I den amerikanska delstaten Ohio har ett storskaligt initiativ av arbetarägda företag med syfte att gynna lokalsamhället utvecklats. Johannes Nilsson skriver om vilka lärdomar som går att dra av Clevelandmodellen.
När vi talar om ett system bortom kapitalismen stöter vi på så höga barriärer att vi får för oss att det enda sättet att överstiga dem, är med hjälp av ideologins monumentala språkbruk. Men mycket av förslagen på konkreta strategier som ideologierna måste erbjuda för att fånga vårt intresse, har inte sällan nötts ut av utopisk abstraktion som stundtals lämnar en med intrycket att den enda funktionen ideologierna numera fyller för den kollektiva viljan till förändring, är att hålla en gnista av drömsk revolutionsanda vid liv, eftersom man innerst inne ändå vet att det är kört.
Passivitet och cynism har här antagit den ideologiska romantikens skepnad. För det nakna ögat ser de ut att vara varandras motsatser. Men i själva verket är den psykologiska mekanismen och de politiska konsekvenserna desamma. Tilltron till den reella politiken är lika med noll. Ingenting kommer därmed någonsin att förändras. När det då dyker upp konkreta förslag inuti den politiska verklighetens ramverk som inte saknar den ideologiska sprängkraften, förtjänar de oftast vår uppmärksamhet.
