Under förra året drevs nästan ytterligare två miljoner människor på flykt undan konflikten och det fortsatta våldet i Kongo-Kinshasa. Siffrorna över den humanitära krisen i landet är nästan ofattbara – och allra värst utsatta är landets kvinnor och barn.
Kongo-Kinshasa drabbades under fjolåret även av den värsta kolerakrisen på 15 år, med fler än 55 000 insjuknade och över 1000 dödsfall. Detta samtidigt som mängder av människor dödades eller skadades i konflikten – eller föll offer för sexuella övergrepp.
Den fortsatta krisen slår särskilt hårt mot de kvinnor som fått sina hem plundrade och nedbrända och lämnats med tomma händer, och de barn som inte får möjlighet att gå i skolan och löper risk att bli värvade som soldater.
Charlotte Ukuba är 60 år och tvingades på flykt. Hon befinner sig nu i Kikwit, i provinsen Kwilu i sydvästra Kongo.
– Nu bor jag utomhus med mina åtta barn. Min man mördades förra året i det våld som bröt ut i provinsen Kasai. När jag kom hit bodde vi till en början i en kyrka tillsammans med andra familjer som var på flykt. Men förra veckan blev vi utkastade av prästen. Jag har inga pengar och måste köpa kläder till mina barn, berättar hon.
Hennes äldsta dotter är sjuk i malaria.
– Vi har inga mediciner till flickan. Jag vädjar om hjälp, säger Charlotte Ukuba.
Jag kan inte besöka sjukhuset om jag skulle bli sjuk eftersom jag är helt utblottad.
Marie Ntumbala, internflykting
I augusti 2016 bröt våldsamheter ut i Kasai efter att en lokal milis inlett ett uppror. Sedan dess har återkommande strider rasat mellan milisgrupper och säkerhetsstyrkor, som i sin tur har utlöst nya konflikter mellan olika befolkningsgrupper.
För ett par veckor sedan dog den 47-åriga Rose Thimbangula i Kikwit. Dödsorsaken var tbc som hade förvärrats av de skador hon drabbats av efter att ha blivit utsatt för sexuellt våld. Hon hade inte råd att köpa några mediciner.
37-åriga Marie Ntumbala befinner sig på flykt i Mweka i Kasai. Hon kommer från en by som ligger 15 mil bort, men tvingades fly undan våldet. Hon hade turen att träffa en lokal familj som gav henne tak över huvudet och en sovplats på golvet. Men hennes framtid är högst osäker.
– Jag kan inte besöka sjukhuset om jag skulle bli sjuk eftersom jag är helt utblottad. Regeringen måste ge hjälp till alla flyktingar i landet, säger hon.
Marie Ntumbala är en av runt 4,5 miljoner internflyktingar i Kongo-Kinshasa, den högsta siffran i Afrika. Tanken var att val skulle ha hållits under förra året, men dessa sköts fram och ska nu enligt planerna hållas i slutet av året. Detta samtidigt som den politiska instabiliteten och striderna mellan soldater och olika milisgrupper förvärras. Det finns uppskattningsvis 120 stridande grupperingar i landet.
Krisen i Kongo har under de senaste två åren ökat exponentiellt.
Jan Egeland, generalsekreterare för Norska flyktingrådet
Humanitära organ har för 2018 vädjat till omvärlden om det största biståndet hittills till Kongo – cirka 1,7 miljarder dollar för att kunna ge hjälp till över tio miljoner människor. Samtidigt levererades endast hälften av det nödbistånd på 812 miljoner dollar som begärdes förra året.
Brigitte Kishimana är 28 år gammal och gravid i sjätte månaden. Hon bor i ett flyktingläger i Kalemi.
– Jag är i behov av vård, och det är flera andra gravida kvinnor i lägret också. Om de inte får vård är deras liv i fara. Förra året dog fyra flyktingkvinnor här i samband med graviditet eller förlossning, säger hon.
Striderna har fortsatt i landet och FN:s migrationsorganisation IOM uppger att tillbakadragandet av biståndspersonal från flera regioner har lett till att många grupper blivit ännu mer sårbara. IOM arbetar bland annat med att ge hjälp till en del av de många kvinnor som fallit offer för det omfattande sexuella våld som plågar Kongo-Kinshasa.
Jean-Claude Bashirahishize vid IOM säger att det finns kulturella tabun som gör att det är svårt för kvinnor att tala om sina traumatiska upplevelser.
– Krisen i Kongo har under de senaste två åren ökat exponentiellt, säger Jan Egeland, generalsekreterare för Norska flyktingrådet.
Han säger att striderna som pågår i dag skiljer sig från tidigare konflikter i landet.
– Regioner som tidigare var fredliga och stabila, som regionen Grand Kasai och Tanganyika är numera konflikthärdar där våld mellan olika grupper har lett till att hundratusentals drivits på flykt.
Enligt Jan Egeland leder konflikterna i Kongo-Kinshasa till att hela regionen kan hamna i en humanitär kris – eftersom tiotusentals människor tvingats på flykt till grannländer som Uganda, Burundi, Tanzania och Zambia.
– De humanitära behoven ökar explosionsartat och hjälpinsatserna räcker inte för att täcka de växande behoven, säger Jan Egeland.
Han uppmanar det internationella samfundet att prioritera den humanitära kris som pågår och som drabbat många miljontals människor.
– I annat fall kommer konsekvenserna att bli ödesdigra för landet och möjligen även för regionen.