Förra veckan började spontant organiserade chilenska skolungdomar att massplanka i Santiagos tunnelbana. Det blev den tändande gnistan som satte igång en av många oförutsedd kedjereaktion där massiva sociala protester på bara något dygn återigen kom att ställas mot fullt beväpnad militär på Chiles gator.
Utomstående betraktare förstod inte, och förstår fortfarande inte, hur ännu en studentprotest kunde få regeringen att införa undantagslagar som inte landet hade sett sedan 1987, under diktatorn Pinochets glansdagar.
Dagen innan fredagen då allt briserade publicerade den ansedda tidningen Financial Times en vid det här laget tragikomisk intervju med den chilenske presidenten Sebastian Piñera där han från presidentpalatset höjde landet till skyarna. Under intervjun, där han jämför med övriga latinamerikanska länder, säger Piñera stolt att ”Chile framstår som en oas eftersom vi har en stabil demokrati, ekonomin växer, vi skapar jobb, höjer lönerna[…]”.
Ett dygn senare hade en av landets rikaste män återinfört diktaturtidens undantagslagar och gett grönt kort för statsterror i ett desperat försök att kväsa massiva folkliga protester, i ordningens och den chilenska demokratins namn.
För att förstå hur omvärlden kunde låta sig förföras av det påstådda ekonomiska chilenska undret, och därmed av nyliberalismens oslagbara förträfflighet, måste man ta i beaktande de enorma ansträngningarna som de styrande eliterna gjort sedan demokratins återkomst 1990, för att skapa bilden av Chile som ett ekonomiskt mönsterland. Budskapet har varit övertydligt: det nyliberala ekonomiska systemet var inte bara överlägset i fråga om att skapa tillväxt, det utgjorde själva förutsättningen för en spirande och stabil demokrati.
Den konsensus om systemets bevarande som sedan dess har rått mellan landets socialdemokrater, kristdemokrater och konservativa gjorde att få, om någon, utomstående betvivlade det chilenska undrets soliditet. Med en mångårig stark ekonomisk tillväxt i ryggen, en explosion av skyskrapor i huvudstaden, en växande medelklass och med närvaro av all västerlandets starkaste varumärken etablerade i landet skulle det mycket till för att fasaden skulle spricka.
Men sprickorna, hur mikroskopiska de än var, fanns där hela tiden och den chilenska demokratin, formad och auktoritärt reglerad av diktatorns efterlämnade konstitution, var egentligen alltid en social konflikt från att, i praktiken, åsidosättas. Frågan som har hängt i luften bland stora delar av de folkliga lagren det senaste årtiondet har därför inte varit om, utan när den sociala explosionen, el estallido social, skulle inträffa. Och det fanns flera goda skäl till den fatalismen.
Frågan som har hängt i luften bland stora delar av de folkliga lagren det senaste årtiondet har därför inte varit om, utan när den sociala explosionen skulle inträffa.
I Latinamerika har det politiska livet och samhället i stor utsträckning formats i skuggan av 1970- och 80-talens mörka diktatoriala period, då regionen i stor utsträckning utgjorde skräckscenariot för demokratisk utveckling och var skådeplats för några av 1900-talets värsta människorättsbrott. I Chiles fall, där den åldrade diktatorn behöll kontrollen över de väpnade styrkorna ända till 1998, var generalens blotta existens en avgörande anledning till att i princip ingen person hade ställts till svars för 17 års brutal diktatur innan 2000-talet.
Efter hans gripande i London samma år började den verkliga övergången till demokratin först efter att mitten-vänsterregeringen Concertación, på ett förödmjukande sätt, hade tvingats att officiellt rädda skinnet på den forne diktatorn från en den utlämningsprocess som vid tidpunkten begärdes av den spanske undersökningsdomaren Baltazar Garzón.
Bilden av den trotsige och skröplige generalen som militären, i strid mot regeringens direktiv, demonstrativt tog emot på röda mattan vid sin återkomst till landet och förärades en hjältes mottagande, signerad vapenbröderna, förvånade möjligen omvärlden, men få i Chile. Att omvärlden krävde att ställa diktatorn till svars tvingade ändå regeringen och rättsväsendet att, om än motvilligt, börja ta itu med människorättsbrotten på riktigt och att utkräva juridiskt ansvar. Sakta började de ekonomiska eliterna, om än skenbart, distansera sig från militärens arv och tvingades gradvis att offentligt anamma det för marknaden gynnsamma narrativet om det rehabiliterade, och nya, demokratiska Chile.
