Händelser som de i Stockholmsstadsdelen Husby i söndags följer ett givet mönster. Kravaller triggas av polisens agerande, polisen rycker ut med större styrkor för att få stopp på kravallerna. Bilar bränns och skyltfönster slås sönder, och dagen efter ställs frågan varför. Det spekuleras i ”utanförskap”, högerdebattörer ropar på mer polis, vänsterdebattörer på fler fritidsgårdar. Alla […]
Händelser som de i Stockholmsstadsdelen Husby i söndags följer ett givet mönster. Kravaller triggas av polisens agerande, polisen rycker ut med större styrkor för att få stopp på kravallerna. Bilar bränns och skyltfönster slås sönder, och dagen efter ställs frågan varför. Det spekuleras i ”utanförskap”, högerdebattörer ropar på mer polis, vänsterdebattörer på fler fritidsgårdar. Alla är noga med att säga att det inte är okej att elda upp bilar.
Från South Central LA via Clichy-Sous-Bois och Tottenham till Husby centrum är den här typen av kravaller nästan löjligt förutsägbara. Polisens roll som katalysator är som vanligt övertydlig.
Den brutala misshandeln av en afro-amerikansk man i Los Angeles och frikännandet av de inblandade polismännen resulterade i maj 1992 i ett av de största upploppen i USA i modern tid. När två ungdomar i Parisförorten Clichy-Sous-Bois som försökte undkomma polisen omkom blev det upptakten till de omfattande kravallerna runt om i Frankrike 2005.
Den 4 augusti 2011 sköts 29-årige Mark Duggan till döds av polis i Londonstadsdelen Tottenham. Polisen hävdade att Duggan skjutit först, hans anhöriga att han varit obeväpnad. Den 6 augusti exploderade norra London i kravaller som varade i fyra dygn, med omfattande plundring. Ett par veckor senare erkände polisen att Mark Duggan inte avlossat några skott.
Förra måndagen sköt polis ihjäl en 69-årig man inne i en lägenhet i Husby. Mannen hade tidigare synts vifta med en stor kniv. Omständigheterna kring dödsskjutningen är oklara, klart är att de officiella uppgifterna från polisen till en början var felaktiga och väckte misstankar om att man hade något att dölja.
I söndags och måndags lyste skenet från brinnande bilar upp Husbys gator. Boende i området vittnar om poliser som gick lös på människor med batonger och knytnävsslag – vare sig de deltog i förstörelsen eller bara ville se vad som pågick. Medborgarvärdar vittnar om hur de trots att de burit sina jackor slagits med batong och kallats ”apjävlar” och liknande av polisen. Alla boende blir kollektivt misstänkta, och kollektivt bestraffade.
Att ta avstånd från bilbränder är den enklaste sak i världen, bränna sin grannes bil och brandbomba parkeringsgarage är helt enkelt ett grovt antisocialt beteende. Det är dock också väldigt enkelt att förstå det som reaktion på det antisociala beteende som riktas mot de boende på platser som Husby från det etablerade samhället varje dag.
Mindre nogräknade medier har redan låtit poliser spekulera i att nästa mord på en polis kommer att ske på gatorna i Husby eller närliggande områden. Det ligger närmare till hands att tänka sig att fler människor som bor där löper risk att dödas – på måndagskvällen drog poliser vapen igen. Men att spekulera på det viset är meningslöst. Klart är att går man in som en uniformerad styrka i fiendeland befolkat av människor man kallar ”apor” och värre och vevar med batongerna så får man krig.
Organisationen Megafonen i Husby ställer de ansvariga, politiker och andra, inför ett val – rusta upp området eller bered er på fler kravaller. Själva utgör de ett exempel på något som sedan länge verkligen behövts i områden som Husby: Självständig stadsdelsorganisering. Lyckas den kommer inga fler bilar att brinna.