Scen #73/2021

Välkommen klassiker

John-Alexander Eriksson som Jimmy och Molly Nutley som Jo i En droppe honung på Stadsteatern Kulturhuset. Foto: Sören Vilks

Shelagh Delaneys pjäs A taste of honey, med nära 60 år på nacken, känns fortfarande aktuell, även om det är svårt att förstå vilken betydelse den innehade för en ung generation i Storbritannien.

En av orsakerna till att Shelagh Delaneys drama A taste of honey (1958) är så drabbande är att den med retorik och enormt stark känsla för text gestaltar frågor om utanförskap. När den samma år sattes upp som pjäs och ett par år senare blev spelfilm var beskrivningen av hur den enskilda familjen drabbades av strukturell fattigdom, social nedklassning, alkoholism och framför allt fördomar över alla dessa saker, en uppenbarelse.

Dramat kom i en kulturellt explosiv tid då en rad ”angry young men”, uppvuxna under andra världskriget, skarpt beskrev en verklighet som omfattade politik och klass, ofta i de nedgångna industriområdena i norra England och förljugenheten kring den. En uppgörelse, men också förståelse hur misär kan skapa livströtthet som spiller över på allt. Det fortfarande för vissa lite nedsättande schablonmässiga uttrycket diskbänksrealism beskriver teman i pjäser och filmer som nu dök upp och grävde allt djupare i hur människor verkligen hade det.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Följ oss på MastodonFölj oss via rss

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984