Men i de militära barackerna och i de polisiära leden fanns aldrig någon demokratisk rehabilitering att tala om, och antidemokratiska attityder och militaristiskt förakt för civila tilläts fortsätta frodas, om än inofficiellt. Emellanåt hände att någon hetsig yngre officerare råkade ge uttryck för dessa institutionellt spridda attityder offentligt, med följden att de snabbt avlägsnades från sin respektive institution; inget skulle tillåtas solka bilden av den stabila chilenska demokratin.
Detta offentliga skådespel från det officiella Chile, tillsammans med rättsväsendets ökande effektivitet i människorättsärenden, där diktaturens lojala män fängslades på löpande band och med den ekonomiska elitens allt mer öppna, opportunistiska distansering från diktaturen, skapade under mer än ett årtionde en grogrund för institutionell revanschism bland de väpnade styrkorna – en sorts hämndlystenhet som år 2019 skulle visa sig fullständigt förödande.
Att chilensk polis och militär i enlighet med det officiella narrativet skulle ha omskolats till fullfjädrade demokrater var dock något som få chilenare själva trott på. Alla familjer och alla unga män har hela tiden vetat vilken fostran och vilka attityder som värnpliktiga utsätts för och hur demokratiföraktet frodas i de militära förläggningarna varifrån många tar steget ut i polisyrket.
Att den starka antidemokratiska kulturen överlevt diktaturen är även den bild som i princip unisont förmedlats av människorättsjurister, socialarbetare och sociala aktivister under de senaste årtiondena, liksom av utredande människorättspoliser själva (det finns en brigad inom civilpolisen PDI som specialiserat sig på utredningar av människorättsbrott).
Det är för de insatta ett välkänt faktum att institutionerna på olika sätt saboterat utredningar om människorättsbrott, antingen genom att vägra delge rättssystemets företrädare efterfrågad utredningsinformation, eller genom att lämna falska uppgifter. Eller tiga; den bestående så kallade tystnadspakten inom de väpnade styrkorna som tjänstgjorde under diktaturen är till dags dato den enskilt viktigaste anledningen till att de rättsliga processerna försenas, försvåras eller omöjliggörs, och att rättvisan uteblir för tiotusentals offer.
Det är mot denna bakgrund man ska förstå de betydande sociala rörelsernas framväxt sedan mitten av 00-talet. Ansvaret för utvecklingen ligger i stor utsträckning på den till synes svaga politiska klass som endast förmått visa handlingskraft när marknaden så krävt eller när deras egna arvoden höjs, men som ständigt misslyckats med att genomföra strukturella och nödvändiga förändringar inom de väpnade styrkornas för att främja demokratisering – samtidigt som de visat sig oförmögna -eller ovilliga- att reformera det för många chilenare allt mer pressande och orättvisa ekonomiska systemet.
Men om den vuxna befolkningen alltför länge accepterade sakernas tillstånd, så visade det sig omöjligt för de unga chilenarna, de som föddes utan minnen från diktaturen, att göra detsamma.
Med början år 2006 gjorde en ny aktör entré i Chiles politiska liv, den unga generationen skolelever. Dessa tonåringar, populärt kallade pingüinos (pingviner) på grund av sina karaktäristiska skoluniformer, påbörjade med stöd av äldre studenter inom universitet den omdaning av de sociala protesternas organisering och bidrog till en markant vitalisering av de sociala rörelserna i hela landet. De unga var orädda, kamplystna, socialt medvetna och saknade den försiktighet, den rädsla, som så brutalt hade märkt deras föräldrageneration. Innan pingvinrevolten stod i princip uteslutande människorättsaktivister, liksom ursprungsbefolkningen mapuche, för missnöjesuttrycken mot den förda politiken.
