"Återigen protesterar tiotusentals bulgarer mot oligarkernas grepp om samhällets institutioner. Modellen som i många år har svetsat samman rättsväsende, affärsmän, med tidigare partitoppar runt regeringspartiet Gerb, har resulterat i de största protesterna i Bulgarien på sju år." Frilansjournalisten Maria Georgieva kommenterar protesterna i Bulgarien i Arbetaren.
Coronapandemien drar upp kraven på rättvisa till ytan i EU:s fattigaste medlemsland. Trots att premiärminister Bojko Borisovs regering fick en viss utökad popularitet – med anledning av sin hantering av coronakrisen – har den senaste veckans protester mot regeringen lyckats förena en annars splittrad opposition.
Likt situationen i grannlandet Serbien är missnöjet med den politiska ledningen inte en fråga som är begränsad till oppositionen, utan människor från olika politiska partier har samlats för att protestera tillsammans och mot sina premiärministrar – sida vid sida.
Återigen protesterar tiotusentals bulgarer mot oligarkernas grepp om samhällets institutioner. Modellen som i många år har svetsat samman rättsväsende, affärsmän, med tidigare partitoppar runt regeringspartiet Gerb, har resulterat i de största protesterna i Bulgarien på sju år.
Massprotesterna har potential att växa men apatin i förhållande till premiärminister Borisov ska inte underskattas. Viljan och förmågan att förändra det politiska systemet har även tidigare utmanat Borisovs ställning men inte burit hela vägen.
Människor från både höger och vänster protesterar tillsammans mot den högerkonservativa bulgariska regeringens utförsäljningar, korruption, exploatering av natur och bottenlåga pressfrihet.
År 2013, efter de massiva regeringskritiska protesterna, lämnade Gerb:s partiledare Bojko Borisov den politiska scenen. Ett antal personer tände eld på sig själva för att visa sitt missnöje mot höga elpriser och mot den utbredda korruptionen. Borisov ville inte få ”blod på sina händer” och kastade in handduken – men kom sedan tillbaka till tronen som premiärminister.
Kraven på premiärminister Borisovs avgång och sakfrågorna är de samma som för sju år sedan, men missnöjet denna sommar är också annorlunda jämfört med 2013 och 2014. Människor från både höger och vänster protesterar tillsammans mot den högerkonservativa bulgariska regeringens utförsäljningar, korruption, exploatering av natur och bottenlåga pressfrihet.
Kollisionen mellan oligarker och politiker har under decennier cementerat det politiska systemet till de som är lojala med Borisov och hans maktambitioner.
Tidigare högerkonservativa regeringar under Bulgariens premiärminister Bojko Borisov har kantats av korruptionsskandaler som har avlöst varandra på ett rullande band, och Borisov utreds för närvarande av spanska åklagare för påstådda deltagande i en penningtvättshärva.
Bulgarernas mål för politisk förändring kan äntligen ha hunnit ifatt tiden. Tålamodet med Borisov är kort och detta bör även märkas i EU, som ofta har låtit Borisov härja fritt. I Bryssel har center-höger allierade inte visat några tecken på att sluta backa honom då han framställer sig själv som en ledare som kan styra ett postsovjetiskt land med järnhand.
Redan före 1970-talet kom många intellektuella bulgarer till Sverige, och nu beräknas två miljoner bo utanför Bulgariens gränser. Ett land som i dag har sju miljoner invånare. Denna anmärkningsvärda och betydande braindrain har lett till en ekonomisk och demografisk katastrof i Bulgarien, medan det bulgariska missnöjet med landets styrande parti, och eliterna som sitter i partiets knä, bubblar under ytan.