Inget annat land i världen har lika stora oljereserver som Venezuela och landets ekonomi är helt beroende av råvaran. Men den statliga oljeindustrin håller på att falla samman, vilket nya korruptionsskandaler bara är ytterligare ett exempel på.
Ekonomen Luis Oliveros, verksam vid Metropolitan-universitetet i huvudstaden Caracas, säger att produktionen av råolja i Venezuela på kort tid har minskat med en miljon fat om dagen. Enligt Opec producerade landet nästan 2,9 miljoner fat olja om dagen för fyra år sedan, en siffra som i dag ligger på dryga 1,8 miljoner fat.
Luis Oliveros varnar för att produktionen kommer att minska med ytterligare en kvarts miljon fat om dagen under nästa år, om produktionsminskningen fortsätter i samma takt som nu. Han säger att Venezuela, som var en av grundarna till oljeproducentorganisationen Opec 1960 – när landet var världens största producent av råolja, därmed skulle bli en nästan irrelevant aktör på marknaden.
Detta trots att Venezuela har de största kända oljereserverna i världen, enligt inhemska bedömningar.
Olja är nästan den enda exportprodukt som Venezuela har, den ligger bakom 95 procent av landets intäkter från utlandet och stod för bara några år sedan för mer än en femtedel av landets bruttonationalprodukt.
Större delen av oljeindustrin kontrolleras av det statliga bolaget Petroleos de Venezuela, PDVSA, som även samarbetar med några multinationella bolag.
I slutet av november inledde president Nicolás Maduro en upprensning inom PDVSA, med anledning av mängder av anklagelser om korruption. En ny ledning för bolaget tillsattes, ledda av generalen Manuel Quevedo, som saknar erfarenhet av oljeindustrin, och ledningen uppmanades att arbeta för att utöka produktionen med ytterligare en miljon fat om dagen.
Presidentens rådgivare Alí Rodríguez meddelade att målet var att höja produktionen till den nivå man kommit överens med Opec om, dryga 1,9 miljoner fat olja om dagen.
En mycket svår uppgift, enligt Alberto Cisneros, som är vd för oljekonsultbolaget Global Business Consultants.
– Bara för att kunna upprätthålla den nuvarande produktionen på 1,85 miljoner fat om dagen krävs det att mellan fyra och fem miljarder dollar satsas på industrin, och dessa pengar finns inte, säger Alberto Cisneros.
Han påpekar att Venezuelas ekonomi är i ruiner, med hög inflation, enorma utlandsskulder, brist på mat, läkemedel och basvaror. Landet har därför inte de resurser som oljeindustrin behöver för att kunna utöka produktionen, enligt Alberto Cisneros.
Korruptionen inom PDVSA har dessutom nyligen blivit avslöjad, då hela 67 chefer inom bolaget under december skickats i fängelse för en lång rad av olika brott. Två av dessa har tidigare varit ministrar med ansvar för oljeproduktionen under president Nicolás Maduro.
Vid sidan av detta utreds nu även Rafael Ramírez, även han en tidigare oljeminister som var ordförande för PDVSA mellan 2002 och 2014 och fram till för ett år sedan var landets FN-ambassadör. Detta eftersom han misstänks ha varit inblandad i pengatvätt.
Enligt den spanska tidningen El País har personer som står nära Rafael Ramírez mottagit mångmiljardbelopp i illegala pengaöverföringar mellan 1999 och fram till 2013.
PDVSA bildades i samband med att oljeindustrin i Venezuela förstatligades 1975. Under lång tid framhöll företaget att man var ett av världens fem största oljebolag. I dag omgärdas i stället PDVSA främst av anklagelser om korruption och inkompetens.
Alberto Cisneros menar att den minskande oljeproduktionen hänger samman med bristande investeringar och underhåll.
Den venezuelanska oljeexperten Francisco Monaldi, som är verksam vid Rice University i Texas i USA, menar att den verkliga oljeexporten från landet redan nu är lägre än 1,4 miljoner fat om dagen. Mindre än en halv miljon fat om dagen uppges ha exporterats till USA under november. Tidigare låg exporten till USA på 1,5 miljoner fat om dagen, och landet är det enskilt viktigaste för Venezuelas exportinkomster. Så är det fortfarande, trots att exporten till Kina ligger på 600 000 fat om dagen, men dessa inkomster går åt till att betala skulder.
Enligt Alberto Cisneros är situationen ännu värre när det gäller Venezuelas oljeraffinaderier. Dessa är enligt honom byggda för att kunna hantera 1,3 miljoner fat olja om dagen och gick för några år sedan på över 90 procent av sin kapacitet. Dagens siffra är snarare runt 35 procent.
– Vi klarar inte ens av att möta våra egna bränslebehov och bränsle måste delvis importeras, säger Alberto Cisneros.
Ett av problemen i landet är de mycket låga bränslepriserna, som är de lägsta i världen. En liter bensin kostar endast en bolívar, som enligt den officiella växelkursen motsvarar ungefär tio cent gentemot dollarn, motsvarande ungefär en krona. Men på den svarta växelkursen ger en dollar många gånger mer i den lokala valutan, vilket kan göra bensinen extremt billig för den som har tillgång till den valutan. Det innebär varje år enorma förluster för PDVSA.
Detta leder även till en smuggling av bränsle till närliggande länder, något som Venezuelas myndigheter försöker motarbeta med ransonering – vilket i sin tur kan leda till bränslebrist och enorma köer vid bensinstationerna nära landets gränser.
USA har även infört sanktioner mot Venezuela, vilket gör det svårare för landet och PDVSA att begära omförhandlingar om skulder. Det gör det dessutom svårare för andra bolag att gå in och göra gemensamma investeringar i oljesektorn.
– Venezuelas oljeindustri tycks befinna sig i en dödlig spiral, säger Francisco Monaldi.