Människorättsgruppernas fokus var i allt väsentligt människorättsrelaterade, där kraven var rättvisa åt förövarna när det gällde diktaturens många offer, upprättelse för offren, samt krav på information om de många försvunnas, desaparecidos, öde. Mapucheaktivisterna å sin sida hade länge försökt få chilenarnas uppmärksamhet och eftersträvade en bredare spridning för sina sociokulturella och ekologiska krav, utan att riktigt lyckas få befolkningens sympatier.
Kanske är pingvinaktivisternas största bidrag till de sociala rörelsernas nyfunna styrka deras väldiga förmåga att solidariskt driva flera sociala krav under sina protester. De krävde inte bara ett rättvist och billigare utbildningssystem och bättre livsutsikter; de tog även tillfället i akt och lyfte effektivt såväl människorättsperspektivet som ursprungsbefolkningens sak, liksom började prata om de strukturella ekonomiska orättvisorna.
Detta förhållningssätt gav ungdomarna, som i allt väsentligt organiserade sig lokalt, horisontellt och utan egentliga ledare, stor folklig legitimitet och skapade nya, starka allianser och oväntade sympatisörer genom sin till synes uppenbara motståndskraft mot politisk sekterism. Bland de första som stödde studentrevolterna var deras lärare och föräldrar, och även om de historiskt hamnat lite i skymundan så finns det sedan många år överväldigande bevis för att det är där, bland medvetna lärare och i hemmen, som frön såddes för den sociala utvecklingen som drygt ett årtionde senare skulle skaka om landet i grunden.
Studentrevolterna 2006 och 2011 mattades av när traditionella politiska partier inte minst på vänsterkanten valde att försöka rekrytera de studentledare som trots den lösa och direktdemokratiska gräsrotsorganiseringen representerade studentkollektivet i samtalen med det politiska etablissemanget. Det kortsiktiga opportunistiska agerandet bidrog till att synbart försvaga studentrörelserna och med största sannolikhet även till att fördröja den sociala kataklysm som hela världen i dag bevittnar.
Det råder dock ingen som helst tvekan om dessa två rörelsers enorma inverkan på 2000-talets politiska liv i Chile, eller den unga chilenska generationens påtagliga vitalisering av den breda sociala rörelsen och därmed av den stora, förfördelade delen av befolkningen. Samtidigt visade ungdomarna att de var villiga att motta avsevärd repression utan att backa i sina krav, en stridbarhet som kanske mer än något, på ett katastrofalt sätt, skulle komma att få efterverkningar i statens framtida strategier för att kväsa legitimt folkligt missnöje.
Med anledning av dessa viktiga händelser som under respektive tidsperiod skakade två olika regeringskonstellationer, en höger- och en mitten-vänsterregering, kom landets många sociala rörelser att få ny, förnyad kraft under en tid då det inte saknades sociala frågor att kämpa för. Under de senaste två årtiondena dessförinnan hade den nu fullmogna nyliberala samhällsordningen, där staten hade privatiserat det mesta i landet, synliggjort på ett för många tämligen brutalt sätt att det ekonomiska system som de styrande politikerna administrerade i realiteten skapade några av världens största klassklyftor, samtidigt som många chilenare fick jobba långa dagar och ändå tvingas leva på kredit, utan möjlighet till en dräglig och värdig tillvaro.
Den prekära situationen har fått många chilenare att öppna ögonen för effekterna av ett otillräckligt och förödande privat pensionssystem, liksom för äldre människors livsvillkor generellt.
De senaste åren har nyheter haglat om gamla människor som tvingas tigga för att överleva, ja till och med om gamla som valt att begå självmord för att inte belasta samhället. Den prekära situationen har fått många chilenare att öppna ögonen för effekterna av ett otillräckligt och förödande privat pensionssystem, liksom för äldre människors livsvillkor generellt. I ett land där familjen av tradition står i centrum blev det svårt även för den mer välbeställda medelklassen att kunna fortsätta blunda för de sociala orättvisorna.
