Arbetsmarknadens parter inom industrin meddelar nu att de kan tänka sig ett treårigt avtal. Men för att facken ska gå med på det uppger de att det måste vara ”rätt” innehåll – bland annat att en låglönesatsning finns med. Än så länge är förutsättningarna för det små.
Både fack och arbetsköpare har i sina krav utgått ifrån en ettårigt avtal, men har nu meddelat att de är beredda att tänka om. I onsdags lämnades förslag från de opartiska ordförandena, Opo, som leder industriförhandlingarna, om att utgå ifrån att avtalet blir på tre år.
De fackliga parterna har gått med på förslaget, men bara om innehållet i avtalet blir ”rätt”.
– Det är innehållet som styr, hur mycket arbetsgivarna är beredda att pröjsa för arbetsfred. Det krävs att vi får igenom våra krav och hamnar på löneökningsnivåer som är schysta. Låglönesatsningen behöver också vara med, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare för IF Metall.
Jag bedömer inte att det är möjligt med en frivillig uppgörelse.
Anders Weihe, förhandlingschef, Teknikföretagen, till Arbetaren i februari
Men som Arbetaren tidigare skrivit om är låglönesatsningen något som fått arbetsköparna att gå i taket och hota med att säga upp avtalet om facket fortsätter framhärda i det kravet. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe sade så här om fackets möjligheter att få igenom kravet:
– Nej, jag bedömer inte att det är möjligt med en frivillig uppgörelse.
Och det är en inställning som enligt Veli-Pekka Säikkälä fortfarande är är rådande i förhandlingarna.
– Den är lätt för arbetsgivarna att samla sig runt. De ogillar alltid när de med de lägsta lönerna ska få något mer. Å andra sidan är det så att det är jävligt mycket princip och arbetsgivarnas starka sida brukar inte vara principer utan pengar, säger han.
Betyder det att ni ska tala till deras plånbok genom att sänka övriga krav?
– Nej, det tänker vi inte göra. Det här är rätt små pengar för arbetsgivaren och kostnaderna ökar med någon tiondel. Däremot är det mycket värt för de med 21 000 kronor i månaden att få 60 kronor mer.
Det här är rätt små pengar för arbetsgivaren och kostnaderna ökar med någon tiondel.
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare, IF Metall.
Men det finns en ytterligare huvudsaklig stöttesten i förhandlingarna och den handlar om arbetstiden. Till skillnad från facken, vars krav innehåller arbetstidsförkortning, vill arbetsköparna kunna beordra mer övertid. Utöver det vill de även kunna förlägga semestrar även till maj och september.
– Det är låglönesatsningen och arbetsgivarnas långtgående krav på arbetstidsflexibilitet som är de stora frågorna. Kan de inte möta upp våra krav så går diskussionen återigen över till att gälla ett kortare avtal, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Arbetaren har sökt Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe utan resultat.
