Litteratur #20/2021

Ett år i trött parentes

Omslaget till Karantändagboken, Elin Lucassis ansikte täkt av en vit dödskalle, bredvid ett porträtt av Elin Lucas där hon sitter vid ett skrivbord.
Karantändagboken tecknar en allt tröttare vardag under pandemiåret. Foto: Bruno Lucassi

Serietecknaren Ein Lucassi har gjort en serieroman om pandemiåret 2020. Hon visar hur allt förändrats mellan människorna, som blivit allt tröttare.

Det har gått ganska precis ett år sedan covid-19 gjorde resan från ett rykte från en kinesisk marknad till ett verkligt hot från några sportlovsresenärer i alperna. Trots att vaccinet är på gång, eventuellt snart, känns det ibland som om ingenting har hänt. Men mycket har hänt i människors liv, i det lilla såväl som det stora.

Serietecknaren Elin Lucassi, visade med sin bok Ert blod på mina broddar hur hon kan kombinera vardagslivet med ett undermedvetet mullrande som fyller tillvaron med magi. I Karantändagboken tecknar hon ett år som trampade på i sin egen takt utan att ta hänsyn till människors planer och vilja: pandemiåret 2020.

Det glada 20-talet som vi hoppades på efter ett av Donald Trump dominerat 2019 försvann i en dimma. Lucassi gör förstås nedslag i de stora händelserna som dominerade medierna, när Donald Trumps person, som vi fått vila ifrån ett tag, dyker upp är det som en glömd giftdimma. Mordet på George Floyd i Minneapolis i början av juni är också en chockerande påminnelse, men som fick fart på Black Lives Matter-rörelsen som det fick människor att gå ut ändå, och som snabbt utvecklades till en stor, global rörelse som ger styrka och gemenskap till många.

Ur Karantändagboken. Illustration: Elin Lucassi.

Ändå är det det lilla livet, hemma i från början ganska skön känsla i mjukisbyxor framför ovana Zoom-möten som övergår i liknöjdhet, siffror och berättelser från sjukvårdsfronten som tar plats. Tröttheten i att vara nöjd med det lilla – att det inte var min arbetsplats som lade ned, min mormor som dog, min syster som gick in i väggen – irritationen och rädslan – som vi delat med en hel värld i depression. Ett år i parentes.

Lucassis svartvita teckningar tecknar en allt tröttare vardag när vi börjar tröttna på skogspromenaderna med närmaste kompisen och att fira födelsedagar i sandlådan. Kanske är det så att vi inte kollektivt vill somna in i kollapsen? Kanske att vi börjar bli redo att se även djurhållningen på kinesiska marknader såväl som skidturisters resvanor som allas våra angelägenheter.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar