Minskat flygande och nedsläckta storstäder gör att utsläppen åtminstone tillfälligt gått ner under den globala coronakrisen. Plötsligt har debatten om omställning tagit fart på allvar. Alla är dock inte övertygande om att den håller i sig.
Allt fler röster höjs nu för att använda den pågående krisen till att bygga ett mer hållbart samhälle. Med flygplan på marken, minskad produktion och hela städer i karantän tvingas allt fler jobba hemifrån. Möten som annars skulle inneburit långa resor, ofta med flyg, ersätts med samtal över nätet. Den globala coronapandemin har fått många att inte bara oroas, utan också att tänka om.
I en debattartikel i tidskriften Aktuell Hållbarhet skriver representanter för ett trettiotal miljö- och hållbarhetsorganisationer att det nu finns tid att stanna upp och ändra på ohållbara strukturer.
Bland annat hoppas debattörerna att de åtgärder som sätts in i spåren av krisen ska bidra till att uppnå hållbara samhällen i linje med FN:s globala klimatmål och att människor som blir av med sina jobb i stället erbjuds utbildning och nya anställningar i branscher som bland annat energieffektivisering och utvecklandet av innovativa miljö- och klimatlösningar.
– Vi måste ju ställa om. Men jag hade naturligtvis önskat att människor sett klimatkrisen lika allvarlig som coronakrisen och lyssnat på forskarna tidigare, säger Lovisa Roos som är ordförande i Fältbiologerna till Arbetaren.
Redan nu har ju luften blivit renare och det är ju positivt även om coronakrisen är fruktansvärd.
Lovisa Roos, ordförande i Fältbiologerna
Hon menar att det finns mycket att ta lärdom av i det som nu sker.
– Det går ju att jobba digitalt och vi måste fortsätta använda oss av de lösningarna och inte flyga överallt. Redan nu har ju luften blivit renare och det är ju positivt även om coronakrisen är fruktansvärd.
Andra är mer försiktiga. För krisen, som i allra högsta grad också är ekonomisk, kan få många att bli rädda för debatten om samhällsomställning.
– Jag har faktiskt svårt att se något positivt för klimatet i det som nu sker. Alla kommer naturligtvis att försöka utnyttja coronapandemin till sin fördel och det är inte alls säkert att de kommer att gynna miljörörelsen. I stället riskerar det att få människor som blivit av med sina jobb och hamnat i prekära ekonomiska situationer att bli avskräckta. Att de tror att det är det här vi menar med omställning, säger Alexandra Eriksson från det globala klimatnätverket Extinction Rebellion till Arbetaren.
Hon menar klimatomställningen måste vara demokratisk och bygga på frivillighet, att det annars kan få motsatt effekt på människors val.
– Samtidigt är det här en chans. Kapitalismen hade ändå stått inför stora utmaningar nu 2020 med alla tekniska genombrott som är på väg, säger Alexandra Eriksson.
Hon tror också att miljörörelsens arbete framöver måste förändras.
– Alla måste anpassa sig om man vill vara relevanta nu. Vi står inför en ny tid.
Den här krisen påminner oss om hur otroligt sårbara våra samhällen är och vikten av att faktiskt minska den sårbarheten.
Johanna Sandahl, ordförande i svenska Naturskyddsföreningen
Johanna Sandahl är ordförande i svenska Naturskyddsföreningen. Även hon märker av den pågående coronakrisen och tror att debatten kan komma att förändras när det värsta är över.
– Den här krisen påminner oss om hur otroligt sårbara våra samhällen är och vikten av att faktiskt minska den sårbarheten. Därför är det viktigt att vi får fart på omställningen mot ett fossilfritt samhälle och den debatten har redan börjat föras globalt, säger hon till Arbetaren.
Trots den ekonomiska nedgången har Naturskyddsföreningen inte märkt av något medlemstapp än så länge. Många av vårens aktiviteter har däremot ställts in. Johanna Sandahl tror att lärdomarna av det som nu sker i samhället kan bli viktiga för framtiden.
– Det går så klart inte att jubla åt krisen, det är den alldeles för tragisk för även om utsläppen tillfälligt gått ned. Men det är viktigt att samhället nu skapar bra förutsättningar för att bibehålla det vi lärt oss. Att det går att hålla möten digitalt utan att flyga, att fler cyklar till jobbet i stället för att åka bil och att många ger sig ut i sin närnatur i stället för att resa långa sträckor. Under finanskrisen 2009 såg vi att utsläppen minskade dramatiskt en tid, för att sedan öka som sjutton när allt gick tillbaka till det normala igen. Så vill vi inte ha det, säger Johanna Sandahl.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.