Gyllene grynings ledare i Grekland greps härom veckan, efter en rad rasistiska våldsdåd, mord och andra brott kopplade till partiet. De högerreaktionära strömningarna i Grekland har varit påtagliga sedan länge. Vad jag vill se är ett samhälle där man tar itu med rasismen innan den får fotfäste, skriver Kim Fredriksson, tidigare organisatör, strateg och skribent inom den svenska fasciströrelsen.
Jag träffade Gyllene gryning, GG, första gången i Berlin 2005. Det var segerdagen, 60 år efter att Tyskland befriats från Hitler. Jag representerade ledningsgruppen i Nationaldemokraterna. Målet var att knyta kontakt med tyska NPD. Vi var inte där för att fira krigsslutet. Vi var där för att beklaga utgången.
Jag minns inte exakt vad som sades. Men det var rätt formellt, vilket det brukar vara vid sådana här tillställningar. Handskakningar, fotografier och allt som oftast frågan: ”Hur ser situationen ut i ditt land?”. Jag minns en halvkass översättning av det tal GG höll. Vare sig jag själv eller någon annan i delegationen var speciellt imponerade.
Trots den gäsp- tillika frasradikalism GG bjöd på så förekom kontakt med dem efteråt. GG sågs och ses som den enda seriösa motpolen till det mångetniska samhället i Grekland. Partiet Laos, motsvarigheten till SD, sågs snarare som ett konservativt parti som inte hade ambitionen att utmana det rådande systemet. Vilket visade sig stämma då Laos skrev under det grekiska folkets skuldbörda när krisen kom – något som straffade sig och ledde till att Laos byttes ut mot just GG. Det vore som om väljarna hade övergett SD för Svenskarnas parti. Spektakulärt, ja. Men inte speciellt konstigt med tanke på vilken situation Grekland befinner sig i.
Gyllene grynings ledare Michaloliakos greps härom veckan. Misstänkt för att leda en kriminell organisation. Detta efter en rad rasistiska våldsdåd, mord och andra brott kopplade till partiet. Så sent som i förra veckan hotade han med att släppa lös en milis. Frågan är varför man inte reagerade på de strömningar som fanns redan 2005 då GG endast var ett pytteparti i storlek med Svenskarnas parti.
Den strukturella rasism som gett upphov till vulgärrasismen vi nu ser kan liknas vid en lavin.
Flinga för flinga bildar snön en massa. Massan formas till ett gigantiskt snötäcke. Till slut händer något. Lavinen är ett faktum.
Även om Grekland är ett extremfall på många sätt så bör man se det som ett varnande exempel. Dels på hur snabbt det kan gå men också på hur det kan gå. Något som den svenska alliansregeringen också har tänkt på. I Sveriges nya grundlag slås det fast att Sverige ska kunna utfärda föreningsförbud mot rasistiska grupper. Frågan är om det verkligen går att lagstifta bort samhällsproblem.
Vad jag vill se är ett samhälle där man tar itu med problem innan de får fotfäste. Ett samhälle där lokalbefolkningen gemensamt säger ”stopp” till fascistiska provokationer och där den strukturella rasismen inte tillåts bli den där lavinen. Frågan är hur vi får ett sådant samhälle. Erfarenheten säger mig att det behövs en kursändring. Där det anses dumt att etnifiera sociala problem genom att till exempel skicka integrationsministern till förorter där det pågår sociala revolter. Det behövs även kunskap och motstånd mot de högerreaktionära strömningar som vinner mark. Inte makthavare och myndigheter som förstärker dem. Till exempel ett samhälle där den stora frågan inte är många dömda romer som finns i polisens rasregister, utan där den stora frågan är hur fel det är att registrera barn efter deras ursprung.
Gripandena av Gyllene grynings ledning kommer inte att innebära ett slut på de hemskheter vi har fått läsa om i tidningarna. De är nämligen bara ett symptom. Den yttersta konsekvensen av ett samhälle som borde ha gjort en kursändring för länge sedan.
Kim Fredriksson var tidigare organisatör, strateg och skribent inom den svenska fasciströrelsen. Sedan han lämnat och tagit avstånd från den verkar han i dag som debattör och skribent med fokus på sociala frågor och antifascism.