Efter rivningen av tältlägret – utsattheten ökar

Med tårgas och ett massivt polisuppbåd påbörjades i tisdags rivningen av det stora migrantlägret i Paris där omkring 2400 framför allt ensamkommande ungdomar levt den senaste tiden. Många av dessa är afghaner som nyligen lämnat Sverige efter hot om utvisning och för dem är framtiden nu ytterst osäker.

Utrikes
Tältläger Paris Polis Migranter
Polisen i Paris gjorde en liknade räd mot migrantlägret under en av stadens mest trafikerade motorvägar förra året vid samma tid. I tisdags vräktes 2400 människor från sina tillfälliga hem.
Foto: Francois Mori/TT

Hösten har slagit till mot den hårt coronadrabbade franska huvudstaden. Samtidigt som graderna sjunker har läget försvårats för de tusentals ungdomar som levt i det omtalade tältlägret under en av stadens mest trafikerade motorvägar.

Där saknas i princip allt och den humanitära situationen har av franska hjälparbetare beskrivits som svår. I tisdags påbörjades rivningen av lägret och ett 70-tal bussar anlände för att skjutsa migranterna till olika härbergen runt om i landet. Alla fick dock inte plats och många tvingas nu leva gömda på de tomma gatorna, då Paris är en i stort sett nedstängd stad på grund av alla nya restriktioner med anledning av den pågående pandemin.

– Polisen kom vid fyra på morgonen och spärrade av vägarna ut från lägret. Sedan blev vi tvungna att packa ihop våra saker och de körde fram bussar. Jag fick tårgas i ögonen när trängseln blev stor och det var framför allt barnfamiljer som kom med i bussarna. Vi andra fick ingen plats, säger 21-årige Mustafa Kazimi som är en av ungdomarna som nu inte vet var han ska ta vägen.

Jag vill bara ha någonstans att bo och hoppas kunna gömma mig till det löser sig.

Mustafa Kamizi, 21 år

Han kommer från Afghanistan men har bott i Sverige de fem senaste åren. Han berättar på nästan flytande svenska hur han både gått i skolan och jobbat två år på en restaurang i Göteborg innan han åkte till Paris av rädsla för att utvisas. I det nu rivna lägret har han bott den senaste månaden.

Mustafa Kazimi har gått i skolan och jobbat på restaurang i Göteborg. Nu gömmer han sig i en park i centrala Paris sedan myndigheterna rivit tältlägret där han tillbringat den senaste månaden. Foto: Privat

– Alla vi som inte fick plats på bussarna spreds ut runt om i staden. Jag och två vänner har hittat ett tält och har sovit i en park de två senaste nätterna. Allt känns värdelöst och jag vet inte vad som kommer att hända och har inga planer. Jag vill bara ha någonstans att bo och hoppas kunna gömma mig till det löser sig, säger Mustafa Kazimi.

Av de 2400 personer som levt i lägret ska omkring 400 vara unga afghaner som precis som Mustafa tidigare sökt sig till Sverige i jakt på trygghet men som sedan rest vidare till Frankrike i hopp om att slippa utvisas till det svårt krigsdrabbade Afghanistan, enligt svenska asylaktivister.

– Det finns organisationer i Frankrike som jobbar med att hjälpa oss. Men det är svårt att hitta varandra, särskilt nu när alla spridits ut. Vi försöker ordna det genom gruppchattar på messenger, men det är inte alltid så lätt, säger Mustafa Kazimi.

Lägret revs på initiativ av den franska inrikesministern Gérald Darmanin. Han menar att det rådde “undermåliga sanitära förhållanden” bland de många tälten där människorna tvingats leva. Trots att vissa åtminstone tillfälligt har fått tak över huvudet på förläggningar och i idrottshallar så växer oron bland de vräkta som inte fick plats i de överfulla bussarna. Vad som kommer att hända med dem är fortfarande osäkert.

En av de många ideella asylaktivister som jobbar med att hjälpa ungdomarna i Paris och resten av Frankrike är Karin Hallén Sehlin från Uppsala. Hon har tät kontakt med många som nyss lämnat Sverige efter hot om utvisning till Afghanistan.

– De lever under psykisk terror. En kille från Uppsala var livrädd. Han hade hört om våldtäkter och misshandlar i tältlägret i Paris, ändå åkte han dit för att slippa skickas tillbaka till Afghanistan från Sverige, säger Karin Hallén Sehlin till Arbetaren.

Hon är bland annat medlem i det löst sammansatta facebook-uppropet #Vistårinteut och samlar in pengar till många av de som nu vräkts från lägret så att de åtminstone några nätter framöver ska få tak över huvudet. Men, berättar hon, den pågående coronapandemin försvårar det redan tuffa läget.

– Många saknar ju giltiga id-kort och har inte Swish. Och Western Union-kontoren dit man förr kunde föra över pengar har stängts på grund av restriktionerna så det är svårt att föra över pengarna.

Trots det, förklarar Karin Hallén Sehlin, når pengarna fram och gör enligt henne stor nytta.

– Vi ser att ungdomarna på plats hjälper varandra, till exempel genom att de som har Swish tar emot och fördelar till andra, och vi gör vad vi kan för att nå fram till de med störst behov.