”Ge kvinnojourerna mer ekonomiska resurser”

Misshandlade kvinnor kan räkna med att få olika mycket hjälp av samhället beroende på i vilken kommun de bor. Arbetaren har ställt fyra frågor till Veronica Ekström från institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet som skrivit avhandlingen ”Det besvärliga våldet, om skillnader i stöd till våldsutsatta kvinnor i Sverige”.

Inrikes
Omslaget till Veronica Ekströms avhandling har hon broderat själv. Idén bakom var att få till en kontrast mellan titeln och hemtrevnaden som kvinnliga textila verk ofta får symbolisera.
Foto av avhandlingsomslaget: Arbetaren

Vad förvånade dig mest när du skrev din avhandling?

– Det var många saker. Men kanske framför allt hur socialtjänsten runt om i landet fungerar olika i form av synen på våld och vilken typ av insatser som behövs. Det finns kommuner som inte ens kan erbjuda ett stödsamtal för en misshandlad kvinna, som inte har något alls att erbjuda.

– Sedan är bostadsfrågan oerhört problematisk. Medan vissa kommuner kan erbjuda exempelvis förtur i boendet eller på ett skyddat boende för hjälpsökande kvinnor på andra orter råder andra kommuner kvinnorna att själva söka andrahandslägenheter på Blocket.

Veronica Ekström.
Foto: Linköpings universitet

Varför är det sådana enorma skillnader beroende på var i landet man bor?

– Det här handlar ju om ett arbete under utveckling. Det har skett successiva förstärkningar i lagstiftningen sedan 90-talet. Men det finns ju kommuner som redan har mångårig erfarenhet av frågorna och andra som befinner sig i ett uppbyggnadsarbete.

– Många socionomer i dag har ingen utbildning i just frågan om våld. Och där måste det satsas politiskt med mer ekonomiska resurser och frågan måste tillåtas att ta plats. I mindre kommuner, där man kanske inte möter lika många våldsutsatta kvinnor, är det ofta svårare att utveckla spetskompetens.

Det finns många kvinnor som av olika anledningar inte vill söka hjälp hos myndigheter då de kanske tidigare känt sig illa behandlade där.

Vad mer behöver göras för att komma till rätta med problemet?

– Bostadsfrågan måste lösas och det kan inte socialtjänsten göra, de bygger inga bostäder. I stället måste vi få tillgång till fler hyreslägenheter för en möjlighet till social förtur till boende. Dessutom måste det satsas mer på konsekvensutveckling med handledning för svåra ärenden med en bred kompetens inom hela myndigheten för ett bättre samarbete och en gemensam grundsyn på våld i nära relationer. I dag finns det stora glapp i delar av landet. Lyft fram de kommuner som kommit längre och lär av varandra.

Anser du att det här är en fråga som inte tas på tillräckligt stort allvar?

– Det är svårt att svara på. Oavsett partifärg så uppfattar man nog frågan som viktig så därför är svaret nog nej. Samtidigt måste man ju titta på socialtjänsten som helhet och där finns det jättestora problem som behöver hanteras politiskt. En av lösningarna för just stödet till våldsutsatta kvinnor tycker jag bland annat vore att ge kvinnojourerna mer ekonomiska resurser. Det är de som i allra högsta grad sitter på massor av kunskap i de här frågorna och de drivs på många håll ideellt samtidigt som de är ett viktigt komplement till socialtjänsten. Det finns många kvinnor som av olika anledningar inte vill söka hjälp hos myndigheter då de kanske tidigare känt sig illa behandlade där. Det gör att många hamnar utanför de stödinsatser som eventuellt finns.