datum. Samma krav behöver vi fortfarande ställa. I de mest kvinnodominerade branscherna, välfärdsyrkena, slits kvinnor ut på löpande band och är fortfarande underbetalda.
Jag vet inte hur många gånger den här tidningen skrivit texter till 8 mars för att påminna om dagens koppling till klasskamp och arbetarkvinnor. Men det är fortsatt viktigt att minnas och lyfta, eftersom den feministiska rörelsen genom årtiondena återkommande graviterar mot att sätta den kvinnliga mellanskitserfarenheten i centrum.