När Carolina Frände sätter upp Elin Wägners roman Norrtullsligan på Stockholms Stadsteaters scen i Skärholmen, en 110 år gammal följetong i Dagens Nyheter, silas berätten genom vår egen samtid utan besvär. [FÖRESTÄLLNING] Norrtullsligan Stockholms stadsteater i Skärholmen, Stockholm Regi och scenografi: Carolina Frände De fyra unga kontoristerna som delar två rum i Norrtull diskuterar ojämlikheten […]
När Carolina Frände sätter upp Elin Wägners roman Norrtullsligan på Stockholms Stadsteaters scen i Skärholmen, en 110 år gammal följetong i Dagens Nyheter, silas berätten genom vår egen samtid utan besvär.
Stockholms stadsteater i Skärholmen, Stockholm
Regi och scenografi: Carolina Frände
De fyra unga kontoristerna som delar två rum i Norrtull diskuterar ojämlikheten i arbetet och politiken. Det är beroendet av pengarna och samtidigt lusten till självständighet som är spänningen i romanen. Att som ung kvinna på arbetsmarknaden finna sig i att ta emot ovälkomna ”komplimanger” och på gatan förväntas uppskatta kommentarer om sitt utseende och påtryckningar om att ”inte vara tråkig” är erfarenheter som generationer av kvinnor haft
Likaså behovet att få prata av sig och diskutera orättvisorna tillsammans med väninnorna när man kommit hem och klivit ur de trånga skorna.
Kontrasten till mannens fria möjligheter är häpnadsväckande.
Wägner var själv en hårt arbetande kontorskvinna som snabbt utvecklade sig till skarpt debatterande pacifist, feminist och aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt. Det märks i denna tidiga berättelse ur hennes hand, de fyra huvudpersonerna i hennes berättelse visar upp sig i hela sin ilska, trötthet och lust till ett liv som bara kan anas.
Kontrasten till mannens fria möjligheter är häpnadsväckande – så blir pjäsen en spegel för vår tid. Föreställningen håller trådarna spända över århundradet, ibland kan referenserna till Patti Smith och Liv Strömqvist kännas lite övertydliga, men med ett musikval till en del av starka kvinnliga artister där insparken sker med Frida Hyvönens ”Imponera på mig” sitter nog känslan ändå rätt och starkt för de unga som föreställningen i första hand riktar sig till.
Och inte bara för dem.
