I 16 månader har uppsagda fabriksarbetare på bilfabriken GKN utanför Florens ockuperat sin gamla arbetsplats. Fabriksarbetarna vill ha tillbaka sina jobb – och även klimatsäkra produktionen. Protesterna har lett till en bred solidaritetsrörelse i Italien. Under hösten har tusentals demonstrerat till stöd för GKN-arbetarnas sak. Företaget hotar nu att vräka ockupanterna. Arbetaren rapporterar från Florens.
En klocka ringer gällt med långa mellanrum i en ödelagd fabrikslokal, lika stor som tre fotbollsplaner.
– Nu skulle egentligen ett skift sluta och vi bege oss till omklädningsrummet.
Roberto Spera står framför disken vid en av sina gamla arbetsstationer och visar hur han brukade konstruera drivknutar till Fiat-Chryslers personbilar.
– Tiden ser ut att ha frusit härinne. Det har gått femton månader sedan de stängde fabriken, men allting står kvarlämnat precis som vi lämnade det efter det där sista nattskiftet.
GKN:s bilfabrik, som blivit känd över hela Italien sedan 400 arbetare valde att ockupera fabriken den 9 juli 2021, ligger i industriområdet Campi Bisenzio utanför Florens.
Fabriken tillverkade när den var i drift drivaxlar till många kända bilmärken, däribland Jeep, Audio, volkswagen, Renault, Jaguar, Ferrari och så förstås det klassiska före detta italienska bilmärket Fiat.
Drivaxeln är den axel som skickar ut kraften från växellådan till hjulet på en bil. Den består av en yttre drivknut på hjulsidan.
– Det var sådana jag brukade sätta samman vid den här stationen. Vissa av maskinerna här är splitternya. Några hade bara använts i sex månader, berättar Roberto Spera.
Han tänder en cigarett och stirrar ut över det öde maskinlandskapet.
– Jag började arbeta här 2001. Då var jag 24 år gammal. Nästan hela mitt arbetsliv har jag tillbringat i de här lokalerna.
Allting började den 9 juli. Då fick Roberto hans 421 kollegor ett mejl från företaget Melrose som meddelade att de var uppsagda. De anställda befann sig vid tidpunkten redan på betald permittering. Det gick en halvtimme efter att mejlet landat i inkorgen, så hade hundratals arbetare samlats framför grindarna.
– De hade ersatt de vanliga säkerhetsvakterna med tungt utrustade väktare. Men vi var många fler. Vi bestämde oss helt enkelt för att ockupera fabriken och ta tillbaka vår arbetsplats, berättar Roberto.
Det hade länge funnits tecken på att GKN:s verksamhet i Campi Bisenzio skulle omstruktureras, men ingen var beredd på nedstängningen.
– Vi blev helt tagna på sängen. Vi förväntade oss att de skulle försöka skära ned på personal, inte att vi allihop skulle få sparken.
Den ursprungliga fabriken grundades på trettiotalet under fascismen i en annan del av Florens, och tillverkade då uteslutande Fiat-bilar. 1994 såldes fabriken till det multinationella brittiska företaget GKN och omlokaliserades till en annan plats.
År 2018 köpte riskkapitalfonden Melrose GKN-fabriken. Plötsligt började man, precis som i många andra länder, automatisera allt mer av verksamheten och skala ned på personal.
– De ville till exempel att vi skulle arbeta ensamma på arbetsstationerna med automatiserade maskiner, men vi i fackklubben krävde att man av säkerhetsskäl skulle jobba åtminstone tillsammans med en annan kollega. Det fick vi igenom.
Fabriksarbetarna genomförde under åren innan stängningen ett flertal strejker för att få ägarna att skriva på ett avtal om de planerade omstruktureringarna av fabriken.
I september 2021 kom en arbetsdomstol fram till att Melrose gjort sig skyldiga till antifackligt beteende när de avskedade arbetarna och ogiltigförklarade därmed avskeden. Detta innebar att de fabriksanställda idag innehar full lön på obestämd tid.
– Det var förstås en seger för oss, men ändrar inte nedläggningsbeslutet. Nu vill vi ta över fabriken själva och skapa en klimatmässigt hållbar industriproduktion. Till exempel skulle vi med de här maskinerna kunna producera drivaxlar till kollektivtrafiken, säger Roberto Spera.
Vi lämnar arbetsstationen och fortsätter mot utgången. På vägen passerar vi båset där FIOM:s fackklubb brukade hålla sina möten.
– Det här var hjärtat av fabriken, som var lätt att nå för alla arbetare och fackombud. I slutet av skiften satt vi ofta här en timme eller två och diskuterade fackliga frågor. Nu fortsätter mötena dagligen, men det behövs större lokaler.
Redan innan ockupationen inleddes hade fabriksarbetarna ett starkt inflytande i lokalsamhället, och en lång historia av facklig kamp. Arbetarna är organiserade i det stora metallfacket Fiom, men den lokala fackklubben utgör också en slags mellanhand mellan de anställda och facket – Collettivo di Fabbrica (“fabrikskollektivet”).
När nedläggningen var ett faktum svarade CGIL, motsvarande svenska LO, med att utlysa en fyra timmar generalstrejk. Collettivo di Fabbrica valde istället att inleda ockupationen.
Bilarbetarna fick snabbt gehör från lokalsamhället. Följande månader anordnades demonstrationer i Florens i vilka tusentals personer deltog. Och så har det fortsatt.
