Lång väg från Eritrea till Partille

Krönika
Henrik Johansson, författare.

Peter Englund skrev en gång att det är ”lätt att bara ta yttrandefriheten för given, om man aldrig behövt pröva på dess motsats”. Han pratade naturligtvis inte om Sverige, eller om arbete. Han pratade om Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea. Stina Lundberg Dabrowski, ordförande i Publicistklubben, talar däremot om yttrandefrihet i Sverige, men naturligtvis inte om arbete. De största hoten mot yttrandefrihet är, enligt henne, näthatarna och konsensuseliten. Ett faktum hon undviker är att det på våra arbetsplatser råder en skriande tystnad. Eller för att citera en anonym förskolefröken med några få år kvar till pension: ”Det har blivit så tyst på våra arbetsplatser”. 

Det är lång väg från Eritrea till Partille. Men frågan är om det inte är ännu längre från Publicistklubben till Partille. Efter ett kritiskt brev till ledningen för det LSS-boende där Atbin Kyan är skyddsombud stängdes Atbin av från arbetet. Hans kollega Iraj Yekerusta stängdes också av.

Det är för jävligt, men inte speciellt ovanligt. Det ovanliga är i stället att avstängningarna ledde till protester och motstånd. Personalgruppen mobiliserar och organiserar. Man har heller inte nöjt sig med att hålla sig inom arbetsplatsens väggar utan fört ut kampen på gator och torg. Man har inte ens nöjt sig med gator och torg utan gått sig in Partille i kommunfullmäktige och tagit över mikrofonen.

Det råder en tystnad kring yttrande­friheten. En tystnad som förtiger något grundläggande i det här samhället: att fri­­heten är friare för de med makt och pengar. Det är lögn att tala om en frihet om den inte delas av alla, det är lögn att tala om yttrandefrihet när man måste vara tyst om arbetet.

Att det inte råder någon yttrandefrihet är inte min privata åsikt, utan något Arbetsdomstolen slagit fast i konflikten mellan Gambro och Malmö Industriarbetarsyndikat:

”Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är inte tillämpliga i förhållandet mellan arbetsgivare och anställda på den privata sektorn.”

Arbetsdomstolens ord föll inte för döva öron. Svenskt Näringsliv upprepade dem ordagrant i ett cirkulär där man uppmanade sina medlemmar att förbjuda politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Liberaler och andra ivrare av yttrandefrihet brukar hävda att de må hata ens åsikter, men är beredda att dö för ens rätt att framföra dem. Jag tror inte vi får se speciellt många dödsföraktande liberaler i den här frågan, men möjlighet saknas inte.

Den 21 maj kommer kommunfullmäktige i Partille att ha möte. Med krav på att Iraj och Atbin ska få jobbet tillbaka samlas vänner av yttrandefriheten på Partille Kyrkotorg klockan 17. Det skulle förvåna mig om Stina Lundberg Dabrowski är där, men jag hoppas att du som läser detta går dit och tar med dig vänner och arbetskamrater.