Reportage #14/2018

Kvinnoland

Foto: Gianmarco Maraviglia

År 1994 resulterade hundra dagar av massmord på tutsier i att mellan 800 000 och en miljon människor dog i Rwanda. De överlevande ur befolkningen var till 60–70 procent kvinnor. Nu i läknings- och återuppbyggnadsprocessen är landet beroende av kvinnorna.

Före folkmordet var kvinnor i Rwanda i stor skala låg­utbildade. I princip förekom det inte att kvinnor ägde mark eller arbetade utanför hemmet. Numera är 64 procent av parlamentsledamöterna kvinnor, något som inte förekommer i något annat land. Återuppbyggandet av Rwandas statsapparat leddes av ett antal äldre kvinnor fast beslutna att deras roll i samhällsbygget inte skulle gå förlorad när könsbalans gradvis börjat uppnås.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia
Foto: Gianmarco Maraviglia

Kooperation
Byn Mayange ligger i ett av de fattigaste områdena i Rwanda, fyra mil söder om landets huvudstad Kigali. På grund av regionens torra och därmed för jord­bruk ogynn­sam­­ma klimat tjänade 52-åriga Nyirabambari Chantal allt mindre på sitt arbete på fälten. Då bestämde hon sig för att starta ett kooperativ för enbart kvinnor och lärde dem att fläta traditionella korgar – fast i nya utföran­den och färger. Nu arbetar mer än 200 kvinnor i kooperativet och tjänar bättre än de gjorde tidigare. Nyirabambari Chantal är numera mycket efterfrågad när det gäller att lära upp kvinnor om hantverk och kooperativ runt om i landet.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia

Hållbar framtid
Trots sin unga ålder innehar Lilian Mpende redan befattningen som chef för stadsplaneringen i Rwandas huvudstad Kigali. Det innebär att hon ansvarar för att se till att planen för hur staden ska byggas ut och utvecklas följs. Det åligger henne att försöka hantera många av de problem som uppkommer med befolkningstillväxt, klimatförändringar och ohållbar miljöutveckling.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia
Foto: Gianmarco Maraviglia

Av kvinnor för kvinnor
Women to women är en ickestatlig organisation som verkar  i byn Rusheshe. Projektet drogs igång kort efter folkmordet för att stödja kvin­­nor i att kunna utföra samma arbete som män. Många män hade mist livet under folkmordet eller fängslats anklagade för mord, och merparten av kvinnorna hade aldrig tidigare skött arbetsuppgifter utanför hemmet eller bedrivit affärsverksamhet.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia

Luftburna drömmar
24-åriga Esther Mbabazi arbetar som pilot på RwandAir, Rwandas statligt ägda flygbolag. 2013 certifierats hon som första kvinna i landet som flygplanspilot och har fått stor uppmärksamhet för det. Hon är utbildad vid Sorotis flygskola i Uganda och i Florida i USA. Hennes dröm allt sedan barndomen har varit att bli pilot precis som sin pappa, som tragiskt dog i en flygkrasch när Esther var åtta år.

 

Högre utbildning
Akilahinstitutet är en icke-vinstdrivande högskola för kvinnor i Kigali i Rwanda. Det är den första  högskolan för kvinnor i hela landet. Skolan erbjuder treåriga examensutbildningar i informationssystem, entreprenör­skap och förvaltning inom besöks- och turismnäringen. På skolan går 355 studenter och 145 har hittills utexaminerats. 93 procent av studenterna slutför sin utbildning och 88 procent av dem har hittills fått arbete inom ett halvår efter examen.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia
Foto: Gianmarco Maraviglia

Utjämnande skola
Forum for African Women Educationalists, FAWE, är en icke-vinstdrivande medlems­organisation som sammanför människor som är intresserade av att främja flickors och kvinnors utbildning i Rwanda. Sedan grundandet   i november 1997 har FAWE spridits över hela landet. I nuläget hjälper man flickor i landets samtliga fem pro­vinser med utgångspunkten att inte diskriminera utifrån socioekonomiska förutsättningar. Många fattiga flickor har fått utbildning genom dem. Organisationen grundades av Thérèse Bishagara, en rwandisk flykting som växte upp och gick i skolan i östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Senare flyttade hon till Kongos huvudstad Kinshasa för att studera molekylärbiologi. Numera är hon senator i Rwandas parlament.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia

Kvinnor och barn
Mukasarasi Goedelieve är SEVOTA:s grundare. SEVOTA står för Solidarity for Widows and Orphans for Work and Self-Promotion och man arbetar för att återuppbygga de mänskliga relationer som förstördes under folkmordet. Organisationen, som grundades redan i december 1994, fokuserar särskilt på att ekonomiskt och socialt stödja kvinnor som våldtagits, barn till våldtagna, samt änkor och föräldralösa barn, men arbetar också brett med läs- och skrivkunskaper och med projekt som syftar till att skapa hållbar miljö.

 

Foto: Gianmarco Maraviglia

Scenkonst för samhällsomvandling
En av de mest fram­trä­dan­­de figurerna i samtida teaterkonst i Rwanda är Hope Azeda. Hon grundade och är konstnärlig ledare för Mashirika Creative  and Performing Arts, ett teater­sällskap som fokuserar på samhälls­utveckling och att skapa plattformar för social dialog. Ämnen som tagits upp i kollektivets före­ställ­­ningar är bland annat försoning, sexism och hiv/aids. Gruppen skapade gemensamt föreställningen Afrikas hopp som sattes upp i Kigali 2004 som ett tioårsminne av folk­mordet. Föreställningen har sedan turnerat runt och satts upp på flera platser – bland annat var den i Sverige 2008.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984