Kulturkrönika

Talande tystnad

Den 3 augusti presenterade brittiska The Independent en världsnyhet. Den kom i en intervju med Dr Fatih Birol, chefsanalytiker på OECD-ländernas energibyrå – IEA. Birol berättade att nya analyser visade att världens existerande oljefält töms dubbelt så snabbt som man trodde bara för ett par år sedan. Han beräknade att tidpunkten då det inte längre […]

Den 3 augusti presenterade brittiska The Independent en världsnyhet. Den kom i en intervju med Dr Fatih Birol, chefsanalytiker på OECD-ländernas energibyrå – IEA. Birol berättade att nya analyser visade att världens existerande oljefält töms dubbelt så snabbt som man trodde bara för ett par år sedan. Han beräknade att tidpunkten då det inte längre går att öka oljeproduktionen – Peak Oil – inträffar någon gång framåt 2020, men att efterfrågan blir större än tillgången långt dessförinnan. Tiden med billig olja är över, slog Fatih Birol fast.

Det hör till saken att IEA tidigare har hävdat att Peak Oil inte inträffar förrän efter år 2030.
Fatih Birols uttalanden resulterade faktiskt i ett TT-telegram och en artikel i Dagens Nyheter. Sedan sänkte sig tystnaden åter över det svenska medialandskapet. Det är häpnadsväckande.
Saken är den att IEA fortfarande är optimister. Allt fler oljeanalytiker menar att Peak Oil redan är här, och att vi nu kan vänta oss en lång era av sjunkande oljeproduktion. I en värld där efterfrågan på olja stigit de senaste decennierna, och där världshandel, jordbruk och massproduktion är totalt beroende av olja och andra fossila bränslen, blir konsekvenserna oöverskådliga.

Debatten pågår. Det finns oljeexperter som tror att Peak Oil dröjer 15–30 år till. Men redan möjligheten att oljekrisernas oljekris redan är här borde få media att satsa på massiv bevakning. Detta är inte en historia vilken som helst. Detta är den möjliga berättelsen om slutet på en epok.
Istället: tystnad. Vi får gå till bloggosfären för att följa diskussionerna och analyserna. När Veckans Affärer tidigare i år sade upp Gunnar Lindstedt gjorde man sig av med den ende kände svenske journalist som satt sig in i frågan på allvar.
Och sällan har väl en tystnad varit mer talande.

Vår moderna värld är byggd på billig olja. Själva tanken på att oljan är en ändlig resurs, vilken kanske snart blir väldigt dyr, skär djupa revor i det liberala tänkande som förutsätter evig tillväxt. Att säga Peak Oil blir att svära i kyrkan. Om oljekällorna börjar sina lär det innebära att tillväxten stannar av och att globaliseringen hejdas – åtminstone för en tid framåt, en lång tid framåt. Och sådant säger man bara inte.
Då är det tryggare att hålla sig till det manus alla tycks ha kommit överens om, det manus där allt löser sig till sist, där det förstås finns kriser men alltid ljus i slutet av tunneln. I det manuset kommer inte Peak Oil förrän vi har gjort oss oberoende av oljan. Ett slut som någon kanske skulle säga är en aning självmotsägande. Men håll med om att det är hoppfullt!

Jag är rätt övertygad om att man i framtiden kommer att skaka på huvudet åt den här sortens konsensus. Man skrattar i dag, med rätta, åt vulgärmarxistiska utsagor om historiens absoluta lagbundenhet. Men vad kommer våra efterkommande att säga om alla de som tror att naturen inte sätter några gränser och att vårt öde är att bli rikare och rikare och rikare?
Jag tror att de kommer att säga att vi trodde på trolldom.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar