Signerat #76/2021

Borgerligheten vill vältra sig i tragedi

Linn Spross, författare, undersköterska och vårdstudent Foto: Privat

”Mot hotet att bli misstrodd berättar man: jo, precis så illa är det. Borgerligheten höjer på ett ögonbryn, så dåligt kan det faktiskt inte vara, vi lever ju ändå i den bästa av världar.” Linn Spross om berättelsen borgerligheten vill höra.

Vännen lutar sig fram över köksbordet i ivrig förväntan, kupar båda händerna runt tekoppen.

“Berätta! Har du cancer? Skär du dig? Har du utvecklat ett tungt, tungt missbruk? Har din mamma dött? Har du blivit våldtagen? Men Gud, är det så att du har blivit våldtagen av din egen mor? Det är ju fruktansvärt. Ge mig alla detaljer.” 

Reaktionen är lite märklig, tycker du.  

”Nej, jag är stressad. Ledsen för min relation”, säger du och hoppas förgäves på empati.

“Herregud, sluta gnäll. Du har det bra, ja till och med bättre än de flesta”, säger din vän, påtagligt irriterad. “Det där är väl knappast något att komma dragandes med.”

Du går hem i mörkret. Det blir alltid så här med din kompis. Med en tilltagande känsla av ilande skräck går det upp för dig: Din vän är borgerligheten, en tvåhundra år gammal skinntorr skata som vill vältra sig i lidande. Det är så uppenbart nu, när du ser att din vän bär dess tydligaste kännetecken: fantasilösheten och blodtörsten. 

De ville höra smaskiga berättelser om hunger och nöd. Först då kunde de eventuellt tänka att bidra med några kronor, förutsatt att det hela följdes upp på ett bra sätt och att man fick erfoderlig tacksamhet tillbaka. 

Det är en gammal borgerlig tradition, att avkräva att människor ska fläka ut sina trauman, exponera sin fattigdom, vissa färska sår. Borgerligheten är nämligen oförmögen att använda sin fantasi. Allt måste vara extremt tydligt redovisat för att det ska finnas någon chans till sympatier. På 1800-talet hade den svenska högern enormt svårt att förstå att det kunde finnas folk i behov av fattigvård. Att det fanns de som var så fattiga att de inte kunde överleva utan hjälp. 

“De är fattiga av egen förskyllan! De dricker för mycket kaffe! De sparar för lite!”

Sådana var tongångarna som dundrade i riksdagens kammare. Backtugusittare, fattighjon, stattorpare och andra medlemmar av det obesuttna proletariatet var inte så fattiga som de ville göra gällande. Samma borgerlighet gjorde filantropin till sin paradgren, blev hjärtenupna av tragiska levnadsöden om verkligt fattiga, folk som var invalida krympligar, svårt sjuka välförtjänta fattiga som kunde bevisa att de gjorde sitt bästa för att kämpa på.

De ville höra smaskiga berättelser om hunger och nöd. Först då kunde de eventuellt tänka att bidra med några kronor, förutsatt att det hela följdes upp på ett bra sätt och att man fick erfoderlig tacksamhet tillbaka. 

Borgerligheten höjer på ett ögonbryn, så dåligt kan det faktiskt inte vara, vi lever ju ändå i den bästa av världar. Vill inte höra ett tu tal om havererad vård i spåren av privatiseringar, i så fall ska det komma med stanken av bensår, vårdpersonal som blir galen, gärna ett gäng som dött. 

Idag finns samma misstänksamhet och lystenhet på tragedier kvar. I dag är det oerhört svårt för borgerligheten att förstå att människor som flytt från ett land kan återvända till samma land. Vaddå, det kan väl knappast vara så att man kan åka på semester om man har ett verkligt skyddsbehov.

Berätta för mig exakt om hur du återvände trots hot, för att du var så illa tvungen, för att det var sista chansen att träffa en familjemedlem. Berätta för mig hur du riskerar liv och lem. Annars finns det inga skäl för mig att tro dig. 

Inför bristen på inlevelseförmåga och lystenheten på tragedi blir man ställd. Mot hotet att bli misstrodd berättar man: jo, precis så illa är det. Borgerligheten höjer på ett ögonbryn, så dåligt kan det faktiskt inte vara, vi lever ju ändå i den bästa av världar. Vill inte höra ett tu tal om havererad vård i spåren av privatiseringar, i så fall ska det komma med stanken av bensår, vårdpersonal som blir galen, gärna ett gäng som dött. 

Din vän är borgerligheten. Din vän är övertygad om sin egen godhet, men vill att rätt ska vara rätt. Alla fakta på bordet. På natten funderar du på hur du ska göra. Du vet innerst inne att hen aldrig kommer att ändra sig. Du bestämmer dig innan gryningen kommer. Du måste göra dig av med din vän. På ett eller annat sätt.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984