Men stridsfrågorna stannade inte där. Sociala rörelser har sedan flera år tillbaka mobiliserats i motstånd mot försäljningen av glaciärer, av berg, av skogar, av fiskenäringen och haven, av dricksvattenreservoarerna, mot marknadshyrorna. Samtidigt har de historiskt sargade facken, även de vitaliserade av tidsandan, åter börjat locka till sig medlemmar och börjat ta en alltmer högljudd kamp mot usla arbetsvillkor, en miserabel arbetsrätt och löner som många chilenska familjer inte kan leva på, än mindre utbilda, klä och försörja sina barn med.
Hela denna sociala utveckling har skett med människorättsfrågorna i bakgrunden och med en allt större respekt för mapuchebefolkningens lidande och kamp, en kamp som myndigheterna sedan många år, även under socialisten Michelle Bachelets presidentskap, försökt förtrycka genom en militarisering av deras områden och en kriminalisering av deras krav.
Det är denna påstådda ”oas” som bubblat under ytan det senaste årtiondet och som nått kokpunkten de senaste åren, samtidigt som politiker fått astronomiska löner och generaler, poliser och andra myndighetsföreträdare gång på gång ertappats med korruption och tillförskansning av offentliga medel, allt medan politikerna gett multinationella och inhemska storföretag fri lejd att sko sig på de som minst har. När de styrande i det sydamerikanska landet designat ett samhällssystem där folk tvingas ta banklån för att leva anständigt och låter banker och kreditföretag samtidigt ta ut skyhöga ockerräntor för dessa krediter, ja då är det ställt bortom alla tvivel att Piñeras fantastiska oas i verkligheten inte är annat än en hägring, en elitistisk och sadistisk önskedröm.
När de styrande, i stället för att visa lyhördhet och empati och verkligen ta folkets allt mer högljudda och legitima krav på allvar, i stället medverkar till att ekonomiskt pressa stora grupper ännu mer genom att tillåta ständiga höjningar av deras levnadsomkostnader, då finns starka skäl att fundera på vilka det är som styr ett land och för vilkas intressen. I Chiles fall har människorna vetat det länge; för de rikaste, de europeiskättade eliterna, de så kallade Sju familjerna, för storkapitalet. För de rika och de välbeställda har det inte varit ett problem och i stor utsträckning inte heller för den ekonomiskt bekväma medelklassen. Men för miljontals chilenare från norr till söder, för såväl arbetare som lägre tjänstemän i medelklassen, har det blivit allt tydligare att systemet inte kommer att förändras av sig självt.
Den fram till förra veckan svaga länken i de sociala rörelsernas potentiella kraft har länge varit atomiseringen av samhället och en historisk oförmåga att göra gemensam sak, samtidigt, för att kräva nödvändiga reformer, inte för enskilda frågor och saker, utan för hela det socialt ohållbara systemets avskaffande. Så har det varit länge, alla på var sin kant, med sina slogans och kravlistor. Tills förra veckan.
När landets ungdomar återigen valde att ta en social kamp, denna gång en kamp mot höjda biljettpriser i tunnelbanan, förväntade sig många att det skulle bli ännu en i mängden av de i Chile ständigt förekommande så kallade jornadas de protestas, en protest som i vanlig ordning skulle sluta med polisiär repression. Men när den chilenska regeringen och de ekonomiska eliterna i stället valde att ovanligt brutalt låta polisen slå ned en ny våg av ungdomlig socialt missnöje, då hände plötsligt det oväntade; el estallido social. Den sociala explosionen. Droppen som fick den chilenska bägaren att rinna över. Chiles folk fick till slut nog och vaknade upp. Rädslan försvann och folk, gammal som ung, arbetare och medelklass, tog över gator och torg. Vad ingen då visste var att det nödvändiga sociala uppvaknandet försatte landet mitt i en fruktansvärd mardröm.
Nu, när mardrömmen är ett faktum och landets väpnade styrkor fulla av revanschlystnad åter låter k-pistbeväpnade poliser och soldater hemfalla åt statsterrorism i den chilenska oligarkins tjänst, är det läge att inte lämna chilenarna åt sitt öde. Ett kämpande, frihetsälskande folk med legitima sociala krav håller i skrivande stund på att slaktas av säkerhetsstyrkor.
