Mer än könsmakt

Sedan morden på Pela Atroshi 1999 och Fadime Sahindal 2002 har allt större insatser gjorts från statens sida för att förebygga våldet. I fredags överlämnade Anders Hanberger, Mehdi Ghazinour och Gunilla Mårald en utvärdering av regeringens insatser när det gäller de 180 miljoner kronor som under perioden 2003–2007 anslagits till länsstyrelserna för att fördelas lokalt.

Den borgerliga regeringen har fortsatt att ta frågor om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer på allvar och anslagit totalt 800 miljoner kronor för att bekämpa våldet.

Kvinnojourerna har de senaste 20 åren spelat en viktig roll för att ge skyddat boende åt våldsutsatta kvinnor och för att väcka opinion kring ett gigantiskt samhällsproblem där 17 kvinnor i snitt dödas varje år av en närstående man och där drygt 25000 misshandelsbrott anmäls årligen av kvinnor.
Gärningsmannen är nästan alltid är en man och inte sällan en nuvarande eller tidigare partner.

Inom kvinnojourernas organisationer, Roks och SKR, har det dock funnits en tendens att vilja stå över all granskning och kritik, även när den är högst rimlig – inte minst därför att offentliga medel används för att finansiera en ideell verksamhet.
Det är inte så länge sedan kvinnojourerna vägrade ta emot våldsutsatta kvinnor när gärningsmannen inte var en man. SKR var först med att överge heteronormativiteten och inledde ett samarbete med RFSL och för några år sedan tänkte också Roks om och samkönat våld har numera lyfts upp till ytan.

När jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tillsammans med Carina Ohlsson, ordförande i SKR, och Gunilla Westny, ordförande i Roks, på G-P:s debattsida den 26 juni meddelade att Socialstyrelsen ska utreda kvinnojourernas verksamhet är det välkommet, speciellt eftersom de tre betonar att utvärderingen handlar om hur socialt arbete ska kunna förbättras.
När Hanberger, Ghazinour och Mårald presenterade sin utvärdering på DN Debatt var de kritiska mot att manliga offer för hedersrelaterat våld glöms bort och de var skeptiska mot hur könsmaktsperspektivet har använts.

Könsmaktsordningen, det vill säga att män som grupp är överordnad kvinnor som grupp, är på många sätt ett användbart begrepp. Men utan att komplettera det med andra perspektiv riskerar delar av verkligheten att bli osynliggjord, till exempel när män är offer och kvinnor förövare.
I den första danska omfångsundersökningen av våldet i unga nära relationer (16–24 år) uppgav nästan 10 procent av unga kvinnor och 4 procent av unga män att de det senaste året hade utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av sin nuvarande eller tidigare partner.

I en enkät som besvarades av 4139 svenska gymnasieelever uppgav 14 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna att de hade haft samlag mot sin vilja. En undersökning vid Göteborgs socialförvaltning, presenterad i maj, visade att det var fler unga män än unga kvinnor som uppgav att de hade sålt sex.

Det är siffror som visar att ett arbete mot partnervåld och sexuella övergrepp måste vidga sina vyer.

Ledarkrönika