Den isande samtid som blev vår

[TEATER] Ur svenska hjärtans djup Av Kristian Hallberg Regi: Tobias Hagström-Ståhl Teater Galeasen, Stockholm Så här 32 år senare kan vi väl enas om att det i alla fall känns som ett paradigmskifte av offentlig konsensus i spåren av ”mordet på Sveavägen”. Åsikter som tidigare knappast uttalats annat än i slutna sällskap kunde plötsligt betraktas […]

Så här 32 år senare kan vi väl enas om att det i alla fall känns som ett paradigmskifte av offentlig konsensus i spåren av ”mordet på Sveavägen”. Åsikter som tidigare knappast uttalats annat än i slutna sällskap kunde plötsligt betraktas som politik.

Visst hade 1980-talets börsyra och råa Thatcher-anda som i dag är norm rullat igång lite försiktigt, men för många svenskar kopplas den liberalkonsumistiska era vi nu hukar under samman med Palmemordet (och inte minst efterföljande ”polisutredning” där förundersökningsledaren Hans Holmér lanserades som tv-stjärna innan han ett knappt år senare tvingades bort efter ett antal frifräsarmissar).

Det uppstod ett gungfly där framtiden började byggas utan tanke på förankring i historien, som snarast betraktades som en belastning.

Kristian Hallbergs pjäs på Galeasen Ur svenska hjärtans djup gör i ett antal talade tablåer nedslag i en familj som försöker navigera i det Sverige där ”vanligt folk” allt mer distanserats från maktens slemma rorsmän. Människorna här framstår verkligen som valhänta uttolkare av omvärlden, de försöker förstå färdväg och mål utan några som helst kartor eller kompasser.

Många har fallit fritt på vägen. Och de som fallit är de som inte ”hänger med”, och inte ”tagit chansen”.

Föreställningen tar oss med på en resa genom iskall nostalgi, med en familj som bor på en mindre ort någonstans i sydvästra Sverige.

Som en pendang till Palmemordet finns här ett annat mord som inträffade 2015 – där inte heller nu detaljerna besparades i medias intensiva rapportering och spekulationer. Men nu med andra förtecken – ”nysvenskarna” är nu inringade som artfrämmande och blir de naturligt misstänkta.

Här finns mycket som är ångestfyllt att möta igen. Galeasen ger heller inga svar på hur ett alternativ skulle kunna se ut framöver, där alla de vilsna som lämnats efter vägen skulle få plats.

Det är en föreställning som isar ända in i hjärtat.