Artikel 1 av 2

Hänsynslös exploatering i Sverige går oftast ostraffad

Lagen om människohandel för tvångsarbete ska sätta stopp för samvetslösa arbetsköpares utnyttjande, men den fungerar inte. Sedan 2012 har inte ett enda åtal väckts i Sverige och bara två fall av människoexploatering. Detta enligt en ny rapport som visar att rättsväsendet inte följer internationella definitioner.

Inrikes
Montage av Endrit Mujaj och Österjöstaternas råds rapport om människohandel
Enligt Endrit Muraj visar rapporten att domstolarna bryter mot internationella standarder, såsom exempelvis den ILO-konvention som Sverige ratificerat.
Endrit Mujaj Foto: Östersjöstaternas råd

– Det råder inget tvivel om att lagen i dag är tandlös. Den fungerar helt enkelt inte. Bara vår fackexpedition har haft kontakt med drabbade arbetslag på 20-30 byggarbetsplatser, människor som jobbat helt utan att få lön, säger Emil Boss, fackligt ombud på Stockholms LS av Syndikalisterna.

Svenskt rättsväsende följer inte internationella standarder och ställer för höga krav för att åtala och döma arbetsköpare för slavliknande utnyttjande av människor från andra länder. Det är slutsatsen i en rapport framtagen vid Örebro universitet för den mellanstatliga samarbetsorganisationen Östersjöstaternas råd.

Enligt rapporten har lagen om människohandel för tvångsarbete sedan införandet 2004 endast genererat fyra åtal, varav tre ogillades. Sedan 2012 har inte ett enda fall lett till åtal, trots hundratals anmälningar.

–  Gärningsmän och kriminella företagare måste dömas. Det handlar om de utsattas upprättelse. Man kan inte signalera att man som företag har carte blanche, säger Endrit Mujaj, rådgivare på enheten mot människohandel på Östersjöstaternas råd.

Uppgifter om utländska arbetare som inte fått lön eller fått bo och arbeta under omänskliga förhållanden förekommer återkommande i media. Arbetaren har under bara detta år rapporterat om flera fall. Men enligt rapporten visar att av de över två hundra anmälningar för människohandel för tvångsarbete sedan 2013 ledde inte ett enda till åtal.

Problemet mycket mer utbrett är vad man ser i statistiken. Det hör man i samtal med facken, men också med myndigheter.

Endrit Muraj, rådgivare på enheten mot människohandel på Östersjöstaternas råd

Enligt Endrit Muraj visar rapporten att domstolarna bryter mot internationella standarder, såsom exempelvis den ILO-konvention som Sverige ratificerat. Detta genom att ställa betydligt högre krav på vad som ska betraktas som tvång. Samma sak gäller den lag mot människoexploatering som infördes 2018 och som genererade enbart två åtal, varav en blev en fällande dom.

Men enligt rapporten borde de åtalade i båda dessa fall kunnat fällas för det grövre brottet människohandel för tvångsarbete om rätten följt internationella definitioner.

– Det finns fall där åtal lagts ned eller där inte domstolen dömt för tvångsarbete eller människoexploatering med argumentet att det inte funnits tvång eftersom personen inte varit inlåst. Då tar man inte i beaktning att hot om våld, eller bara hot om att ringa migrationsverket, är en jättestark faktor, säger Endrit Mujaj. 

Dessutom är Endrit Mujaj övertygad om att antalet inlämnade anmälningar inte speglar hur utbrett problemet med utländska arbetare som utnyttjas verkligen är. Den som redan känner sig hotad kanske inte vågar anmäla av samma rädsla som får de att känna sig tvungna att jobba.

De som kommer från länder utanför EU och arbetar utanför arbets- eller uppehållstillstånd har det oftast allra svårast, men även de med arbetstillstånd som är kopplat till anställning just hos den arbetsköpare som utnyttjar dem tvingas också resa hem om anställningen upphör. 

– Problemet mycket mer utbrett är vad man ser i statistiken. Det hör man i samtal med facken, men också med myndigheter. De som utsätts för tvång är personer som ofta också tänker att det inte ligger i deras intresse ha med myndigheter och staten att göra, säger han.

Artikel 2 av 2

”Fängelserna hade fyllts av byggchefer om lagen funkat”

En ny rapport visar att brott mot lagen om människohandel för tvångsarbete går i princip ostraffat. Sedan 2012 har inte ett enda åtal väckts i Sverige och bara två fall av människoexploatering. Enligt Emil Boss, förhandlingssekreterare på syndikalistiska Stockholms LS, stämmer det överens med hans egna bild av det lagliga skyddet som tandlöst. Samtidigt fortsätter det komma personer till facket varje vecka som berättar om hur de utnyttjas.

Inrikes
Emil Boss har armarna i kors och tittar rakt mot kameran

– Varje vecka på onsdagen kommer minst en person som jobbat i byggbranschen och inte fått en krona och ber om hjälp. Då ska gudarna veta att vi inte når alla byggnadsarbetare i Stockholm, säger Emil Boss, förhandlingssekreterare på Stockholms LS.

Det är ett stort mörkertal som döljer sig bakom den officiella statistiken om hur många som anmält att de utsatts för brott mot människohandel för tvångsarbete. Det anser Emil Boss och tar som exempel alla de som kommer till Stockholm LS expedition när den tar emot på onsdagarna. Det rör sig om personer från främst länder utanför EU som Georgien, Albanien, Ukraina, men även från Baltikum.

Rapporten från mellanstatliga samarbetsorganisationen Östersjöstaternas råd visar att risken att som arbetsköpare dömas för människohandel för tvångsarbete är försvinnande liten. Av de 209 anmälningar om brott mot lagen som kommit in sedan 2013 har ingen av dem ens lett till åtal.

Men även lagen från 2018 om det aningen ringare brottet människoexploatering har också bara lett till två åtal, varav det ena ogillades av rätten. Endrit Mujaj, expert på ämnet på Östersjöstaternas råd anser att lagen inte fungerar som den ska och det håller Emil Boss, som även är ledarskribent på Arbetaren, med om.

– Ska man tolka lagens funktion som att motverka slaveri och arbete helt utan lön är inte lönearbete, så fungerar den inte. Då skulle fängelserna vara fulla med byggchefer vid det här laget. Så är det inte. Den här verksamheten fortsätter och det är väldigt få åtal som väcks, säger han och påpekar att facket själva lämnat in tre anmälningar, varav två lagts ned. 

Att domstolarna gör fel, som rapporten konstaterar, när de kräver fysiskt tvång för att döma en arbetsköpare för brott lämnar lagen i det närmaste tandlös, anser han.

– Det är ett hinder för att man fokuserar för mycket på det fysiska tvånget. Det finns ett tvång som inte är uttalat och andra bojor än handfängsel. Lurar man hit någon från andra sidan världen och som blir helt beroende av kontakten, som sedan utför arbete och inte för betalt, då behöver man inte ha haft en kedja runt halsen. Men man har fortfarande blivit utsatt för en form av trafficking. Arbete utan lön är en form av slaveri, säger Emil Boss.