För några tiotal år sedan var ironi ett vanligt popkulturellt stilgrepp. Enligt författaren Adam Kotsko präglas humor i tv-serier och filmer nuförtiden snarare av obekväma situationer. Via ett antal filosofer försöker Kotsko reda ut vad en obekväm situation egentligen är. Han utgår bland annat från Martin Heideggers definitioner av grundläggande sinnestillstånd, eller sätt att vara […]
För några tiotal år sedan var ironi ett vanligt popkulturellt stilgrepp. Enligt författaren Adam Kotsko präglas humor i tv-serier och filmer nuförtiden snarare av obekväma situationer.
Via ett antal filosofer försöker Kotsko reda ut vad en obekväm situation egentligen är. Han utgår bland annat från Martin Heideggers definitioner av grundläggande sinnestillstånd, eller sätt att vara i världen, som ångest (vår insikt om vår oundvikliga död) och tristess (som är unikt för oss människor). Kotsko menar att obekvämlighet grundar sig i att vi är tvungna att dela världen med människor som är annorlunda än vi själva. Obekväma eller till och med pinsamma situationer uppstår när våra olikheter krockar.
Kotsko menar att den här känslan är så stark att vi känner oss obekväma bara genom att bevittna när någon annan hamnar i obekväm situation, till och med om den utspelar sig på tv, som en sorts medierad sekundärobekvämlighet. Något film- och tv-makare vet att utnyttja.
Kotsko definierar tre olika typer av obekväma situationer som han sedan illustrerar med hjälp av popkulturella fenomen. Det första kallar han ”vardaglig obekvämhet” och handlar om att någon bryter mot en social norm. Han menar att tv-serien The Office, särskilt den brittiska förlagan, är ett typexempel. Chefen (Ricky Gervais) bryter ständigt mot självklara sociala normer, varpå ofta mycket pinsamma situationer uppstår.
Nästa form kallar Kotsko ”radikal obekvämhet”. Den frodas i de panikliknande situationer som uppstår när det inte finns några tydliga normer att följa, när alla handlingar blir fel och ingen riktigt vet hur alternativet skulle kunna se ut. Ett exempel på en radikalt obekväm person är Gene Hackmans karaktär i filmen The Royal Tenenbaums, där han spelar en pappa som beter sig minst sagt underligt. Även serien Seinfeld och i ännu högre grad en av seinfeldskaparna Larry Davids egen serie Curb Your Enthusiasm nämns som exempel på den radikala obekvämhet som uppstår när ingen riktigt vet hur de ska agera och där samtliga försök till lösningar går mer eller mindre åt skogen.
Mitt emellan vardaglig och radikal obekvämhet hittar vi vad Kotsko kallar ”kulturell obekvämhet”. Det är vad som händer när det finns normer, men där de är svaga eller svåra att efterleva. Producenten Judd Apatows filmer nämns som exempel på detta. Han har producerat bland annat The Cable Guy, Anchorman, The 40-Year-Old Virgin, Jiddra inte med Zohan och Sånger från Manhattan, som innehåller situationer, ofta kring olika typer av manlig gemenskap, där det visserligen finns en norm men där männen som försöker närma sig varandra inte riktigt vet vad de ska göra med den eller i ännu lägre grad, vad de ska göra med varandra.
Awkwardness är en föredömligt kort, välskriven och tankeväckande bok. I slutet av boken uppmanar Kotsko oss att njuta av våra obekvämligheter, ungefär på samma sätt som Slavoj Žižek via den obegripliga franske psykoanalytikern Lacan uppmanar oss att njuta av våra symptom. Att det går att förvandla obekvämheten till en förmåga och att det går att njuta av att befinna sig i situationer med annorlunda människor utan tydliga regler att följa.
Själv funderar jag snarast på vilket klimat som uppstår av alla de här obevämligheterna och kanske framförallt under vilka materiell förutsättningar de uppstår.
Jag skulle säga att summan av alla de här obekväma situationerna är ett tillstånd av ängslighet. En rädsla för att bryta mot normer och en vilsenhet när det inte ens finns normer som vägledning. En rädsla för att göra fel, säga fel, se fel ut, ha fel åsikter, känna fel människor och så vidare. Har du någon gång bott i Stockholm, jobbat med kultur eller media eller haft ett twitterkonto förstår du vad jag menar.
Problemet är att denna ängslighet spridit sig även till andra delar av samhället och jag anar varför. Jag tror att utvecklingen på arbetsmarknaden har en hel del med det här att göra. Jag inbillar mig att någon som känner sig otrygg, och har all anledning att göra detta, blir extra ängslig. Har du en provanställning är Ricky Gervais och alla pinsamma situationer som följer i hans kölvatten den absolut sista chef du vill ha. Om du är inhyrd eller jobbar mot faktura och kan bli avbokad utan varsel är det inte ett dugg roligt om normerna är oklara eller till och med obefintliga och allt du gör riskerar att bli fel. En person som känner sig trygg på jobbet är däremot betydligt mindre bekymrad över att det då och då blir pinsamt.
Obekvämheten är den prekära arbetsmarknadens humor. Ängsligheten kapitalismens förhoppningsvis sista stadium. Awkwardness en väldigt bra start för den som vill försöka förstå hur vi kan hantera den.