Varje dag kämpar människor för bättre villkor på sina jobb, människor kämpar mot fossilindustrin, för bättre välfärd, mot förtryck, fattigdom och utsatthet. I USA kämpar har vi det senaste året sett växande, breda rörelser för klimatet, mot rasdiskriminering, samt ett rekord i strejkaktiviteter.
Med några års mellanrum är det val och då tar alla dessa människor paus från sitt viktiga arbete med att förändra och förbättra samhället och går och röstar. Sedan fortsätter de.
Det är detta som är politik och det glöms ofta bort när ett viktigt val hamnar i rampljuset.
Hur enar man en pyramid där avståndet mellan basen och toppen är så svindlande?
Det finns också de som kämpar för att försämra människors villkor på sina jobb, för att behålla status quo och motsätta sig progressiva förändringar, för att begränsa kvinnors rätt till sina kroppar och kanalisera ännu mer pengar till de rikaste, och så vidare. De begränsar sig inte heller till att bara hålla på med det kring ett val.
Detta är också politik, och det brukar också kunna glömmas bort.
De som jobbar med detta kommer att fortsätta årets alla dagar, oavsett om vi andra går hem efter ett val och är nöjda med att rätt person vann, eller uppgivna för att fel person vann. Att lägga all sin politiska kraft i ett val är ofta demoraliserande. Utgången riskerar att bli passivitet oavsett utgång: ”Han/hon vann inte, nu skiter jag i det här”, eller ”han/hon vann, nu kan jag gå tillbaka till brunchen”.
När borgerlig media kommenterar USA:s politiska situation uttrycks ofta en längtan efter en ledare som kan ”ena” det splittrade landet. Man frågar sig om Biden kommer kunna det, om han nu skulle vinna. Man beklagar sig över att Trump inte kommer kunna göra det. Men vad är det som ska det enas? Hur enar man en pyramid där avståndet mellan basen och toppen är så svindlande? Hur enar man ett land där arvet från slaveriet fortfarande är inbyggt i institutionerna, såsom exempelvis valsystemet.
De som behöver enas är de utsatta. De som behöver enas är arbetarklassen. De som behöver enas är de som ser vansinnet i en fortsatt fossilberoende kapitalism. Och det ser vi faktiskt frön till i USA och oavsett valutgång är det dit vi bör rikta blicken för att känna hopp.
Black lives matter-rörelsen som fick förnyad kraft under 2020 kan vara en av de största politiska rörelserna i USA:s historia. Det är en rörelse som också går bortom protester mot polisvåldet mot svarta, som var den gnista som tände elden. Här finns också breda krav på ekonomisk rättvisa, mot ojämlikhet, gratis högre utbildning, sociala skyddsnät. Flera av organisationerna inom Black lives matter-rörelsen har mobiliserat för att gå ut på gatorna om Trump försöker stjäla valet.
Vi ser också en växande klimatrörelse i USA. The Sunrise movement som organiserar tusentals unga har effektivt placerat en grön ny deal på den politiska agendan. De har också lovat att om Trump försöker utropa sig som segrare innan alla röster är räknade som kommer de att ta striden för demokratin.
Och detta följer dessutom på en period av kraftigt ökande strejkaktiviteter i USA, 2018 och 2019 låg strejkerna på nivåer landet inte sett sedan 1980-talet.
Vi har också sett rekordmånga strejker i USA. Sedan starten av pandemin har fler än 1000 spontana, ofta osanktionerade, strejker brutit ut runt om i landet, ofta i protest mot bristande smittskyddsåtgärder. Och detta följer dessutom på en period av kraftigt ökande strejkaktiviteter i USA, 2018 och 2019 låg strejkerna på nivåer landet inte sett sedan 1980-talet. Många av strejkerna har varit lärarstrejker, som har samlat mängder av deltagare i kampen för mer resurser. Det är strejker som också har fått ett brett stöd i lokalsamhällena.
Och inför årets valrysare har fack som representerar hundratusentals arbetare mobiliserat för en generalstrejk om Trump skulle obstruera processen med att räkna alla röster eller vägra acceptera en valförlust.
Varje röst måste räknas innan en segrare utropas. Årets val har slagit rekord i antalet post- och förtidsröster och vilka som valt att förtidsrösta eller poströsta är ojämnt fördelat mellan republikanska och demokratiska väljare. Fler demokratiska väljare har förtidsröstat.
Det motstånd som vi kommer att se om rösträkningen obstrueras hade inte varit möjligt utan den ständiga aktivism och mobilisering som pågår årets alla andra dagar. Den konstanta aktivismen är avgörande för detta.
Oavsett vem som går vinnande ur denna röra, måste sociala rörelsers svar vara detsamma som alltid – en fortsatt kamp för rättvisa, anständighet och en bättre framtid. Val handlar om att välja sin fiende, sen fortsätter man jobba.
