Drömmen som provokation

Holmsund ligger vid Umeälvens mynning och har omkring 5 500 invånare. Umeå hamn är fortfarande stor, men industrinedläggelserna har varit många sedan 1950-talet. [FILM] Till drömmarnas land Regi: Victor Lindgren Hit kommer 17-åriga Sabina och hennes bröder från Rumänien för att söka jobb. 15-åriga Elin sjunger vid sommaravslutningen i kyrkan och lyssnar till rektorns sommartal om […]

Holmsund ligger vid Umeälvens mynning och har omkring 5 500 invånare. Umeå hamn är fortfarande stor, men industrinedläggelserna har varit många sedan 1950-talet.

Hit kommer 17-åriga Sabina och hennes bröder från Rumänien för att söka jobb. 15-åriga Elin sjunger vid sommaravslutningen i kyrkan och lyssnar till rektorns sommartal om ”olikheterna” mellan ortens befolkning och de nyanlända, som är välkomna in i gemenskapen ”om de vill”.

Det är lätt att tolka titeln på Victor Lindgrens Till drömmarnas land i ett chauvinistiskt sätt att se på världen – att Sverige förstås är landet en fattig rom torde drömma om. Men så småningom kommer den tolkningen på skam, snarare drömmer både den inflyttade Sabina, rumänsk rom, och Holmsundsflickan Elin om landet, platsen där deras drömmar kan få vara deras egna utan blickar och fördömanden från en ”vuxen” värld full av fördomar.

Sabina ser vansinnet i de fanatiskt välklippta gräsmattorna och Elin vill bara bort från sin galna pappa, från grupptrycket och fördomarna. Flickornas vänskap är en provokation för grannarna.

Sabina ser vansinnet i de fanatiskt välklippta gräsmattorna och Elin vill bara bort från sin galna pappa.

Gabriela Pichler har varit konstnärlig rådgivare och filmen ligger nära hennes egen prisade Äta sova dö (2012) i känslan av direkt och djupt känt amatörskådespeleri. Men också Roy Anderssons blandning av ungt uppror mot vuxentrött krasshet i En kärlekshistoria från 1970 har säkert varit en inspiration. Särskilt de unga gestaltar starkt känslan av att vara instängda i en förutsägbar framtid, och det är inte svenska Elin som är den starkaste av de två.