Dags att tala om polisen

Ledare
Gruvarbetare i norra Spanien med hemgjorda raketer jagade bort polisen.
Foto: Emilio Morenatti / SCANPIX

Situationen blir alltmer desperat i krisens Europa. När människor verk­ligen drabbas inpå skinnet av åtstramningarna organiseras också med nödvändighet ett motstånd. Det kan handla om våldsamma protester och demonstrationer eller om tag själv-aktioner som de som arrangerats av fackligt aktiva i södra Spanien, där man handgripligen stulit och distribuerat mat och andra förnödenheter till svältande. I andra ändan av Europa, på ­Island, har frivilliga ställt sig i ­vägen när myndig­heterna kom­mit för att vräka människor som inte längre har råd med lånen. 
 

De utarmades Europa rör på sig, precis som det gjort tidigare i historien. Det var bara 95 år sedan svältande i Sverige attackerade bageributiker och lade beslag på brödet. De var tvungna, deras barn behövde mat.

När lag, ordning och egendom hotas är det en yrkesgrupp som i första hand har som uppgift att ställa sig i vägen för de desperata, och det är hög tid att ägna dem särskilt intresse. Det är dags att tala om polisen.

I det europeiska land som är hårdast drabbat av krisen syns också de tyd­ligaste tecknen på polismaktens utveckling mot fascism, när de som ska ha våldsmonopolet till synes friktionsfritt börjar smälta samman med nazisternas gatuavdelningar. Gyllene Grynings samarbete med den grekiska polisen är bortom medborgargarden. Den fascistiska förtrycksapparaten har kommit på fötter och redan kan vi läsa om inte bara hur nazisterna trakasserar och misshandlar invandrare och homosexuella ostört, utan även hur antifascister hotas och torteras i arrestlokaler, och hur människor grips för att ha postat bilder på Facebook som visar på just den hjärtliga stämningen mellan polis och nazister.
 

I Spanien, ett land med gediget fascistiskt förflutet, föreslås förbud mot att filma och fotografera poliser. Det går inte att se detta som något annat än ett försök att förhindra dokumentation av övergrepp i ett land som skakas av mass­demonstrationer och kravaller varje vecka. 

Under sommarens gruvarbetarstrejk i norra Spanien gick polisen fram stenhårt och besköt alla, strejkande som pressfolk i tydliga orangea västar, med gummikulor. Ändå jagades de ut ur gruvsamhällena av arbetare med hemgjorda raketer. Utan närvaro av kameror hade de troligen slagit ned ännu hårdare på de strejkande.


I Storbritannien
försöker polisen utnyttja antiterrorlagar för att hindra människor, journalister såväl som vanliga medborgare, från att filma dem. Samtidigt som det finns uppmärksammade fall av polisbrutalitet vid demonstrationer där just privata videofilmer varit avgörande bevismaterial.

Södra Europas kris har inte nått våra breddgrader än, men när den gör det kommer polisen att ställa sig mellan makthavarna och de hungrande även här. Vi har redan sett vid ett otal tillfällen hur svensk polis inte bara behandlat fackliga blockader som ordningsstörningar, utan även enkelt skaffat sig tolkningsföreträde i etablerade medier vid demonstrationer av alla slag – redaktionerna litar helt enkelt framför allt på myndighetens uppgifter och återger dem som sanning. Filmande privatpersoner anmäls redan i dag för ”ofredande”, men utvecklingen i Spanien kan ge en fingervisning om vad som är på väg. Det finns ingen anledning att tro att den svenska ordningsmakten kommer att agera annorlunda i ett tillspetsat läge. 

Vi måste alla göra vår bit för att motverka den obehagliga utvecklingen. Fota, filma, dokumentera. Ställ frågor. Titta inte bort.