I Penelope får Odysseus väntande drottning sin egen berättelse efter närmare 3 000 år. På Galeasen får Annika Hallin gnistra med referenser till dagsaktuella krig och kriser.
Ithakas mytiska kung Odysseus irrade runt i den grekiska övärlden på hemväg från det trojanska kriget. I diktverket Odysséen, tillskrivet Homeros upp till 800 år före vår tideräkning, kommer han efter 20 år hem till sin drottning Penelope som hållit hundratals pockande friare stångna efter rådets dödförklaring av kungen. Han kommer förklädd som en tiggare för att se om hon hållit sitt trohetslöfte. Odysseus är en slug gamling som har öga för ränker och försåt, men han är själv lika mycket en man av krigets och tronföljarstridernas obarmhärtiga premisser. Penelope är också hon snärjd i villkoren som hon som kvinna har att förhålla sig till – hur mycket drottning hon än är.
På Galeasen i Stockholm utspelar sig kapitlet om Odysseus hemkomst flankerad av tre aggressivt festande och ”uppvaktande” unga män och en gravid tjänstekvinna. Penelope håller ett rikt hov på en knivsegg från rovdjuren och ser när ”tiggaren” knackar på att det finns något mer i den förvirrade gubben. När han avslöjar sig som hennes förlorade make faller de i varandras armar – hon är räddad.