Runt 120 000 kvinnor i Afghanistan uppskattas vara beroende av narkotika. Men trots det stora antalet missbrukare finns det bara ett enda behandlingshem för kvinnliga narkomaner i hela landet.
På hemlig adress på en trång gata i Kabul ligger Sanga Amajs behandlingshem för kvinnliga narkotikamissbrukare. Behandlingshemmet är det enda i sitt slag i hela landet och för tillfället vårdas 25 kvinnor på hemmet för sitt missbruk. Nästan lika många barn, mellan fem och elva år, befinner sig också där tillsammans med sina mammor. Behandlingshemmet har två våningar med två stora sovsalar och flera gemensamma rum.
De flesta kvinnor som kommit till Sanga Amaj har inlett sitt missbruk med att använda opium och hasch, men har sedan gått vidare till heroin.
Enligt Storai Darinoor, en av de tolv vårdare som arbetar på behandlingshemmet, har många av kvinnorna börjat missbruka för att försöka fly från ekonomiska problem, ångest eller våld i hemmet.
– I många fall är det männen som introducerar drogerna för sina fruar, ofta med våld. Och när någon av föräldrarna är missbrukare, börjar även barnen i allmänhet använda droger, säger hon.
Storai Darinoor berättar också att det inte är ovanligt att små barn ges opium av sina föräldrar för att de ska hålla sig lugna.
Sanga Amajs behandlingshem finansieras genom ett USA-stöttat initiativ, men pengarna räcker bara till ett litet antal vårdplatser och begränsade vårdinsatser.
– Behandlingen pågår vanligtvis under 45 dagar och inleds med en tio dagar lång avgiftning, berättar läkaren Huma Mansouri, som är chef för behandlingshemmet.
Efter tiden på Sanga Amaj erbjuds kvinnorna en tre månader lång arbetsträning som syftar till att ge dem möjlighet att få ett arbete efter avslutad behandling.
En del av kvinnorna har dock ingenstans att ta vägen efter behandlingen eftersom de har förskjutits av sina familjer och saknar möjligheter att försörja sig själva. I mån av möjlighet händer det därför att behandlingshemmet anställer före detta patienter att arbeta som städare.
Hittills har drygt 1 100 kvinnor fått behandling på Sanga Amaj. Enligt Storai Darinoor har bara 145 av dem återfallit i missbruk. Det är dock bara en liten del av Afghanistans kvinnliga missbrukare som erbjuds någon behandling alls för sina problem. För de allra flesta präglas vardagen av djup fattigdom och våld.
Enligt den senaste undersökningen som genomfördes av FN-organet UNODC år 2010 bedömdes det att runt en miljon afghaner mellan 15 och 64 år var beroende av narkotika. Det motsvarar 3 procent av landets befolkning. Uppskattningsvis är 120 000 av dessa missbrukare kvinnor, och drygt 60 000 barn.
Det stora antalet missbrukare bedöms av experter dels beror på den omfattande arbetslösheten i landet, vilken uppskattas ligga på runt 40 procent. Men en av orsakerna tillskrivs också den stora ökningen av odlingar av opiumvallmo i landet, en narkotikaproduktion som dessutom har ökat på senare år.
År 2001 stod Afghanistans opium för hälften av det heroin som förekom på de europeiska gatorna. Numera står landet för 90 procent av den globala konsumtionen av opiater.
I Afghanistan är heroin en vanlig drog som finns tillgänglig överallt för motsvarande 40 kronor grammet. Det är ett lågt pris på världsmarknaden, men väldigt mycket pengar i Afghanistan. Narkotikamissbruket slår därför väldigt hårt mot de familjer som redan har det svårt att få ekonomin att gå ihop.
Regeringens ministerium för narkotikabekämpning har inga medel avsatta för att kunna genomföra förebyggande åtgärder, behandling eller rehabiliteringsprogram för missbrukare. Ansvaret för detta arbete läggs helt på det civila samhällets axlar, förklarar Dr Tariq Suliman, som är chef för ”Nejat”, ett av landets få rehabiliteringshem för drogmissbrukare beläget i den fattiga stadsdelen Karte Char i västra Kabul.
Han konstaterar att det ofta är kvinnor som får bära bördan av missbruk. Dels på grund av att de religiösa och kulturella tabun, som förbjuder kvinnor från att konsumera droger över huvud taget, innebär att få aktivt söker behandling av rädsla för att bli stigmatiserade. Afghanistans kvinnliga narkomaner utgör ett slags ”dold population”, som isolerar sig i sina hem, vilket i sin tur föder en kultur av våld mot barn och ökar risken för att även de hamnar i missbruk.
Experter på området menar att om inte regeringen avsätter mer pengar för upprättandet av anläggningar som Sanga Amaj, berövar man hoppet om en bättre framtid för landets tusentals kvinnliga missbrukare.