Bara under hösten har ett flertal sociala protester ägt rum i Italien, där fabriksarbetarnas krav lyfts tillsammans med andra krav på förändring i Italien.
I slutet av oktober demonstrerade GKN-arbetarna mot bygget av en motorväg i italienska Bologna, och allierade sig med radikala klimataktivistgrupper som Fridays for Future och Extinction Rebellion.
Vid ett skrivbord i det som en gång var personalavdelningen sitter Dario Salvetti och förbereder sig inför ett möte som ska hållas under morgondagen i staden Reggio Emilia, flera timmar bort från Florens.
När de stängde fabriken förstod vi att vi inte enbart behövde kämpa för att få tillbaka våra jobb. Det handlade om att ifrågasätta hela samhället som hade försatt oss i den situationen.
Dario Salvetti, arbetare på GKN
I Reggio Emilia har ett socialt center bjudit in arbetarna för att diskutera hur de kan stötta varandra i sina lokala kamper.
– När de stängde fabriken förstod vi att vi inte enbart behövde kämpa för att få tillbaka våra jobb. Det handlade om att ifrågasätta hela samhället som hade försatt oss i den situationen, och som resulterat i de här avskeden. Det finns en falsk uppfattning om att till exempel klimatet och bilproduktion inte går ihop. Men vi har istället allierat oss med studentrörelser, akademiker och klimataktivister, säger Dario Salvetti, facklig företrädare för de fabriksanställda.
Fabriksarbetarna har valt att föra sin kamp under parollen “Insorgiamo” – vi reser oss upp. En paroll som användes av partisanerna i Florens som slogs mot den italienska fascismen under andra världskriget. En paroll som också använts i höstens sociala protester i Italien, mot arbetslöshet och nedskärningar i spåren av inflationen.
Vad vill ni producera?
– Vi är här inne sedan femton månader och vill gärna börja använda utrustningen igen. Det lättaste vore förstås att fortsätta tillverka drivaxlar. Vi skulle till exempel kunna producera för den italienska kollektivtrafiken, säger Dario Salvetti och fortsätter:
– I samarbete med radikala miljöforskare i området skulle vi kunna planera den kommande produktionen. Vi är fabriksarbetare och utbildade tekniker och mekaniker, men vi behöver ett lokalsamhälle omkring oss som kan hjälpa oss med idéer.
Andrea Iossa är lektor i arbetsrätt vid högskolan i Kristianstad, som i sin forskning fokuserar på den italienska arbetsmarknaden. Den utsatta situationen för GKN-arbetarna är inte unik. Italien har genomgått en ordentlig reallönesänkning sedan 1990-talet. Arbetslösheten är utbredd och välfärden urholkad.
– Många industriarbetare i Italien har varit med om liknande händelser, att fabriker köps av internationella fonder och sedan stänger för att produktionen utlokaliseras till ett land med lägre kostnader.
Andea Iossa menar att arbetarna på GKN- fabriken politiskt lyckats lyfta frågan om utlokaliseringar, och därmed tvingat den förra regeringen att anta en lag som gör att processen blir mer komplicerad.
– Företagen måste på grund av den nya lagen ge tillbaka pengar de fått av staten i form av bidrag när de flyttar verksamheter utomlands. GKN-arbetarnas eget förslag var dock ännu mer radikalt. Det innebar möjlighet för fabriksarbetare att presentera en plan för att skapa egna kooperativ och fortsätta produktionen. Detta tog man dock inte hänsyn till i den lag som klubbades i parlamentet.
De vill visa att fabriken är en resurs för lokalsamhället, och del av dess identitet.
Andrea Iossa, lektor i arbetsrätt vid Kristianstads universitet
Andrea Iossa menar att arbetarna lyckats föra sin kamp just för att de arbetar tätt tillsammans med andra sociala rörelser.
– De vill visa att fabriken är en resurs för lokalsamhället, och del av dess identitet.
Fabriksarbetarna har till exempel under hösten bjudit in lokala hantverkare och matproducenter att hålla en marknad i anslutning till lokalerna.
Utanför fabriksgrindarna har arbetarna rest upp ett tält och inrett en kafeteria, som håller öppet för allmänheten från tidig morgon till kväll.
Ur en högtalare strömmar musik på låg volym och i ett hörn pågår en match vid pingisbordet.
Vid ett av långborden sitter Matteo Moretti i en svart huvtröja, med GKN:s logga i form av ett kugghjul på bröstet.
– Det är självklart att konsumtionssamhället idag förstör planeten. Att produktionen på fabrikerna mäts in i minsta detalj är alltifrån hållbart. Vi hade redan haft diskussioner om detta långt innan nedläggningen. GKN äger fabriker som till exempel producerar helikoptrar som används i krig. Det gillade vi förstås inte, men vi var inte chefer och kunde därmed inte fatta besluten. Nu är situationen annorlunda, säger han.
Framtiden för fabriken i Campi Bisenzio är fortfarande oviss. I november meddelade företaget att de ämnar hämta all utrustning och tömma lokalerna.
Måndagen den 7 november samlades hundratals arbetare framför grindarna för att blockera ett eventuellt vräkningsförsök, men några lastbilar anlände aldrig till platsen. Nu står vintern för dörren. Företaget betalar fortfarande räkningarna för värme och belysning, men det är en tidsfråga innan elen stängs av.
– Vi behöver solidaritet från omvärlden och kommer inte vika oss en tum. Den här kampen handlar inte bara om att förändra förhållandena på en enskild fabrik, utan om att förändra samhället i grunden, säger Matteo Moretti.
