Hur långt räcker den ”sjujäkla” äldresatsningen?

I veckan presenterade regeringen vad de kallar för en ”historisk satsning” för äldreomsorgen, där Sveriges kommuner föreslås få ytterligare 4 miljarder. Men hur långt räcker pengarna? Arbetaren ringde upp Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans.

Inrikes
Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans, menar att de fyra miljarderna är otillräckliga.
Foto: Stefan Jensen

I måndagens budgetproposition för 2021 föreslog regeringspartierna tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna att Sveriges kommuner får ett tillskott på 4 miljarder för att stärka äldreomsorgen och att Äldreomsorgslyftet tillförs 1,7 miljarder kronor.

– Jag ser inte att det kommer bli en väsentligt förändrad äldreomsorg med tanke på de här miljarderna. Det är ett krispaket men inte progressiv socialdemokrati. Det är en nödlösning som kommuniceras som en historisk satsning.

Det säger Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans, som författat rapporten ”Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö” tillsammans med Arena idé, en rapport som publicerades i våras.

Regeringen tar på sig att vrida tillbaks kommunens åtstramningsklocka två år. Det är en stor satsning av regeringen, men det måste relateras till att det är ganska många års besparingar som gjorts.

Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans

Granskningens huvudsakliga slutsats är att arbetsbelastningen inom äldreomsorgen har ökat under en lång tid, samtidigt som resurserna har minskat.

Enligt rapporten lades under 2019 sparkrav på äldreomsorgen i 96 procent av kommunerna, inför 2020. Det totala sparbehovet för hela äldreomsorgen hamnade på mellan 1,5 till 2,5 miljarder kronor för 2020.

­– Regeringen tar på sig att vrida tillbaks kommunens åtstramningsklocka två år. Det är en stor satsning av regeringen, men det måste relateras till att det är ganska många års besparingar som gjorts. Jag förslog att skicka till 20 miljarder för att rulla tillbaks klockan till millennieskiftet., säger Åsa Plesner.

Det hon syftar på är att hon i rapporten kommer fram till att om äldreomsorgen skulle ha samma driftkostnad 2018 som 2002, räknat i andel av BNP, så måste ytterligare 20 miljarder kronor tillsättas.

Jag och äldreomsorgsforskare säger att man gradvis har dragit ned på äldreomsorgen genom att skifta hur mycket hjälp man beviljar, att man håller kvar folk i hemtjänst i stället för att de förflyttas till boenden och att arbetsvillkoren har försämrats.

Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans

Hon berättar att jämfört med skola och vård – som tilldelats ungefär samma andel av BNP per år under den här perioden, och där åtstramningen snarare handlat om att stat och kommun begär mer av samma peng – så har äldreomsorgen fått en allt mindre andel den totala ekonomin.

Hur kommer det sig att det lades 20 miljarder mindre på äldreomsorgen 2018, jämfört med 2002?

– Det här beror på vem man frågar. Jag och äldreomsorgsforskare säger att man gradvis har dragit ned på äldreomsorgen genom att skifta hur mycket hjälp man beviljar, att man håller kvar folk i hemtjänst i stället för att de förflyttas till boenden och att arbetsvillkoren har försämrats.

Hon tillägger att Sveriges kommuner och regioner, SKR, beskriver en motbild till detta i sin ekonomirapport och förklarar kostnadsutvecklingen på ett annat sätt.

– De menar att resursnivån är ungefär densamma per person som får äldreomsorg. Men i så fall borde väl inte regeringen tyckt sig behöva skjuta till pengar? Det finns olika sätt att räkna, så kanske är det bättre att titta mer konkret på hur verksamheten ser ut i vardagen?

Åsa Plesner kritiserar den marknadisering som skett inom äldreomsorgen, där olika företag konkurrerar med varandra för att få de äldre att välja just dem. Hon menar att det lett till att medarbetare åker runt till fler brukare, över allt större geografiska ytor.

– Marknadiseringen har skapat ett feltänk i hela äldreomsorgen, som inte bara löses med att det tillsätts mer pengar, säger hon.

Hon jämför dagens modell med hur hemtjänsten var organiserad på 90-talet. Då var hemtjänsten mer lokalt organiserad, med ett team för ett visst område. På så sätt var det lättare att fånga upp behov och att ha ett sammanhållet tänk kring de äldre som bor i just det området.

Hon menar att för att kunna påverka innehållet i sin egen äldreomsorg krävs att man lär känna de som hjälper en, att man bygger en relation och ett förtroende för att sedan kunna påverka vad det är man ska få hjälp med.

– Äldreomsorgen är mycket mer fragmentarisk nu än vad den var för 20-30 år sedan, säger hon.