Regimen, som vid det här laget knappast kan kallas demokratisk, har än så länge erkänt ett femtontal dödsoffer, men givet de många redogörelser från hela landet i sociala medier som vittnar om hur brutalt protesterna slås ner och de omfattande bild- och videobevisen på folk som kallblodigt avrättas och mördas av polis och militär, finns starka skäl för att anta att mörkertalet är betydligt större än så. Talespersoner från Chilenska Läkarhögskolan har under tisdagen offentligt varnat för att myndigheterna döljer de egentliga dödstalen eftersom de officiellt angivna siffrorna inte stämmer överens med de till högskolans inrapporterade.
Militärens version är att i princip alla dödsoffer har dött i samband med plundringar, varav de allra flesta har dött förkolnade i bränder i olika affärer. En av plundrarna sägs ha dött av elstötar i ytterligare en affär. Vittnesmål på bland annat Twitter talar dock för att säkerhetsstyrkorna satt i system att elda upp sina offer i affärer, för att dölja sina spår och för att bidra till ökat kaos som i sin tur används för att sprida rädsla och terror.
Eftersom vi tills vidare endast har militärens ord att gå på så får vi anta att det självklara sättet för människor att dö på i Chile just nu är att bli förkolnade medan man plundrar. För övrigt finns omfattande bevis på att polis hänger sig åt att uttryckligen uppmuntra plundringar för att därefter elda upp affärer och annat sabotage i syfte att lägga skulden på de i allt väsentligt fredliga demonstranterna.
Om vår svenska regering väljer att tjäna blodspengar i Chile kommer historiens dom att bli hård.
Det vore lätt att avfärda alla dessa påståenden om polisens och militärens pågående illdåd som konspirationer om det inte vore så att det är 2019 och en smartphone finns i varje människas ägo. Att följa chilenares uppdateringar de senaste dagarna kräver en god förmåga att känslomässigt härbärgera och inget för känsliga; det sprids löpande filmer på polisbilar som i bästa terroriststil medvetet kör ihjäl människor, på godtyckliga skjutningar på gator och på avrättningar av flyende människor, vittnesmål om ett besinningslöst dödligt våld som får Purge-filmerna att verka skrämmande varnande.
Än mer filmer sprids på utstuderat sadistiskt polisiärt våld och tortyr mot omhändertagna människor på gatorna, liksom på våldsamma razzior och på hemliga bortföranden av människor.
Under tisdagskvällen lokal tid uppgavs minst 5 400 människor vara gripna och den för den militära repressionen ansvarige generalen har uppmanat folk att ”inte göra motstånd”, något som mot ljuset av de grova övergreppen och morden snarare göder motståndet. Under onsdagen och torsdagen planeras en mer organiserad generalstrejk med omfattande demonstrationer från en mängd olika sociala rörelser, där även de flesta facken, inte minst de enormt viktiga gruvarbetarfacken i Chiles största koppargruvor och i landets hamnar, har valt att lägga ner sitt arbete i solidaritet med sitt kämpande folk.
Årtionden av uppdämd militär och polisiär revanschlystnad och frustration har Chiles rikaste människor släppts löst på civila arbetare som har fräckheten att inte visa rädsla och foglighet, och modet att inte sluta kräva ett folks mest grundläggande rättigheter. Chiles folk massakreras just nu under skydd av en omfattande mediecensur och hela världen tiger. Etablerade medier i Chile och i världen sprider okritiskt militärens propaganda, ett ansvarslöst agerande som ekar det som skedde de första veckorna efter militärkuppen 1973. Den gången blev sanningen smärtsamt uppenbar när det var för sent.
Många europeiska länder har stora affärsintressen i Chile, så även Sverige. Vi får hoppas att den socialdemokratiskt ledda regeringen snarast upphör göra affärer med en regim som mördar, torterar och eldar upp arbetare, barn och kvinnor i Chile, samma land som Olof Palme en gång tog under sitt beskydd. Om vår svenska regering väljer att tjäna blodspengar i Chile kommer historiens dom att bli hård.
Till dess att dimmorna skingras kan Chiles folk bara hoppas att omvärlden, och Sverige, inte glömmer bort att även vårt blod är rött, att våra tårar är lika salta och att vår just nu oändliga smärta också är mänsklighetens. Och att satans mördare förblir satans mördare.
